Hälsoångest
-
Avregistrerad användare
Oj, gammal tråd. Ledsen att jag inte svarat. Är du fortfarande aktiv så kan jag skriva ett utförligt svar. Kram
Red Dykepi TrådstartarenOj, gammal tråd. Ledsen att jag inte svarat. Är du fortfarande aktiv så kan jag skriva ett utförligt svar. Kram
Jag är fortfarande aktiv. Och det vore jätteintressant att fortsätta prata med dig här. 🙂
Avregistrerad användareIdag är det fredag igen, och då är hälsoångesten som vanligt extra stark. När jag är ledig är det som om alla hemska tankar får fritt spelrum, som om de dansar på borden till glad musik och ler elaka leenden. All oro blir starkare, tydligare. Just idag känns det extra jobbigt, och jag försöker att tänka att det förmodligen är för att det har hänt flera bra saker den här veckan. Det kanske låter konstigt att jag blir oroligare när det händer bra saker, men så har det alltid varit. Ju bättre jag har det, desto mer ångest får jag. När jag t.ex. är deprimerad eller mår dåligt för andra saker så håller hälsoångesten sig borta. Jag pendlar mellan att oroa mig för ögonen och tänderna. Tänk om det är något allvarligt ändå, ja, tänk om oron faktiskt är befogad den här gången. Så tänker jag alltid, och varje gång känns det lika troligt att den skulle vara befogad. Och varje gång jag börjar oroa mig för någon ny sjukdom så känns det lika otroligt att jag kunde oroa mig så mycket för den sjukdom som jag senast oroade mig för. Ni andra som lider av hälsoångest, blir er ångest också värre ju bättre ni har det? Eller i vilka situationer kommer den hemska oron för sjukdomar? Kan ni se något mönster?
Där känner man igen sig. När tankarna får fritt spelrum blir det så mycket värre. Problemet är att min hjärna behöver få vila lite och det är svårt när hälsoångest en tar över när man inte tänker på något annat. Jag är till och från drabbad och då är det alltid en oro över hjärtfel. Men jag kan också klara mig ok i perioder, när ångesten inte blir alltför stark. Jag vet så väl att jag måste sluta googla, sluta läsa så mycket om mina symptom osv, men det är inte så lätt. Nu har jag haft några pissjobbiga dagar och är så trött på att inte må bra.
Men med tanke på att jag alltid har mått mer eller mindre dåligt borde man kanske vänja sig…
Red Dykepi TrådstartarenDär känner man igen sig. När tankarna får fritt spelrum blir det så mycket värre. Problemet är att min hjärna behöver få vila lite och det är svårt när hälsoångest en tar över när man inte tänker på något annat. Jag är till och från drabbad och då är det alltid en oro över hjärtfel. Men jag kan också klara mig ok i perioder, när ångesten inte blir alltför stark. Jag vet så väl att jag måste sluta googla, sluta läsa så mycket om mina symptom osv, men det är inte så lätt. Nu har jag haft några pissjobbiga dagar och är så trött på att inte må bra. Men med tanke på att jag alltid har mått mer eller mindre dåligt borde man kanske vänja sig…
Usch, vad jobbigt att det är likadant för dig. 🙁 Hälsoångest är verkligen ett helvete.
Jag har full förståelse för att du oroar dig för hjärtfel. Det är ju något av det värsta man kan drabbas av, och det är ju ofta allvarliga åkommor vi med hälsoångest oroar oss för.
Jag kan också klara mig helt okej i perioder. Vetskapen om att jag när som helst kan bli sjuk finns hela tiden i bakhuvudet, men det finns perioder när jag oroar mig mindre. När jag mår skit av andra anledningar är det faktum att sjukdomar finns lättare att acceptera, för då känner jag att jag har mindre att förlora om jag drabbas.
Jag borde verkligen inte heller googla, och jag har faktiskt blivit bättre på att inte göra det. Men när hälsoångesten är som starkast så kan jag bara inte låta bli. Då blir googlandet nästan tvångsmässigt.
Avregistrerad användareHej,
här är tjej med hälsoångest. Så jobbigt och vill också förmedla denna ångest kommer oftast när det händer positiva saker i livet. Min son är 2 månader och 10 dagar gammal, älskar honom så det gör ont. Är så rädd för att det ska hända mig något, honom eller min sambo.
Någon som fortfarande hänger kvar i tråden här?
Avregistrerad användareHej,
Jag kan hoppa in här. Läst lite grann av vad som sagts och skulle gärna vilja diskutera vidare. Känner igen mig i vissa saker även om min hälsoångest på vissa sätt är lite annorlunda.
Avregistrerad användareHej! Ser att detta är en gammal tråd men kom in på detta forum när jag googlade om hälsoångest. Är sedan ett halvår inne i en hälsoångestspiral som bara spinner vidare. Man orkar liksom inte med sig själv! Någon som har något tips att dela med sig av? Försöker tänka rationellt men hittar ständigt något nytt att oroa mig för. Tänkte att här kanske man kan prata med ”likasinnade”. Grundar sig nog endel i att jag är rädd att min son 5 år ska bli utan sin mamma.
Avregistrerad användareHej,
En tjej med samma ångest här. Är så fruktansvärt rädd att vara sjuk eller bli sjuk. Det tar över mitt liv, känns som jag går i en dvala här hemma och bara tar mig igenom dagarna. Vill ju kunna njuta tiden hemma med min son och sambo men jag har bara sån ångest över hälsan. Har en son på snart 3 månader och denna hälsoångest började några veckor efter han föddes. Är rädd att han ska växa upp utan sin mamma.
Hur går tankarna för dig?
Hej! Ser att detta är en gammal tråd men kom in på detta forum när jag googlade om hälsoångest. Är sedan ett halvår inne i en hälsoångestspiral som bara spinner vidare. Man orkar liksom inte med sig själv! Någon som har något tips att dela med sig av? Försöker tänka rationellt men hittar ständigt något nytt att oroa mig för. Tänkte att här kanske man kan prata med ”likasinnade”. Grundar sig nog endel i att jag är rädd att min son 5 år ska bli utan sin mamma.
Avregistrerad användareHej!
Ja precis så! Istället för att leva och njuta av stunden tar oron överhand och tankarna snurrar ständigt kring nya symtom. Minsta lilla tecken gör att man tror att man drabbats av en allvarlig sjukdom. Jag gick hos en psykoterapeut 2 ggr och har även köpt en bok ”Tänk om jag är sjuk”. Finns en hel del att använda där men mycket verkar handla om att man ska utsätta sig för dessa tankar så de inte längre ska bli skrämmande. Jag försöker just nu tänka rationellt och se om alla de saker jag oroat mig för under de senaste månaderna någonsin varit något. Lyckas väl sådär och går upp och ner. Söker du mycket sjukvård för att bli ”lugnad” eller är det tvärtom att du inte vågar söka? Jag fick googleförbud av psykoterapeuten jag gick hos då det bara eldar på alltihop.
Avregistrerad användareJag har jobbat utifrån boken “tänk om jag är sjuk” ett tag nu och tycker faktiskt att det funkar rätt bra. Fri är man ju inte, men klart bättre och jag har lite verktyg. Ffa har det varit väldigt effektivt med den första mindfulness övningen. Det var jobbigt i början att inte Googla symtom, ta pulsen i tid och otid osv, men med tiden har det lättat lite. Mer tid så kanske…
Red Dykepi TrådstartarenHej, här är tjej med hälsoångest. Så jobbigt och vill också förmedla denna ångest kommer oftast när det händer positiva saker i livet. Min son är 2 månader och 10 dagar gammal, älskar honom så det gör ont. Är så rädd för att det ska hända mig något, honom eller min sambo. Någon som fortfarande hänger kvar i tråden här?
Jag är kvar. Och jag känner verkligen igen mig i att hälsoångesten kommer när det händer positiva saker i livet. Jag blir så fruktansvärt rädd att jag ska förlora det som är bra.
Red Dykepi TrådstartarenNågot som hjälper till viss del för mig, är att kolla alla värden en gång om året. Detta har jag hittills haft möjlighet att göra via psykiatrin, då alla patienter erbjuds årskontroll. I denna ingår ett omfattande blodprov där alla viktiga värden som t.ex. lever, njurar, ämnesomsättning, vitaminer m.m. kollas. Årets prov tog jag för ett par veckor sedan, och resultaten visade att alla värden var bra. Detta gör att jag inte kommer att oroa mig för cancer, eller andra sjukdomar som innebär avvikande värden, förrän nästa år. Däremot kommer jag säkert att oroa mig för plötsliga sjukdomar, som t.ex. blindtarmsinflammation eller anafylaktisk chock, men det faktum att jag har fått svart på vitt att jag inte har cancer (vilket är den sjukdom som jag fruktar mest) gör att jag sammantaget kommer att oroa mig mindre för sjukdomar än vad jag hade gjort annars. Så att kolla värden en gång om året har hjälpt mig. KBT och liknande har inte hjälpt.
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.