Identitetskris

Har haft en identitetskris idag och känner mig som en idiot.

Varning för tokiga tankar:

Jag gick och grubblade idag över att jag inte hör hemma i grabbgäng, fick för mig att de var för tuffa mot mig (känslig, dålig dag) för att jag minsann inte ska tro att jag är ngt. Andra brukar inte sällan säga att jag är smart och fick för mig att vissa var missunnsamma för att de ibland också uppfattar mig så, trots att jag liksom inte ”tävlar” om tjejer och mer är vänskapligt snäll mot män än grabbigt hård för jag spelar ofta inte spelet med deras hierarkier och så, som i många fall bygger på att tävla om partners och jag är gay så bryr mig inte om att hävda mig så mycket som vissa andra killar när jag umgås med män.. Inte för att killar egentligen är tuffa mot mig men jag är en känslig nu. Iof kanske lite av en Hollywood trop fr high school filmer om den töntiga nörden som får skit av mer självsäkra killar som jag inte vet om den stämmer fullt ut. Men så tänkte jag

Kände att jag inte hörde hemma bland alla elaka killar och att jag borde byta kön för att de ska se mig som något annat som man inte är grabbigt hård mot. Är inget jag gått och grubblat över över tid om att jag är trans men föll ned i ett hål och tänkte på om jag måste påbörja en krånglig process att byta kön nu där anhöriga behöver ”anpassa sig” och kände en stark förnedring inför tankarna men funderade starkt om det var så. Var för mig själv så drog ner byxorna och kalsongerna för att kolla om jag var missnöjd med min kropp. För att kolla på min snopp och känna efter om jag var nöjd, snoppen är liksom något som är specifikt för den manliga kroppen och något som man inte är så nöjd med om man har könsdysfori man har i början om man är trans vad jag har förstått. Kollade ner ett tag och kände mig nöjd och stolt i brist på ett bättre ord. En stolthet som jag håller för sig själv mer… Jag tänker att det är bra att känna sig bekväm med sin kropp även om man inte har penis såklart, man kan vara stolt över ngt annat som kvinna såklart. Men har alltså en manlig könsidentitet trots allt. Så…. Hur kunde jag vara så tokig att jag trodde att jag var trans? Skäms otroligt mkt för att jag tänkte på att göra en könsbekräftande behandling. Inte för att det är något dåligt för alla men de flesta män skulle absolut inte vilja göra någon sådan och att vakna upp med penisen borta är en mardröm för de flesta män som identifierar sig som män. Jag funderade på att aktualisera en transition och jag hade tyckt att det vore hemskt att ha genomfört detta. Jag bryr mig inte så mycket om andra är trans (tänker knappt på transsexuella) men alltså jag tänkte på att ta bort eller förändra en kroppsdel som jag snabbt kom fram till att jag är nöjd med. Känner mig förnedrad, som att jag funderade på att göra mig själv riktigt illa. I mitt fall hade det varit så.

Är en lättnad att jag är nöjd med min kropp, det är något bra men skäms så mycket för att jag tänkte på det här och tänker ta med mig det i graven. Vill inte att folk ska tvivla på att jag är säker på min identitet eller tro att jag är tokig eller fick en psykos för det är inte så normalt att få för sig att man är trans över en eftermiddag för att ta tillbaka det.

Tänker mig in i en situation då jag skulle ha gjort ngt mot min kropp på ett oåterkalleligt sätt som hade varit helt fruktansvärt och blir jätterädd.

Har tagit starka ångestdämpande nu i hög dos och lever i ett luddigt och mjukt moln men är lite sårad eller tagen emotionellt. Försöker hålla mig borta från dem och det var några veckor sen sist, men jag kände panik och en kraftig känsla av förnedring.

Behövde ventilera detta. Kommer nog aldrig någonsin våga säga det till någon jag känner.

Åh gud vad pinsamt det här blev.

Är jag okay? Någon som kan säga några vänliga ord?

[Olive Hufuvi]

Du är inte tokig, du är en tänkande människa. Du funderar, reflekterar och söker en identitet och en plats som så många andra. Att du skriver här och sätter ord på det som du aldrig skulle våga säga till någon, är modigt och bra. Ta hand om dig, varm kram <3