Hem > Forum > Ångest > Ingen hjälp

Ingen hjälp

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Psykologer som säger samma sak, som om det är taget direkt från en mall, ”börja meditera, ta promenader, etc. etc.”, som om jag inte redan håller på med det sedan länge, jag har redan sagt att jag har haft det här hela mitt liv men jag blir behandlad som om det är bara någon liten temporär period, ”du har rätt till att få den hjälp du behöver” är det jag hör ofta, även om jag tjatar så får jag inte rätt hjälp, vart är den hjälp folk säger att det finns? Är det inte mer att man försöker ge hopp till personen, att allt kommer bli bra? 26 år och det blir bara värre o värre. Jag får fel sorts hjälp, psykolog riktar sig mer in på små detaljer som inte är lika viktiga, försöker göra det lätt för sig själv och hoppas på att patienten inte hör av sig igen.

    Hej!
    Gud, vilken frustrerande situation att befinna sig i. Jag hör på dig hur jobbigt du har det, och jag är ledsen att du upplever att vården inte gör sitt. Det låter som att psykologen/psykologerna du träffat inte ger dig det du behöver, det låter som att du känner att de bara vill ”få det bortstökat”, liksom. Nu låter det som att du verkligen försöker få dem att hjälpa dig på det sätt du behöver, men hur skulle det vara om du helt enkelt satte ner foten och begärde att få prata om vad DU vill prata om? Upplever du att de fokuserar på smådetaljer – säg åt dem att det är inte alls känns viktigt, och att du hellre vill prata om något annat du finner viktigt. Du har även rätt att byta psykolog om du inte känner att din nuvarande fungerar. Ifrågasätt hur det hjälper dig att prata om smådetaljerna de riktar sig in på, när du inte tycker att det hjälper. Även om psykologerna är där för att driva samtalet framåt innebär det inte att du inte har rätt att styra du också!

    Ta hand om dig. <3

    Från: En som inte heller är ett fan av meditation. 😉

    Känner med dig. Förstår att du är matt på att inte få riktig hjälp.

    Hurtfriska råd om promenader och meditation känns lite 00-talet?

    vart är den hjälp folk säger att det finns?

    Bra fråga!

    Ytliga tips om promenader, göra en kopp te osv. är verkligen häpnadsväckande.

    Efter att en av mina terapeuter höll på hugga om smådetaljer i det jag berättade, drog ständigt felaktiga slutsatser och tillslut lämnade mig med en huvudvärk. Märkte jag tillslut till min stora förvåning att hon hade en talang som terapeut. Detta var drömtydning. Jag fick berätta om något jag drömt senaste veckan och så fick hon tyda den.

    Har efter den erfarenheter börjat se att vissa terapeuter kan vara bra på något, inom ett område, och som kan hjälpa. Kände samma sak när jag gick i KBT (som jag inte trodde på innan), att den terapeuten var väldigt empatisk. Just att ge verktyg för att hjälpa mig med t ex fobier blev det inte mycket av. Men hans förmåga att fånga upp mig och se nyanser var fascinerande.

    Min tanke på det du skriver är alltså att hjälpen det talas om kanske kan vara en mix av flera terapeuters ”specialområden”? Det blir aldrig som man tänkt sig tycker jag, när jag gått in i terapi. Men det behöver inte vara ytligt varje gång, även om det mesta kan vittna om det till en början?

    Trådstartaren

    Det leder inget vart, psykiatrin får mig att gå i cirklar, jag tjatar och är tydlig med vad jag vill men dom lyssnar inte på mig, dom fortsätter lova saker som dom inte ens gör.

    Problemet är att varken primärvården eller psykiatrin i Sverige har resurser att ge samtalsstöd och psykoterapi till alla patienter som behöver det. Socialstyrelsen sätter upp riktlinjer för behandling av olika diagnoser, t ex depression och ångest, och detta styr sedan vad vården kan erbjuda.

    Länge har KBT ansetts vara den metod som vårdgivare ska erbjuda i första hand och det är också det uppdrag som sedan vårdgivarna får; att erbjuda KBT och i ett fåtal fall andra terapiformer. Det är alltså inte patientens önskemål eller behov som styr i första hand utan hur uppdraget är formulerat.

    Det hjälper inte att patienten anser att han/hon behöver annan typ av terapi, i några få fall finns detta och patienten får välja, men i de allra flesta fall finns inte det. Dessutom är det så att vården anses vara effektiv oavsett om patienten tillfrisknar eller inte eftersom vården är produktionsstyrd. Om ett visst antal terapitimmar producerats inom en viss mottagning och detta uppfyller målen som satts upp så anses mottagningen erbjuda en effektiv och god behandling.

    Det är dock till största del skilt från patienternas upplevelse av behandling och det faktum att många patienter söker sig från den ena mottagningen till den andra och blir erbjuden i stort sett samma och icke individanpassade behandling. Det är irrelevant för behandlare och mottagningar att det är så eftersom vården fortfarande producerats och statistiskt sett ser effektiv ut.

    Patienten har inte någon rätt att kräva en viss behandling utan kan, om han/hon har tur, få en behandling som passar honom/henne själv men om behandlingen inte fungerat står patienten ofta själv eftersom det i Sverige inte finns något lagstadgat krav på att mottagningar och vårdgivare remitterar vidare eller finner sådan behandling som patienten behöver.

    En bra grundregel är att inte lyssna till mantran som ”sök hjälp, hjälp finns att få” eftersom rätt hjälp och vård i alltför många fall inte finns eller bara finns i en otillräcklig och undermålig form.

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.