Känner mig galen

Jag har haft problem med panikångest ända sen jag var liten. Går på mediciner men just nu hjälper det inte alls. Det känns som jag ska bli galen. Jag kan inte ens tänka utan att jag får ångest. Jag försöker ständigt göra nått eller kolla på en mobil för det är det ända som distraherar hjärnan från ångesten och galenskapen.
Kan inte gör något alls för det är så obehagligt.. kan knappt gå på toa själv. Jag orkar inte detta lägre det gör mig tokig. Har någon annan känt lika dant o hur gjorde ni då?❤️

[Indigo Vutaqy]

Kanske blir det en ond cirkel om du distraherar dig med mobilen?

Prova att känna ångesten, utan distraktioner och se om den ebbar ut efter ett tag? Skriv ner vad du känner och träna på att tänka att ångest är naturligt, inget att skämmas över. Det är bättre att se den i vitögat än att ignorera den.

Vad tror du om det?

<3

[Teal Cutedi]

Ett sätt att använda mobilen och distrahera dig kan eventuellt vara att prova olika självhjälpsböcker?
Som exempelvis; ”Ingen panik : fri från panik- och ångestattacker i 10 steg med kognitiv beteendeterapi” av Per Carlbring och Åsa Hanell. Det finns även andra bra böcker att ta hjälp av för att förstå vad som händer vid panikångest och tips vad man kan göra för att försöka komma tillrätta med vissa problem. Många böcker kan man ju även låna som E- bok, om man är osäker på om det är något man kan ha nytta av eller inte vill köpa själv.

Tack för tipsen! Jag vet att jag inte borde distrahera min ångest och ångestattackerna, men att låta dem komma är ju inget man vill heller. Hade en period när jag va va 13 där jag hade ångestattacker 2 gånger i timman då distrahera jag mig inte men dem fortsatt komma ändå… jag har fått en akuttid hos min psykolog vilket är skönt iallafall så ska dit på onsdag. Jag uppskattar era svar och tips ska försöka tänka på det! Pluss att det e skönt o skriva med några som kanske varit med om samma❤️

[Teal Cutedi]

Tror det kan vara bra att göra båda delarna. Lära känna sin ångest för att kunna hantera den, i korta intervaller, men även bryta för att inte fastna i den. Säkerligen en svår balansgång. Jag hoppas du tids nog blir vän med din ångest, för den existerar inte för att den är ond, utan mer för att tala om att någonting inte är rätt. Som man behöver ta tag i, och reda ut. Hoppas du får bra hjälp hos psykologen du ska träffa. Många kramar. ♥️

Tack❤️ kram kram!