Kurator

Fortsättning från ”Orkar inte mer 112”
Idag bröt jag tystnaden om mitt misslyckade självmordsförsök för en månad sedan. Kuratorn var den första som fick veta det nu. Hon blev inte jätteglad o hon såg väldigt allvarligt på vad som hänt. Jag ser det inte så allvarligt, men hon tyckte det var allvarligt nog att jag överdoserade för att dö. Tänker att det finns 100 orsaker att jag kommer göra det igen. Men jag vet inte hur och när. Men jag bestämmer när jag ska dö. Ingen annan. Är det verkligen såpass allvarligt? Har svårt att se det själv.

• Detta ämne redigerades för 3 år sedan av en moderator. Anledning: på grund av att det strider mot användarvillkoren på Mind Forum

Ja de hör väl diagnoser till att ge oss en overklig verklighetssyn.

Lika lite som vi bestämmer om vår födelse bestämmer vi oss om vår död. Livet är okontrollerbart. Vi bestämmer om huvudet är med oss om hur vi tolkar de som händer inom o utanför oss, vi bestämmer hur vi vill förhålla oss till det. Vi väljer och ändå kontrollerar vi inte resultatet för situationen har fler faktorer än bara mitt val.

Skönt att läsa att du vågade släppa in kuratorn i ditt verkliga mörker. De är modigt att välja den svåra vägen att lyfta fram ens värsta. Jag hoppas du fortsätter öppna upp dig för din kurator.

Tack för din text

[Blue Fivala]

Hej

Jag tror att din kurator genuint bryr sig om dig, ett vanligt tecken på rädsla är att man blir arg. Det är väl klart att det är allvarligt att en sån fin människa som du försöker att ta livet av sig❤️ Ibland svider det mer än vanligt, men en sak ska man komma ihåg, bara för att det är jobbigt ska man aldrig ge upp❤️☺️