O-ja, definitivt! På något vis är att det som att ledig tid är synonymt med att ges utrymme till att känna efter ordentligt, eller analysera tillvaron eller situationer som nyligen hänt, som man inte haft tid med när man arbetar eller studerar? Mår också fruktansvärt dåligt av egentid. Det är något som faktiskt inte går att hantera på ett rimligt sätt för mig heller. Synd också eftersom återhämtningen är så central och i princip avgörande för att orka med tillvaron i veckorna. Jag gör faktiskt så att jag tränar när jag märker att dagen börjar med mycket orostankar eller ångest. Försöker avleda mig själv när jag märker att det barkat ditåt. Förstått det också som att känns tillvaron svajjig överlag, kan vara efter en ovanligt stressig vecka på jobbet, eller någon dispyt som upptar mina tankar och inte riktigt är något jag kan släppa, tar orostankarna vid under den lediga tiden, men då kopplat oftast till något helt annat istället. En psykolog sa en gång till mig att jag slår ihop all min ångest för att försöka reglera den och skapa kontroll. Jag skulle vilja påstå att distraktion är det enda som hjälper (för mig då, är ju förstås individuellt). Och även att försöka skapa sig ett så stressfritt och lugnt liv som möjligt (lättare sagt än gjort). Hur känner du? <3
