Hälsoångest

[Red Dykepi]

Är det någon mer här som har hälsoångest, även kallat hypokondri?

Jag har lidit av hälsoångest sedan barndomen, men den har gått i vågor. När jag var yngre hade jag svårt att härleda ångesten till någonting särskilt, men nu har jag märkt att den kommer i två situationer:

1. När jag har för mycket att göra och/eller tänka på.

2. När det händer mycket positivt i livet. Då kommer ångesten som ett brev på posten, eftersom jag är rädd att förlora det som är bra.

Jag VET att ångesten alltid kommer i de här situationerna, men konstigt nog så gör det inte att den blir mindre jobbig. Varje gång jag tror att jag drabbats av en sjukdom eller skada så känns det nämligen som att det är på riktigt. Alla tidigare sjukdomar som jag trott mig ha bleknar när jag jämför dem med den “riktiga” sjukdomen, som alltid är den jag har för stunden.

I början av förra året tog jag ett blodprov, vilket inte visade några avvikelser. Alla mina värden var jättebra. Efter det ändrade min hälsoångest karaktär. Istället för att oroa mig för smygande sjukdomar, som t.ex. cancer (som provsvaren visade att jag inte hade) så började jag oroa mig för sjukdomar som kan komma plötsligt, och även för skador.

Tidigare idag skulle jag låna en bok på biblioteket, men hade sådan ångest att jag inte kom ihåg min pinkod. Jag hade för mycket ångest för att kunna koncentrera mig på att få hjälp i informationsdisken, så istället för att låna boken så lämnade jag tillbaka den. All min koncentration gick åt till att fokusera på hur min käke kändes. Den har känts stel och öm på sistone, vilket jag försöker tänka beror på att jag varit väldigt spänd och stressad. Men att tänka så hjälper inte, för det känns inte sant (vilket inga logiska tankar gör när jag har hälsoångest).

Nu ikväll är jag så orolig för käken att jag inte vet hur jag ska kunna sova. Jag vet inte hur jag ska kunna slappna av. Tyvärr har jag glömt att be min läkare om att förnya receptet på min vid behovs-medicin, så jag har ingenting lugnande hemma. Jag behöver verkligen min sömn, men som sagt så vet jag inte hur jag ska kunna slappna av. Jag har haft panikångest tidigare, och kan fortfarande få enstaka panikattacker, men även om de är skitjobbiga så är hälsoångesten värre. Den går knappt att beskriva med ord.

Red Dykepi skrev:

Är det någon mer här som har hälsoångest, även kallat hypokondri? Jag har lidit av hälsoångest sedan barndomen, men den har gått i vågor. När jag var yngre hade jag svårt att härleda ångesten till någonting särskilt, men nu har jag märkt att den kommer i två situationer: 1. När jag har för mycket att göra och/eller tänka på. 2. När det händer mycket positivt i livet. Då kommer ångesten som ett brev på posten, eftersom jag är rädd att förlora det som är bra. Jag VET att ångesten alltid kommer i de här situationerna, men konstigt nog så gör det inte att den blir mindre jobbig. Varje gång jag tror att jag drabbats av en sjukdom eller skada så känns det nämligen som att det är på riktigt. Alla tidigare sjukdomar som jag trott mig ha bleknar när jag jämför dem med den ”riktiga” sjukdomen, som alltid är den jag har för stunden. I början av förra året tog jag ett blodprov, vilket inte visade några avvikelser. Alla mina värden var jättebra. Efter det ändrade min hälsoångest karaktär. Istället för att oroa mig för smygande sjukdomar, som t.ex. cancer (som provsvaren visade att jag inte hade) så började jag oroa mig för sjukdomar som kan komma plötsligt, och även för skador. Tidigare idag skulle jag låna en bok på biblioteket, men hade sådan ångest att jag inte kom ihåg min pinkod. Jag hade för mycket ångest för att kunna koncentrera mig på att få hjälp i informationsdisken, så istället för att låna boken så lämnade jag tillbaka den. All min koncentration gick åt till att fokusera på hur min käke kändes. Den har känts stel och öm på sistone, vilket jag försöker tänka beror på att jag varit väldigt spänd och stressad. Men att tänka så hjälper inte, för det känns inte sant (vilket inga logiska tankar gör när jag har hälsoångest). Nu ikväll är jag så orolig för käken att jag inte vet hur jag ska kunna sova. Jag vet inte hur jag ska kunna slappna av. Tyvärr har jag glömt att be min läkare om att förnya receptet på min vid behovs-medicin, så jag har ingenting lugnande hemma. Jag behöver verkligen min sömn, men som sagt så vet jag inte hur jag ska kunna slappna av. Jag har haft panikångest tidigare, och kan fortfarande få enstaka panikattacker, men även om de är skitjobbiga så är hälsoångesten värre. Den går knappt att beskriva med ord.

God Lördags f.m. här på Mind Forumet.

* Har läst hela ditt inlägg / tråd här ovan.

* Har Du någon form av professionella vårdkontakter som t.ex. psykiatrisk sjuksköterska eller psykolog eller läkare inom Psykiatrivården som Du pratar med?

* Är Du patient hos någon form av öppenvårdsmottagning i ditt län och kommun du tillhör ?

* Har Du tagit upp din s.k. “hälsoångest / hypokondri” med någon inom vården?

* Har Du provat någon form av behandlingsmetoder t.ex. KBT etc ihop med en leg. psykolog ?

Var rädd om dig och ta hand om dig också.

På återseende…

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

God Lördags f.m. här på Mind Forumet. * Har läst hela ditt inlägg / tråd här ovan. * Har Du någon form av professionella vårdkontakter som t.ex. psykiatrisk sjuksköterska eller psykolog eller läkare inom Psykiatrivården som Du pratar med? * Är Du patient hos någon form av öppenvårdsmottagning i ditt län och kommun du tillhör ? * Har Du tagit upp din s.k. ”hälsoångest / hypokondri” med någon inom vården? * Har Du provat någon form av behandlingsmetoder t.ex. KBT etc ihop med en leg. psykolog ? Var rädd om dig och ta hand om dig också. På återseende…

Jag går på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Där har jag haft regelbundna stödsamtal med en sjuksköterska, vilket har hjälpt mig jättemycket. Tyvärr så valde hon för en månad sedan att avsluta vår kontakt, bl.a. eftersom hon kände sig otillräcklig. Just nu är jag utan stöd (förutom att mottagningens hyrläkare förnyar min deltidssjukskrivning med jämna mellanrum) men den 4 december ska jag träffa en diakon.

Jag har fått KBT för min hälsoångest, och det gjorde att vissa besvär försvann, men i slutändan är det enda som har hänt att ångesten har ändrat karaktär. Jag vet att min hälsoångest inte enbart beror på att jag är rädd för att bli sjuk, utan att den är ett symtom som visar sig när andra saker i livet inte är bra. Jag VET att hälsoångesten “bara” är ett symtom på obalans, men när den väl slår till så hjälper det inte att tänka så, för då är ångesten så stark att jag ändå inte kan sluta oroa mig.

[Red Dykepi]

Ångesten är förjävlig just nu. Jag har blivit förkyld, vilket brukar ge mig hundra gånger värre ångest. I vanliga fall så rider jag ut stormen, men nu är situationen sådan att jag inte KAN ha ångest. På tisdag ska jag hålla en föreläsning, något som jag egentligen tycker är roligt, men då kan jag inte ha ångest. Ångesten måste helt enkelt hålla sig borta på tisdag, men hur det ska gå till vet jag inte. Jag kan kontakta vården i morgon, och be att jag får ett nytt recept på mina lugnande, men den enda ångest de dämpar är panikångest. Hälsoångesten hjälper de inte mot, för den handlar om tankar. Däremot så gör medicinen ofta att jag slappnar av i kroppen, vilket kan vara skönt, men oftast blir jag så trött att jag bara orkar ligga i sängen. Och det funkar ju inte på tisdag.

Hur fan ska jag dämpa ångesten??

Hej TS!

Jag lider också av hälsoångest (dock i kombination med GAD). Känner igen mig mycket i det du skriver. Ska börja i KBT nästa termin och hoppas det ska hjälpa. Har också haft hälsoångest sedan jag varit liten, min stora rädsla har alltid varit att bli sjuk och när jag väl “snöar in mig” på någon sjukdom/något symtom ser jag bara tecken på att jag är sjuk. Jag kan inbilla mig så mycket! Mina reaktioner på ett kroppsligt symtom är inte realistiska utan ofta väldigt överdrivna. Exempelvis kände jag en gång när jag var ute och gick att det gjorde ont i sidan. Tänkte direkt att nu är det något farligt, kanske cancer i livmodern! Visade sig sedan att det bara var vanlig “håll”!

Har sökt hjälp för att jag trott mig ha hudcancer och leukemi. Men oftast brukar jag försöka skapa kontroll genom att googla olika symtom vilket ALLTID leder till att min ångest förstärks, men i början kan jag ju känna lättnad när jag läser om sjukdomen jag tror mig ha…

Har du något annat ångestsyndrom än hälsoångest?

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Hej TS! Jag lider också av hälsoångest (dock i kombination med GAD). Känner igen mig mycket i det du skriver. Ska börja i KBT nästa termin och hoppas det ska hjälpa. Har också haft hälsoångest sedan jag varit liten, min stora rädsla har alltid varit att bli sjuk och när jag väl ”snöar in mig” på någon sjukdom/något symtom ser jag bara tecken på att jag är sjuk. Jag kan inbilla mig så mycket! Mina reaktioner på ett kroppsligt symtom är inte realistiska utan ofta väldigt överdrivna. Exempelvis kände jag en gång när jag var ute och gick att det gjorde ont i sidan. Tänkte direkt att nu är det något farligt, kanske cancer i livmodern! Visade sig sedan att det bara var vanlig ”håll”! Har sökt hjälp för att jag trott mig ha hudcancer och leukemi. Men oftast brukar jag försöka skapa kontroll genom att googla olika symtom vilket ALLTID leder till att min ångest förstärks, men i början kan jag ju känna lättnad när jag läser om sjukdomen jag tror mig ha… Har du något annat ångestsyndrom än hälsoångest?

Total igenkänningsfaktor! Precis sådär är det för mig också. Jag har också försökt skapa kontroll genom att googla symtom, men precis som du skriver så blir det ju bara värre av det. Nuförtiden är jag hyfsat bra på att låta bli att googla, och jag har slutat bläddra i t.ex. veckotidningar och 1177-tidningen. Den sistnämnda slänger jag så fort den kommer. Ju mindre information jag får om sjukdomar och kroppen, desto bättre.

Vad bra att du ska få börja i KBT! Jag hoppas att det kommer att hjälpa dig!

Jag har även haft panikångest, men när jag insåg att det “bara” var panikångest och lärde mig att hantera den så försvann den nästan helt. Jag har delvis lärt mig att hantera min hälsoångest också, men när den är som värst så går det inte. Då tar rädslan för sjukdomar över.

[Red Dykepi]

Då var det dags för hälsoångest igen… Den här gången oroar jag mig för mina tänder. Jag har på sistone känt att det kliar i tandköttet på ett specifikt ställe. Det gör inte ont, men det är mycket irriterande. Jag är väldigt tandvårdsrädd, men tog ändå mod till mig och kontaktade tandläkaren. Hon trodde att det kunde vara en liten tandköttsinflammation, och sa att jag skulle borsta extra noga. Jag gjorde det, och klådan försvann, men häromdagen kom den tillbaka igen.

När jag kollade i spegeln såg jag att det börjar växa upp en visdomstand (min sista) så jag tänker nu att det antagligen är den som kliar. Eller rättare sagt, jag FÖRSÖKER verkligen tänka så. Visdomstand som växer upp eller tandköttsinflammation. Ingenting farligt. Jag har t.o.m. beställt en tandkräm som ska vara bra vid tandköttsinflammation.

Jag försöker att tänka lugnande tankar, som t.ex. att jag var på årskontroll så sent som i september och då såg allting bra ut. Jag fick höra att jag hade fina tänder och bra munhygien. Visdomstanden som nu har börjat växa upp låg visserligen snett och kommer antagligen att behöva dras ut så småningom, men jag försöker att tänka att det säkert kan vänta till nästa årskontroll. Visdomständer brukar ju växa ganska långsamt.

Jag har dock svårt att tro på dessa lugnande tankar, för samtidigt kommer katastroftankarna. “Jag börjar få tandlossning!” Eller: “Jag har fått en jättehemsk infektion som kommer att kräva omfattande ingrepp!” Eller: “Jag kommer att tappa alla mina tänder och behöva skaffa löständer!”

Jag kan verkligen inte sluta tänka dessa tankar, för de känns verkliga medan de lugnande tankarna känns som lögner. Precis som det brukar vara när jag får hälsoångest, med andra ord.

Igår kväll försökte jag lindra ångesten genom att kolla på en tecknad japansk film (Jag är väldigt förtjust i sådana filmer.) men jag lyckades inte fly verkligheten. Istället fick jag nästan mer ångest av att kolla på filmen, eftersom jag kände att kontrasten mellan den supermysiga filmen och det hemska som pågick i min mun var så brutal. Och så blev jag rädd att det kanske var sista gången på länge som jag kunde ha myskväll, för snart kanske det som pågick i munnen skulle förstöra allt.

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag HATAR att känna symtom från min kropp!! Det finns ingenting som ger mig sådan ångest!

[Red Dykepi]

Problemen i munnen verkar ha försvunnit. Det var antagligen tandköttsinflammation. Men, inte får jag slippa sjukdomsoron för det. Nu är jag istället orolig att jag har fått den ögonsjukdom som en förälder till mig har. Den är ärftlig, men det sägs att det är vanligast att man drabbas efter 40 (jag är 31) och det är ju inte alls säkert att man får sjukdomen.

Jag genomgick en extremt noggrann och grundlig ögonundersökning (av annan anledning) för snart tre år sedan, och då fanns inga tecken på sjukdomen. Optiker har gett mig rådet att göra en screening ca vart tredje år efter att jag fyllt 40, men nu tänker jag att jag kanske redan har drabbats. Idag fick jag för mig att jag hade symtom, men jag vet också att jag hade varit stressad under förmiddagen och gjort mer än jag egentligen orkar. Då brukar jag ju drabbas av hälsoångest och annan oro. Återigen försöker jag hitta en logisk förklaring, återigen känns det som om den logiska förklaringen är en lögn som jag använder för att kunna stoppa huvudet i sanden och inte låtsas om sjukdomen. Återigen känns det som om jag är på väg att ätas upp av den extrema ångesten och jag vet inte hur jag ska hålla paniken borta.

[Red Dykepi]

…and the hälsoångest goes on! Kan det aldrig ta slut?!

Nu har jag slutat oroa mig för ögonen, men istället oroar jag mig för tänderna igen. Jag har börjat känna av tandköttsinflammationen (eller vad det nu är) igen och det gör mig fruktansvärd spänd, orolig och stressad. Jag försöker att tänka att jag kanske slutade lita för tidigt med den bakteriedödande munsköljen, så nu har jag börjat igen och den här gången ska jag fortsätta under en lite längre period. Jag oroar mig så mycket för att behöva gå till tandläkaren. Dels för att det är så vidrigt läskigt och dels för att det är svindyrt. Just nu har jag verkligen inte råd, utan det får i så fall bli i slutet av mars. Men åh, vad jag vill slippa gå dit!!!!!

[Red Dykepi]

Idag är det fredag igen, och då är hälsoångesten som vanligt extra stark. När jag är ledig är det som om alla hemska tankar får fritt spelrum, som om de dansar på borden till glad musik och ler elaka leenden. All oro blir starkare, tydligare. Just idag känns det extra jobbigt, och jag försöker att tänka att det förmodligen är för att det har hänt flera bra saker den här veckan. Det kanske låter konstigt att jag blir oroligare när det händer bra saker, men så har det alltid varit. Ju bättre jag har det, desto mer ångest får jag. När jag t.ex. är deprimerad eller mår dåligt för andra saker så håller hälsoångesten sig borta.

Jag pendlar mellan att oroa mig för ögonen och tänderna. Tänk om det är något allvarligt ändå, ja, tänk om oron faktiskt är befogad den här gången. Så tänker jag alltid, och varje gång känns det lika troligt att den skulle vara befogad. Och varje gång jag börjar oroa mig för någon ny sjukdom så känns det lika otroligt att jag kunde oroa mig så mycket för den sjukdom som jag senast oroade mig för.

Ni andra som lider av hälsoångest, blir er ångest också värre ju bättre ni har det? Eller i vilka situationer kommer den hemska oron för sjukdomar? Kan ni se något mönster?

Här har ni en till som lider av hypokondri. Jag tror ingen har det värre än mig 🙁 Jag lider enormt av min extrem rädsla för cancer och döden. Mitt liv är alldeles förstört av denna ångest…

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Här har ni en till som lider av hypokondri. Jag tror ingen har det värre än mig 🙁 Jag lider enormt av min extrem rädsla för cancer och döden. Mitt liv är alldeles förstört av denna ångest…

Välkommen i klubben! Så oerhört jobbigt du verkar ha det. Jag har själv varit extremt rädd för att ha cancer, men den rädslan försvann efter att jag tog blodprover för två år sedan. Proverna visade att jag var fullt frisk, och därför har jag inte oroat mig för att ha cancer sedan dess. Det har varit en sådan befrielse! Visst är jag fortfarande rädd för att FÅ cancer, men som det är nu finns det inga symtom som tyder på att jag skulle ha det. Dock så innebär ju detta att jag oroar mig för andra sjukdomar istället…

Hur tar din hälsoångest sig uttryck?