Hälsoångesten skadar mig…

[Pink Qitaso]

Hej har inte skrivit på ett tag och ber om ursäkt för det, i och med att jag inte gjort det kanske folk tror att jag lugnat mig? Men det är inte så utan tvärtom, jag ligger ständigt dag in och dag ut och tänker på hemska saker som kan hända mig när det kommer till sjukdomar. Just nu ligger jag hemma med halsfluss även fast det är på bättringsvägar och då jag haft det ett par gånger nu under åren så överväger jag en operation av att förminska de ifall jag får tillstånd.

Detta skrämmer mig, det skrämmer mig också att jag tror att jag har stora problem med min andning för att det spänner till lite under axeln vid skulderbladet när jag andas djup, kan vara för att jag redan är sjuk. Idag om man skall sammanfatta alla sjukdomar som jag tror att jag har haft så är det iaf 4-5 stycken och såhär är min hjärna igång i stort sätt nästan varenda jävla dag. Det är läskigt, jobbigt, JOBBIGT, utmattande, sorligt mm.

Om det finns någon som har tips snälla hör av er ifall ni läser detta, har levt med denna typen utav ångest nu ändå sedan jag fick Corona. Jag vet att allt låter löjligt och small men har levt med ångest i allmänhet i nästan 5 år nu som en diagnos och det blir inte lättare alltid, hatar det!!!!!

Så snälla ifall ni har grov hälsoångest eller är en typisk hypokondriker som mig så tveka inte över att skriva tips eller feedback eller något, vad som egentligen.

Mvh S.

[Green Tilaji]

Jag fattar precis, jag har haft hälsoångest sen jag var ganska ung, jag är nu 38 år och jag önskar så att jag bara kunde vara normal, för detta äter ju fan upp en inifrån.  Jag fokuserar mycket på hjärtat  hjärnan och cancer och magen typ. Det är som att varje dag behöva gå igenom en jävla kris. Just nu är min ångest nivå på en all high och då är det svårt men jag brukar försöka bestämma mig för att jag får tänka på det typ 10-15 min varje dag sen måste jag släppa det och ta det nästa dag för jag kommer inte kunna reda ut det genom att grubbla och googla och fundera i flera timmar. Det funkar ofta bra, förutom som nu när hjärtat inte slår en siffra rätt och jag är så rädd att dö att jag snart dör för att jag grubblar mig till döds. Är så arg på mig själv och denna dumma ångest. Så jag hör och förstår dig till 100%

[Pink Qitaso]

Green Tilaji skrev:

Jag fattar precis, jag har haft hälsoångest sen jag var ganska ung, jag är nu 38 år och jag önskar så att jag bara kunde vara normal, för detta äter ju fan upp en inifrån. Jag fokuserar mycket på hjärtat hjärnan och cancer och magen typ. Det är som att varje dag behöva gå igenom en jävla kris. Just nu är min ångest nivå på en all high och då är det svårt men jag brukar försöka bestämma mig för att jag får tänka på det typ 10-15 min varje dag sen måste jag släppa det och ta det nästa dag för jag kommer inte kunna reda ut det genom att grubbla och googla och fundera i flera timmar. Det funkar ofta bra, förutom som nu när hjärtat inte slår en siffra rätt och jag är så rädd att dö att jag snart dör för att jag grubblar mig till döds. Är så arg på mig själv och denna dumma ångest. Så jag hör och förstår dig till 100%[/quo

till att börja med tack för att du tog din tid att skriva detta, känns skönt att jag inte är den ända även fast det är jobbigt för dig såklart! Jag lider med dig nu när jag skriver detta är det faktiskt precis efter jag haft en panikattack för att jag är rädd att jag har något problem med magen eller en inflammation i tarmarna. Gick till doktorn för ett tag sen och hon sa att allt var lugnt men de kommer tillbaka, pappa har en chrons sjukdom så är rädd att jag fått den. Bara tanken av dessa typer av undersökningar skrämmer mig för vill VERKLIGEN INTE GÖRA DETTA. Sedan är det massa andra småsaker jag grubblar över (sjukdomar) varje dag. Denna ångesten tar kål på mig, är snart 20 och håller på såhär, vill inte leva med detta tankesättet, ska till min psykolog på måndag men hälsoångest är så ovanligt ämne att snacka om. Vet inte vad jag ska göra, hoppas du är okej när du läser detta!

mvh S.

Det ni pratar om beskriver även min situation. Det hela blev mycket värre när pandemin startat. Rädd för att bli sjuk. Lidande och smärta. Rädd för att få i mig bakterier eller gammal mat. Rädd för gifter. Kan inte sluta noja. Det är inte rädsla för döden tror jag. För i döden tror jag inte det finns något lidande. Det är lidandet jag är rädd för. Och det otroliga dömande jag skulle ha mot mig över att jag antagligen hade kunnat undvika det på något sätt. Genom att vara mer försiktig, leva hälsosammare vara bättre påläst om alla risker osv. Min psykolog sa till mig att det var det som var problemet. Att jag trodde att jag kunde kontrollera det. Logik tycks inte fungera. Att stänga av tankarna fungerar inte, jag blir påmind hela tiden.
Det här är inte lätt att handskas med, jag känner med er.

[Pink Qitaso]

Anonym skrev:

Det ni pratar om beskriver även min situation. Det hela blev mycket värre när pandemin startat. Rädd för att bli sjuk. Lidande och smärta. Rädd för att få i mig bakterier eller gammal mat. Rädd för gifter. Kan inte sluta noja. Det är inte rädsla för döden tror jag. För i döden tror jag inte det finns något lidande. Det är lidandet jag är rädd för. Och det otroliga dömande jag skulle ha mot mig över att jag antagligen hade kunnat undvika det på något sätt. Genom att vara mer försiktig, leva hälsosammare vara bättre påläst om alla risker osv. Min psykolog sa till mig att det var det som var problemet. Att jag trodde att jag kunde kontrollera det. Logik tycks inte fungera. Att stänga av tankarna fungerar inte, jag blir påmind hela tiden. Det här är inte lätt att handskas med, jag känner med er.

jag sitter just nu i mitt rum och gråter för att jag får panik, vissa dagar är helt okej! Men vill bara ringa min läkare imon, får panik över att jag inte kan gå på toa som jag ska. VEM FÅR ENS DET? Om det är så att jag fått en tarmsjukdom måste man göra vissa kollar och undersökningar och vill aldrig göra det, är för rädd. Hela min vardag består utav panik attacker, ångest tankar flyger genom i huvudet. Pallar snart inte med detta längre, kan fan inte leva såhär. Är på botten just nu. Behöver hjälp. Hoppas allt är bra med dig! Tack för du tog dig tiden att skriva!

Mvh S