Noja för bröstcancer

Vet inte riktigt. Någon typ av ångest är det väl. Mer en noja.
För inte så länge sedan så såg jag en video. Eller… Jag kollade inte på den men den stog på mina rekommenderade. “Någonting någonting bröstcancer”. Kommer inte ihåg exakt titel.
Tänkte inte så mycket på det.
Sedan på kvällen fick jag plötsligt från ingenstans världens ångest för att jag kanske har bröstcancer.
Mitt huvud ba “Okej. Känner du några knölar eller något??”
Jag kollar och ba “Nej. Kan jag få sova nu tack?”

“Okej men kolla symtomen!!”
Against better judgement så googlade jag. Men still. Inga symtom som jag kunde märka av.
“Okej. Nu har jag kollat. Kan jag få sova nu då?”
-tyst-

Så jag försöker sova. Lyssnar på musik och tänker på lite fantasi saker, as you do.
Sen tycker jag att det gör ont nära bröstet. Får lite lätt panik och känner efter. Känns som en knöl.
Imorse tänker jag till.
“Okej men min katt har gått på mig dom senaste kvällarna och står ofta på precis den där platsen. Säkert bara en bula och osynligt blåmärke”

Tänker inte mer på det. Ska duscha och huvudet, igen ba: “Kolla efter knölar och allt sånt skit”

Ugh! Okej då. See? Fortfarande inget som är som det inte brukar va. Låt mig va nån gång.
Sedan kommer jag på att det stod någonstans “att det är ovanligt att det gör ont” och blev lite lugnare på det.
Och som alltid när min hjärna får för sig nåt så känns det som att jag upplever symtomen.

“Okej men dude. Jag har mens. Mina bröst kommer självklart vara ömma. Ge dig”

“MAN VET ALDRIG!!!”

dagen går vidare
“Bish. Dom säger att det kan kännas vid armhålorna!”
“Mm. Ja. Absolut. Yttligare en sak som inte stämmer”
Sure enough. 30 minuter senare känner jag mig öm närmare armhålorna OCKSÅ!!

Det har blivit såhär med många andra saker. Schizofreni, bipolär, ebola och mycket mer. Och som alltid så är det bara om och om igen falskt alarm.

Jag blir bara mer och mer nojig och mår illa och är orolig när jag egentligen vet att det med största sannolikhet inte stämmer. Jag är inte bipolär, jag är inte schizofren, jag har inte ebola och inte cancer. Cancer har inte gått i familjen, jag är fortfarande väldigt ung. Eller aa. 19. Kollar ändå mina bröst regelbundet bara för att jag ska upptäcka om det mot förmodan sker en förändring som är värd att kolla upp.

NUSÅ!!
Är det någon annan som också brukar får liknande tankar som bara visar sig vara bullshit?
För mig brukar det gå över efter en tid men har någon upptäckt ett snabbare sett? Orkar inte vänta till slutet av månaden för att hitta ett lugn. Hur mycket jag än pratar med mig själv och försöker övertyga migsjälv så lyssnar jag inte. Typ…
Med schizofreni gick det att bara prata med min kurator, mamma och psykolog till exempel… Men med resten var det bara att avvakta tills min hjärna bestämde sig för att det är inte kul att fejka symtom. Hjälp? Om möjligt?
Eller ignorera. Det bestämmer du själv.