La av med tabletter

Hej, jag slutade ta tabletter mot min ångest i början av oktober. I mitten av oktober kraschade jag fick sjuka utsättningssymptom…. Nu har jag börjat ta tabletterna igen. Men har fått insättningsssymptom istället. Jag börjar bli tokig. Jag får inte sova riktigt och de är viktigt för mig och nu har de hela blivit en depression på 2 veckor. Innan de mådde jag så himla bra. Har någon gjort samma resa som jag? Slutat och sen börjat igen.

Hej vet inte om det är samma men har slutat och börjat med antidepressiva och bytt sort.

Och ja det var jobbigt både med utsättningssymtom och insättning.

Insättningsymtomen var kortare tid men några veckor var det jobbigt sen vände det.

Hoppas det börjar vända för dig nu också.

 

Hej,

jag gjorde den resan förra året. Trappade ner min SSRI, efter 7 veckor med vidrig utsättningsbesvär fick jag en akut stress i kroppen, jag var extremt rastlös och hade konstanta panikattacker. Vi satte in samma medicin igen( jag var livrädd för insättningen var bland det värsta jag varit med om) men det blev inte alls som första gången. Visst kände jag av en ökad molande ångest men det var inte i närheten av hur det var första gången, när hela helvetet öppnade sig för mig och jag upplevde konstiga saker och tankar. Det tog dock 1-2 månader innan jag kände mig som innan jag slutade ta medicinen. Jag har väl accepterat att jag får nog leva med SSRI ett bra tag… kanske hela livet om det behövs

Åh, vilken viktig tråd! <3

Min erfarenhet är lite dramatisk för jag blev sjuk i flera månader när jag trappade ner. Hamnade i något som heter “Akafysia” och som kan drabba en om man trappar ner för fort. Jag tog Sertralin och rasade i vikt av den och kände mig därför tvungen att sluta abdrubt. Blev inte så bra (milt uttryckt) utan det började med att jag fick konstiga overklighetskänslor och andra symptom (kände mig extremt konstig), så då tog jag lite igen för att få ordning på det. Men sedan började en lång mardröm där jag först vaknade på nätterna och inte visste var jag var någonstans. Började gå i sömnen och liknande. Mycket läskigt.

Efter det följdes ett psykosliknande tillstånd som jag nu först (10 år senare) förstod var Akafysia. Jag var för sjuk för att söka hjälp så jag försökte på alla tänkbara sätt rätta till det här på egen hand. Efter månader tog jag mig till min läkare och bara grät på hans rum. Fick då diagnosen ”panikångestsymtom” och Mirtazapin. Det har jag läst såhär i efterhand är precis vad man ska ge patienter med Akafysia. Även järn, vilket märkligt nog också var något jag halsade i mig (blutsaft) och blev hjälpt av det. Så syftet med att jag skriver det här är att upplysa att ta det oerhört försiktigt när ni sätter ut antidep medicin. Det jag hade var en ren skär mardröm.

Tydligen finns det också människor som lever i flera år i detta tillstånd. Kändes som att ha en demon inom sig. Läkare vet tydligen oftast inte så mycket om det här. Inte heller min läkare förstod ju det. Men nu först, 10 år senare, förstår jag vad som hände. Det tog mig flera år att bli stabil på riktigt igen. Jag missade hur mycket som helst i mitt liv under den här tiden. Så var försiktiga så ni inte råkar ut för samma sak <3

Akafysia är alltså en form av superstress i kroppen där man inte kan sitta still – någonsin. Alltså inte ens för att äta lite mat. Man måste hela tiden vara i rörelse. Det absolut värsta jag varit med om när det gäller psykisk ohälsa. Extrem rastlöshet (dygnets alla timmar), som Olive Qelydo skriver.

https://en.wikipedia.org/wiki/Akathisia