Hem > Forum > Ångest > Kväll ,och då kommer dem

Kväll ,och då kommer dem

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Allt har gått bra idag, och nu ligger jag i sängen och då kommer dem, dem hemska skuldkänslorna . Det verkar som att när jag själv mår bra ( vilket är mycket ovanligt nuförtiden) då är det som en liten djävul av ångest smyger sig in i min hjärna och jag får hemska skuldkänslor, alltså hemska . För mina närmaste familjemedlemmar ska jag tillägga.Det gör nästan fysiskt ont.

    försöker kväva dem med att … ja jag vet inte hur man kväver dem .. nån som har tips?

    Har du samtalat med dina familjemedlemmar vad du upplever?

    Trådstartaren

    Har du samtalat med dina familjemedlemmar vad du upplever?

    nej, för jag vet att dem lider, vill inte höra dem säga det också,

    Ursäkta mig om jag frågar: Om du vet att de lider och att de följaktligen uppenbarligen bryr sig om dig. Är det inte märkligt om de då inte frågar något i stil med: Är det något vi kan göra för dig?

    Den erfarenhet jag dels har av självupplevd ångest och andra vilka haft och har det, är att det är viktigt att man kan dela sina upplevelser med någon man har förtroende för.

    Jag är tacksam för att du kontaktar detta forum på MIND och att jag får detta förtroende av dig.

    Trådstartaren

    Ursäkta mig om jag frågar: Om du vet att de lider och att de följaktligen uppenbarligen bryr sig om dig. Är det inte märkligt om de då inte frågar något i stil med: Är det något vi kan göra för dig? Den erfarenhet jag dels har av självupplevd ångest och andra vilka haft och har det, är att det är viktigt att man kan dela sina upplevelser med någon man har förtroende för. Jag är tacksam för att du kontaktar detta forum på MIND och att jag får detta förtroende av dig.

    märkligt att dem inte frågar? Dem vet inte om att jag mår dåligt, håller väldigt mycket hemligt för dem, mest av omtanke ,

    mina föräldrar är inte normala min far är typ narcissist och mamma har också konstiga saker för sig, de har svikit mig jättemycket under åren, men dem tycker om mig för det jag gör för dem,  och dem har hjälpt mig med ekonomi, flytt och såna saker…

    men jag bor inte med dem, jag bor i en egen lägenhet men bor också hos min pojkvän, så det kanske ger en klarare bild för dig

    <3 Har för mig att du tidigare har skrivit att du hjälpt flera i din familj jättejättemycket och under en ganska lång tid också? Tror det är vanligt att då känna empatitrötthet? Kan det vara det som du drabbas av också när du mår pyttelite bättre och önskar kunna lägga mer fokus på ditt eget liv och mående?

    Empatitrötthet kan börja med att man inte kan eller hinner ge det bemötande som man ser att andra behöver. Till slut orkar man inte vara inkännande längre och skyddar sig med att bli distanserad och avstängd mot dem man ska hjälpa. Några blir i nästa steg emotionellt utmattade.”

    Tänker att ett mantra när skuldkänslorna börjar göra sig tillkänna är att säga till sig själv att ens eget liv är också värdefullt. Ditt mående är viktigt. Du är viktig och du får må bra. Du får det.

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.