Mår inge bra

Mitt första inlägg här då jag precis öppnade ett konto. Jag har mått dåligt över en längre period, och kommit till insikt med att jag har massa problem inom mig själv, har haft tankar på att ta livet av mig upprepande gånger, jag har dålig självkänsla och litar inte på någon. Jag har problem med sömnen, jag övertänker allting, så det är ett ständigt kaos i mitt huvud. Jag har trauman sen ungdomen. Jag har testat med allt, terapi, förhållande, bibeln, medicin, droger etc. Inget har fått mig må bättre. Dock kämpar jag än med att fokusera på saker som att ordna ett jobb, fixa körkortet, osv. Blev precis klar med min 3 år långa utbildning och trodde att därefter skulle allt bli bra. Men det är som man lurar sig själv. Det känns som oavsett vad jag än åstadkommer eller gör så spelar det ingen roll. Jag kommer inte bli lyckligare för det, och nu vet jag inte längre vart jag ska vända mig. Är det såhär livet kommer vara för mig så vet jag inte hur länge jag kommer orka.

Hej och varmt välkommen hit till forumet, Teal Requci!

Kan det vara brist på nära relationer och att bli sedd på djupet som är det du behöver för att du ska kunna må bättre?

Tänker lite på det du skrev om att inte lita på någon att det låter som att något hänt där och där du istället försökt prestera fram yttre faktorer för att täppa igen en smärta i själen typ? <3 Kan det stämma?

Värme

[Olive Hufuvi]

Jag tänker också på relationer. Finns det någon i din närhet du kan ringa för att prata om det som tynger dig…det är tunga känslor att bära själv.

Jag är atypiskt autistisk. För neurotypiska personer (så att säga vanliga Svenssons) är det naturligt att vilja lösa problem med hjälp av relationer, men det man missar när man för över sina “problem” till någon annan är att man bara sprider saken vidare. När vi involverar andra behöver vi vara noga med vad exakti vi vill att de ska göra. Andra människor kommer inte, kan inte och vill faktiskt inte ändra på oss som har problem med saker i livet. Andra människor kan inte skapa en värld som är perfekt för oss oavsett vilka resurser de har. I din sits hade jag behövt utrymme att fundera kring vad lycka känns som för mig. Antingen har du det ganska bra, du har bara inte kommit till den slutsatsen än för att du kognitivt lever kvar där trauma och sorg hände, eller så behöver du lista ut när du senast kände dig lycklig på DINA premisser och vad skillnaden är mellan de tillfällena och din nuvarande situation. Det viktigaste för dig att komma ihåg genom processen är att vägen alltid ser som mörkast ut innan gryning. Det finns en målpunkt som väntar på att du ska komma fram och med lite tid och tålamod gör du också det.