Hem > Forum > Ångest > Om döden

Om döden

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Igår dog min mosters man. Han blev 88 år gammal. Ändå tycker jag döden är så spöklik. Så obegriplig. Känner en stark dödsångest och har gjort sedan jag var kanske 4 år gammal.

    Under uppväxten berättade pappa detaljerat om det kusliga med döden, att ena dagen är allt som vanligt, nästa dag kan personen ha dött och då ses man aldrig, aldrig mer igen. Traumat är gigantiskt och man återhämtar sig aldrig, menade han på. Jag kunde då aldrig ta in den informationen ordentligt om en död som en blixt från klar himmel. Pappa sa ”hejdå” när han nattade oss, för det kunde ju vara så att han kanske gick och plötsligt dog under natten och det var sista gången vi sågs, förklarade han. Och där någonstans tror jag min dödsångest började ta vid. Pappa kunde dö. Och jag skulle aldrig mer se honom. -Hejdå pappa, sa vi gravallvarligt, varje kväll. Noga med att det kunde vara den allra, allra sista.

    Tror ämnet döden är en av min pappas favoritämnen och det har lett till att mina syskon och jag övh inte kan förhålla oss till den, tror jag.

    När mamma låg på IVA så minns jag hur jag för första gången såg livet som ett parallellt universum. Det fanns ett liv här på planeten, och så fanns döden, som var något annat man kunde hamna i. Min mamma svävade länge där i mellan och det gjorde att jag för första gången i hela mitt liv kände mig så nära den. På IVA såg jag också dödssjuka personer, de såg ut som levande döda och brukade stirra på mig med kritvita ansikten och en blick som kändes utomjordisk. Då kändes det som om jag också var död. Att vi alla hade gått vidare.

    De säger ju att döden ska vara naturlig. Att när man blir gammal så ska det ske och det ingår i ”livets kretslopp”. Sådär som för min mosters man. Jag antar också att det är så föräldrar pratar med sina barn att man lugnar de och säger att döden inträffar oftast när man är gammal. Tror inte föräldrar upplyser barnen om att vem som helst, hur som helst, kan dö när som helst. Så säger man nog inte, om man är normal.

    Så nu ska jag försöka lära mig att döden är en del i en process. När man är gammal så dör man. Det är så de allra flesta dör. Och det är så jag också ska försöka göra.

    Hej,

    jag har inga egna erfarenheter av dödsångest men jag vill beklaga din mosters mans bortgång. <3

    Trådstartaren

    Tack Olive Cukuro <3 Han levde ett bra liv, tror jag. Vet inte hur mina kusiner (de är typ i min ålder) reagerar på det här men uppfattar det inte som en chock för någon.

    <3 Låter fint <3

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.