Känslor, overklighetskänslor och kaus

Så mycket har hänt på kort tid, har en bergodalbana inom mig. Bollas hela tiden med tankar om jag har gjort rätt, om vad jag vill och har en stark oro över att inte veta vad jag behöver just nu.

Jag har separerat och flyttat på samma vecka, dessutom känner jag att jag blev pressad att göra det utan anhöriga. Jag måde så dåligt att jag tillät andra avgöra vad som va bäst för mig. Men nu vet jag inte om de va rätt. Väldigt länge nu känner jag att jag har gjort om mig själv efter andras behov, så att i detta scenariot så intalade jag mig att det var detta jag behövde. Att deras bild av min livssituation och deras uppfattning av hur jag mådde blev en roll jag spelade, men inte nödvändigtvis något som va äkta egentligen.  Jag vet inte hur jag mår, va jag behöver, vad jag känner. Jag är vilsen, överväger självmord dagligen. Jag är helt tom.

Hmm det är förståeligt att du har svårt att ordna tankarna just nu när du precis separerat och flyttat från något som du planerat och levt med länge. Vänner brukar inte reagera starkt om det inte finns skäl att göra det – Kanske behöver du prata med någon som kan ge dig lite perspektiv speciellt som du har självmordstankar? När du fått perspektiv så kan du ju bestämma dig vad som känns bäst för just dig att göra.

Kontakt med någon att tala med kan du får på många sätt

Du har redan börjat ett sätt genom att skriva i vårt forum – här finns många som har liknade erfarenheter som du kan få stöd och tips av.

Har du självmordstankar kanske MINDs chatt eller självmordslinje är bra att börja med. Där kan du prata med någon av våra volontärer – från och med nästa vecka kommer man att kunna ringa dit 24 timmar om dygnet . Just nu är den öppen mellan 06.00 – 24.00. Telefon nr till Minds självmordslinje är 90101

Föredrar du att chatta så finns MINDs självmordschatt där du under 45 min får chatta med en volontär  – adressen dit hittar du i länken här. 

Jourhavande medmänniska är en annan som du kan kontakta – deras telefonsluss är öppen mellan 21-06  på telefon nr 08 – 702 16 80.

Man kan också vända sig till jourhavande präst som du når samma tider som jourhavande vän, kl 21-06 på telefonnr 112 (larmnumret)

Det finns ett antal grupper för personer som genomgår skillsmässa i olika sociala medier. Vårdcentraler kan förmedla kontakt med en kurator och om du tillhör en församling kan du få tid hos en samtalsterapeutiskt utbildad diakon.

Glöm inte att det kommer att bli bra och livet kommer att vända. Låt det ta den tid det tar…

vänliga hälsningar

MIND moderator

 

Tack för svar, jag känner dock att de inte hjälper att prata i chatten eller i telefon. Jag upplever att de känns som man skriver hur mycket som helst och väntar sig ett bra svar med någon form av råd. Men istället får man bara en sammanfattning av det man redan förklarat i följ med en fråga om personen uppfattat mig rätt, och det upprepas efter varje inlägg. Dessa 45 minuter försvinner otroligt fort på de sätt och jag känner mig ännu sämre efteråt. Jag har varit patient inom vården i stort sett hela mitt liv, och jag har behövt börja om på min berättelse otroligt många gånger på grund av byte av personal. Jag känner inte längre förtroende för vården, speciellt inte när jag läst min journal efter ett långt beteende av suicidala incidenter och någon form av självmordshot. Dom skriver att jag inte ska prioriteras eller tolkas som i seriöst läge av vård, att jag inte är i riskzon för att jag berättat om vad jag gjort. Så för att göra de tydligt svart på vitt. Vården skulle bara reagera på alvarligt läge när man inte berättat om suicidala beteenden, dvs inget görs, ingen blir tagen på allvar fören det är försent.

Hej Pink Licoja

Moderatorn har rätt – livet vänder även för människor som mår verkligen dåligt.  Här på forumet slipper du bekräftelsesammanfattningar så berätta din historia och få våra svar som de är… En del av oss är bra på ge råd om du behöver några – men ofta har du svaren inom dig och för eller senare så ser du svaren när du skriver och pratar om dem.

Vad var orsaken till att du tog ut skilsmässa utom att dina vänner tyckte att du skulle göra det?  For du illa eller växte ni ifrån varandra?

Anonym skrev:

Hej Pink Licoja Moderatorn har rätt – livet vänder även för människor som mår verkligen dåligt. Här på forumet slipper du bekräftelsesammanfattningar så berätta din historia och få våra svar som de är… En del av oss är bra på ge råd om du behöver några – men ofta har du svaren inom dig och för eller senare så ser du svaren när du skriver och pratar om dem. Vad var orsaken till att du tog ut skilsmässa utom att dina vänner tyckte att du skulle göra det? For du illa eller växte ni ifrån varandra?

Hej! Tack för fina ord. De värmer.

Vet inte om jag formulerat de fel, men de är ingen skilsmässa, vi var bara tillsammans och bott ihop i tre år, men detta är ändå extremt tufft för mig då jag har borderline personlighetsstörning. Jag har inte bara förlorat honom utan tryggheten av ett hem. Vi hade pratat ett flertal gånger av att gå isär för att vi båda är psykiskt sjuka och kraven från olika håll och ifrån varandra blev bara för tungt. Det var ett psykiskt destruktivt förhållande, iaf för mig då jag aldrig kunde prata om mina känslor, tankar m.m allt blev bara fel.

Jag har bott hos mina föräldrar nu i två veckor, börjar bli så trött på detta, vill vara ifred, väntar på en lägenhet där hyresvärden skulle ringa mig, men har ännu inte hört av sig. Jag vågar inte skriva till henne igen eftersom hon sa att hon skulle ringa, men samtidigt vill jag inte förlora något pågrund av att någon annan va mer på och tjatat till sig chansen.

Vet inte va jag gör om jag inte får flytta, klarar inte av detta så länge till

Ja det är sannerligen inte lätt att flytta tillbaka till sina föräldrar.

Oavsett om ni varit gifta eller inte så är det väl en skilsmässa du går igenom eller vad tänker du själv? Förstår att dina vänner ville att du skulle flytta ifrån din partner – det måste ha varit jättejobbigt att vara i ett sådant förhållande som verkar ha tärt på både dig och din partner…

Jag tänker att du ska göra dig påmind om en vecka till den tänkta hyresvärden.

Anonym skrev:

Ja det är sannerligen inte lätt att flytta tillbaka till sina föräldrar. Oavsett om ni varit gifta eller inte så är det väl en skilsmässa du går igenom eller vad tänker du själv? Förstår att dina vänner ville att du skulle flytta ifrån din partner – det måste ha varit jättejobbigt att vara i ett sådant förhållande som verkar ha tärt på både dig och din partner… Jag tänker att du ska göra dig påmind om en vecka till den tänkta hyresvärden.

Tack, men fick hörs att lägenheten inte erbjuds dom en tillsvidare, utan enbart ett år. Vet inte om jag pallar detta, risken finns ju att inte hitta något innan jag måste flytta igen och då måste jag ännu en gång flytta allt till mamma och börja om från noll. Jag pallar inte, jag ska helt enkelt inte leva längre. Men tack