Konstanta tankar om baktankar från andra

Har tyvärr inga goda råd att ge dig mer än att säga att du inte är ensam om dessa tankar.
Hur började dem? Om du analyserar- finns det ngt som tyder på att det du känner är rätt? Gäller det både i relationer och på arbetet?

Hej. Tack för ditt svar. Ja. Alltså jag har och haft många som har utnyttjat mig genom åren. Alltför många sådana hur jag än gör. Är nu ensam i umgänge och minskat på sällskap ifrån familjen med. Så därav kommer väl dessa tankar ifrån. Är bara trött på att ens ha dessa tankar i huvudet. Vad gör man då om någon är på en om sådana saker? Ska man bara ignorera det och tänka att jag har inte gjort fel oavsett då jag är människa och veta att det inte kommer ske åt det hållet? Utan bara tänka att ”dom kommer tröttna med denna tanke om en till slut? Jag stänger ofta in mig numera och pratar inte lika mycket som förut. För jag orkar inte med att hamna i eventuella situationer som jag oftast inte ens skapar

Med det du beskriver att du varit med om, är det inte konstigt att dina tankar dras åt det hållet. Har du pratat med någon om det och fått hjälp att sortera dina tankar? Samtalskontakt? Annars tänker jag att det är en bra sak. Att ha ngn som vinklar det du känner och ser det ur ett annat perspektiv.

Det som jag har är boendestöd. De säger bara ”förstora inte saker och ting”/”de vill dig säkert väl.När jag får till mig ouppskattade meddelanden ifrån andra ofta. Och psykiatrin ger knappt svar när man väl är hos psykologen,har inga vänner och familjen är distanserad

Så jag låser mer/mindre in mig med min studie. Pratar med familjen enbart om nödvändigt

Känns som du känner dig sviken av dem i din närhet och det i sin tur förstärker bara dina tankar och ger dig rätt i vad du tänker. Tufft du har det. Du har ingen som verkligen lyssnar och tar dina tankar på allvar. Har jag rätt?

Nej, precis. När jag väl försökt att prata om hur jag känner för pappa/moster såmenar de varenda gång på att jag är ilsken/arg.

När jag försökte prata med en dåvarande ”vän” om en situation så säger hon att det känns som att jag attackerar..

Jag är en god person som alltid vill väl. Men jag har mina behov jag med

Är du en person som ofta brukar lyssna på andra och stötta dem? Känns som din vän inte kan ge dig det du behöver, inte förstår dig. Är det så det känns? Som hen missförstår dig?

Tänker spontant att ilska ofta just står för det, att man känner sig missförstådd och att det väcker frustration.

Som sagt, jag har inga lösningar. Men känner som du.

Tråkigt att höra för din del med.Men samtidigt skönt att öra att man inte är ensam om det (hoppas inte du tar detta påfel sätt).

Jag brukade vara detta. Kroppen sa ifrån till slut och sedan jag ble sjukskriven inågra år så skippa jag den delen. Orkade bara inte oh behövde ta hand ommig själv. Många blev ”chockade” och tog mig ej på allvar och kunde inte accepteraatt ens kropp till slut inte orkar. Särskilt när deninte får tbx. Inget jag kräver men tänker ändå att i ömsesidiga relationer såfaller sådant naturligt med ömsesidigheten