Min ångest är så jobbig

nu ligger jag här igen och gråter. Totalt värdelös och vidrig som min hjärna tycker. Ensamheten är påtaglig och den nedvärderande synen på mig själv att alla andra har det så mycket bättre… sjukskriven sen 2014. Denna kontstanta oro att inte få bli sjukskriven mer eller att bli bostadslös är så jobbig…. jag ser människor runt mig i livet lever och har tid och glädje.. själv står mitt liv i total vaken still. Inte självmordsbenägen… jag är bara hopplöst ledsen och känner inte nån trygghet. En tillbringare med vatten i ansiktet när man ska sova, bara det att det är inte vatten i den. Bara en. Massa i-landsproblem jag måste lösa unna. Jag ska sova… räddlsan att vara ensam… att mins föräldrar ska gå bort. Nyligen fått eget boende efter att huserat hos min mor då jag hade massor med skulder. Men skuldsanering är i bruk. Där borde jag vara glad… men känner mig likgiltig och orörd….  vet inte längre vad jag ska förs. Gå och handla är hemskt. Alla tittar på mig…….. gud vad jag skriver… tårarna rinner kopiöst 😢

[Red Qadeky]

Har du försökt gå till pyskolog eller läkare för medicin mot ångest? Jag har ångest och jag har medicin som hjälper

Red Qadeky skrev:

Har du försökt gå till pyskolog eller läkare för medicin mot ångest? Jag har ångest och jag har medicin som hjälper

 

Hej. Jag går på allmänpsykeatrin . Samtal med kurator som jag haft sedan 2014. Äter också medicin. 20mg Esitalopram venlafaxin 38 mg.  har sömnhjälpmedel till natten och ångestdämpande.

Väntar på utredning inom autistspetra hos dom hos en psykolog

[Red Qadeky]

Hej okej . Det är väl bra att du väntar på att få gå till psykolog?

Red Qadeky skrev:

Hej okej . Det är väl bra att du väntar på att få gå till psykolog?

jo tyvärr är det väl väldigt lång tid…tycker bara ensamheten är så svår. uppskattar att nån svarar när man skriver

[Red Qadeky]

Okej hur lång vänster tid är det?

Hej, jag sitter ungefär i din sits.

Min sjukskrivning går ut i oktober, det är inte konstigt att man är orolig över det.

Men man kan ju inte göra så mycket åt det. Man kan i princip inte göra något åt det man oroar sig över.

Typ “tänk om någon stirrar på mig på affären”. Det kan hända, du kan inte styra vart någon annans ögon ska landa. Det kanske kan kännas lättare om du faktiskt accepterar ovissheten och därmed alla möjligheter? Typ att du är förberedd eller gör dig förberedd.

Jag är autistisk och därför finns ett visst behov av kontroll. Jag vill ha allt klart för mig och hatar när jag inte vet.  Men det har hjälpt mig att försöka acceptera alla möjligheter för då är det jag som har kontroll igen.

“Tänk om jag tar fel buss” säger ångesten. “Ja, då får du väl byta buss tills du kommer rätt” säger jag.

Det funkar inte alla gånger, men ibland.

Beroende på ditt kön så finns grupper på facebook för folk med autism. Är du kvinna/icke binär så rekommenderar jag: autism och aspergers syndrom: för kvinnor, tjejer och ickebinära. Kanske kan vara skönt att bolla tankar där.