min dotter har ångest och är hemma från skolan väldigt ofta

Min dotter har ångest och är hemma från skolan väldigt ofta. Vi har blivit kallad till skolan för hon har fått några F och har hög frånvaro. Min dotter går hos en kurator på BUP och har varit med om någon sexuell kränkning när hon var liten, 8-9 år. Hon vill inte prata med oss om detta alls.

Igår pratade vi och då skulle hon gå till skolan. I morse SMSar hon och ska vara hemma. Vill inte prata om varför. Hon är en tuff tjej som står upp för och driver andra tjejers strider lite för mycket. De personer hon hjälper mår också dåligt men det är ofta inte ens med när min dotter läser lusen av killar som uppträtt olämpligt på något sätt. Hon har blivit kompisarnas “psykolog” och får ständigt nya uppdrag som hon verkar vara bra på och tycker om att få. Däremot mår hon dåligt och blir väldig uppgiven när inte matcho-killarna inte håller med henne eller blir fullständigt förvandlade dvs att de inte har samma människosyn som hon. Istället för att reda ut och lägga bakom sig en problem får hon istället ytterligare en kille som tycker hon är “too much” och att hon borde sköta sig själv.

Hon har fina ideal men har svårt att hantera att alla inte är snälla och alla inte bryr sig om andra på samma sätt som hon. Tycker själv att hon har rätt i sak men att alla inte kan älska alla här i världen och att vi måste acceptera att alla är olika och gör sina val i livet.

När hon mår dåligt vill hon bara titta på Netflix-serier, ofta, sådana där hon redan sett alla avsnitt, verkar ge henne någon slags trygghet men jag bedömer att hon bara “fryser” ångestkänslan och när avsnittet är slut är ångesten kvar.

Skulle vilja införa små små steg där hon successivt lär sig något om hur hon ska lära sig hantera sin ångest. Vet bara inte vad?

 

Anonym skrev:

Min dotter har ångest och är hemma från skolan väldigt ofta. Vi har blivit kallad till skolan för hon har fått några F och har hög frånvaro. Min dotter går hos en kurator på BUP och har varit med om någon sexuell kränkning när hon var liten, 8-9 år. Hon vill inte prata med oss om detta alls. Igår pratade vi och då skulle hon gå till skolan. I morse SMSar hon och ska vara hemma. Vill inte prata om varför. Hon är en tuff tjej som står upp för och driver andra tjejers strider lite för mycket. De personer hon hjälper mår också dåligt men det är ofta inte ens med när min dotter läser lusen av killar som uppträtt olämpligt på något sätt. Hon har blivit kompisarnas ”psykolog” och får ständigt nya uppdrag som hon verkar vara bra på och tycker om att få. Däremot mår hon dåligt och blir väldig uppgiven när inte matcho-killarna inte håller med henne eller blir fullständigt förvandlade dvs att de inte har samma människosyn som hon. Istället för att reda ut och lägga bakom sig en problem får hon istället ytterligare en kille som tycker hon är ”too much” och att hon borde sköta sig själv. Hon har fina ideal men har svårt att hantera att alla inte är snälla och alla inte bryr sig om andra på samma sätt som hon. Tycker själv att hon har rätt i sak men att alla inte kan älska alla här i världen och att vi måste acceptera att alla är olika och gör sina val i livet. När hon mår dåligt vill hon bara titta på Netflix-serier, ofta, sådana där hon redan sett alla avsnitt, verkar ge henne någon slags trygghet men jag bedömer att hon bara ”fryser” ångestkänslan och när avsnittet är slut är ångesten kvar. Skulle vilja införa små små steg där hon successivt lär sig något om hur hon ska lära sig hantera sin ångest. Vet bara inte vad?

God f.m. här på Mind Forumet.

* Har läst hela ditt inlägg / tråd här ovan.

* Vad säger BUP / Kuratorn om hennes mående och hur det går i skolan?

* Har hon, din dotter fått träffa någon psykolog på BUP och kunnat få ett förtroende att våga prata ut om hennes mående och skolfrånvaron?

* Har Din dotter fått träffa någon läkare på BUP och gjort någon handlingsplan om hennes skolfrånvaro?

* Har ni kontakt med någon skolkurator och hennes lärare om skolfrånvaron?

* Vad har skolan sagt till er föräldrar, till dig som mamma till ditt barn/dotter?

* Får Din dotter någon ångestdämpande medicin för sin ångest?

* Du som förälder, känner Du ev. ett behov av att prata ut, “lufta lungorna”  med någon annan som t.ex. en psykiatrisk sjuksköterska eller psykolog på en vuxen öppenvårdsmottagning inom Psykiatrivården, vad tycker Du om detta?

Om har flera funderingar etc så får Du gärna höra av dig och skriva till mig här på Mind Forumet…

Var rädd om dig och ta hand om dig också…

På återseende…