Jag tror att min hjärna har blockerat ut något riktigt traumatiskt som har hänt mig, men jag vet inte vad. Jag fick upp en video på TikTok idag, som verkligen fick mig att tänka. Alltså, på riktigt nu. För, jag har tänkt på detta innan och det har verkligen fått mig att känna skam men även en sån grov ångest. På videon stod det typ ”there were no signs but I used to wet the bed and I was overly sexualising my dolls.” Osv. Detta betyder att det faktiskt fanns tecken på att sexuellt övergrepp har skett. Jag har inget minne av att jag kissade på mig i sömnen som liten, men i ett av mina tidigaste minnen, kanske när jag var 4-5, brukade jag leka med barbie-dockor tillsammans med en familjevän (hon är tre år äldre än mig) och de här dockorna hade sex med varandra. Jag har alltid trott att alla gjorde det, att det var normalt, men ändå har jag alltid känt en sån stor skam över det. Att det var fel. Jag minns att vi brukade stänga dörren och leka med dockorna, för att liksom våra föräldrar inte skulle se. Men, nu när jag är 23 börjar jag undra om det endast var det vi gjorde. Jag vet inte och jag har inget minne av att hon gjorde något övergrepp på mig, men jag för en sån jobbig och kvävande känsla i kroppen när jag försöker tänka på det. Ända sen dess liksom, har jag varit översexualiserat allting. Jag tror inte en 5 åring ens borde veta vad sex är?
Är det någon som vet vad jag kan göra? Jag tänker att, om min hjärna försöker skydda mig från det, vill jag verkligen veta då? Kanske jag borde söka vård men jag vågar inte, för tänk om jag får reda på mer än vad jag verkligen vill. Jag är så ledsen hela tiden, jag vet inte vad jag vill.
