Hem > Forum > Ångest > Högfungerande autism och oro

Högfungerande autism och oro

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Jag är en kvinna på 38 år och fick min autismdiagnos för knappt ett år sedan. Som många säger så var det lite av en lättnad att få en diagnos, att äntligen känna att man passade in i en beskrivning. Jag arbetar heltid och bor ensam. Senaste året har nog varit ganska krävande både på jobbet och privat och senaste månaderna har jag insett att jag fastnar i förlamande oroskänslor över bagateller så fort jag är ledig. Är det någon annan som har erfarenhet av detta? vad kan man göra?

    O-ja, definitivt! På något vis är att det som att ledig tid är synonymt med att ges utrymme till att känna efter ordentligt, eller analysera tillvaron eller situationer som nyligen hänt, som man inte haft tid med när man arbetar eller studerar?  Mår också fruktansvärt dåligt av egentid. Det är något som faktiskt inte går att hantera på ett rimligt sätt för mig heller. Synd också eftersom återhämtningen är så central och i princip avgörande för att orka med tillvaron i veckorna. Jag gör faktiskt så att jag tränar när jag märker att dagen börjar med mycket orostankar eller ångest. Försöker avleda mig själv när jag märker att det barkat ditåt. Förstått det också som att känns tillvaron svajjig överlag, kan vara efter en ovanligt stressig vecka på jobbet, eller någon dispyt som upptar mina tankar och inte riktigt är något jag kan släppa, tar orostankarna vid under den lediga tiden, men då kopplat oftast till något helt annat istället. En psykolog sa en gång till mig att jag slår ihop all min ångest för att försöka reglera den och skapa kontroll. Jag skulle vilja påstå att distraktion är det enda som hjälper (för mig då, är ju förstås individuellt). Och även att försöka skapa sig ett så stressfritt och lugnt liv som möjligt (lättare sagt än gjort). Hur känner du? <3

    Trådstartaren

    Tack för ditt svar <3 <3

    Det stämmer nog som du säger att några röriga dagar på jobbet kan trigga orostankarna under ledigheten på helgen… Träning verkar fungera även för mig, dock måste jag komma ut innan tankarna sätter igång annars blir jag kvar hemma och tankarna spinner igång. Förebygga är antagligen lösningen. TV-serier, pussel och promenader med ljudböcker/poddar känns avkopplande för mig om jag inte orkar träna. Jag jobbar på att få en balans i vardagen men det är som sagt lättare sagt än gjort…

     

    Är själv snart 40årig högfungerande autist. Jag oroar mig för allt möjligt.  Men jag hittar sätt att lösa det jag oroar mig för istället för att distrahera mig från orostankarna. Skaffar mig kunskap. Det hjälper 🙂 Hanterar livet som ett arbete med. Och letar efter sätt att underlätta det arbetet. Då blir det lättare med tiden och man får mindre att oroa sig över och det man oroar sig över är lättare att hantera.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.