Hur ska jag göra?

Det låter som att du sitter i en båt som tar in vatten men du vågar inte lämna den och simma eftersom att du inte är helt säker på att du kommer att komma iland?

Båten kommer garanterat att sjunka, det är bara en tidsfråga. Så någonstans måste du börja simma. Men visst känns det läskigt att lämna allt bakom sig och börja om från noll. Och att inte veta vad alternativet är.

Jag tror att du måste våga chansa. Gå ifrån pojkvännen och drogerna, be om allt stöd du kan få på vägen. Först när du har lämnat en situation ger du plats för andra saker att växa 🌱

jag är nog själv båten som sjunker..

jag är fast i ett stormande hav

Du är i en svår situation. Det är inte konstigt att du känner som du känner. Jag tänker att det kan finnas ett stort motstånd mot att lämna en situation även om man egentligen inte mår bra av den. Ibland blir det en trygghet eftersom att man åtminstone vet vad man har, jämfört med det skrämmande okända. Du har på gott och ont lärt dig att hantera livet med din pojkvän. Och medan det har varit hjälpsamt i stunden så har du samtidigt vant dig vid en situation som egentligen är helt ohållbar. Jag undrar vilket stöd du har utifrån idag? Det kan vara svårt att göra förändringar i livet själv så att ha stöttning på vägen kan göra stor skillnad. Utöver psykiatrin så finns ju ex. olika stödlinjer där man kan prata, antingen på chatt, mejl eller telefon. Du kan också vända dig till kvinnojouren. Är du utsatt för brott, som ex. våld, kan du vända dig till brottsoffersjouren och/eller polisen. Jag tycker att det är jättebra att du skriver här om hur du tänker och känner. Men kanske är det så att du skulle behöva mer stöd för att ta dig vidare? Men som sagt, skriv vidare här om det känns bra att göra det.

Ta hand om dig <3