Grov ångest som triggas av andra – särskilt dejter

Jag har så länge jag kan minnas alltid lidit av grov ångest i omgångar i mitt liv. Det kan gå i omgångar, men har alltid haft en ängslig själ som har lätt att tänka det värsta och påverkas av yttre faktorer. Har ingen ångestdiagnos då jag har känt att jag kunnat hantera det och inte tagit mig tiden eller energi och gått igenom en sådan process, men har gått på enklare samtalsterapi för att prata om min ångest och där fått med mig hjälp och verktyg för att hantera det. Och de senaste 1,5 åren har jag känt att jag kunnat hantera vad än livet slängt på mig och har känt en rimlig nivå av ledsamhet när saker har hänt.

Men allt har förändrats de senaste veckorna. Allt på grund av dejting och killar som inte behandlar mig med respekt. Jag har genom åren nätdejtat en del genom olika dejtingappar. Har råkat ut för det kända fenomenet ghosting mer gånger än jag kan räkna på mina fingrar och det har varit en rejäl trigger genom åren. När jag träffat en kille genom en dejtingapp och han inte hört av sig igen efter och raderat mig på sociala medier har jag alltid känt mig så värdelös, ful, äcklig, tråkig. Har gått igenom allt jag sagt under dejten om och om igen i mitt huvud för att tänka ut vad jag kan ha sagt för fel och klankat ner på mig själv totalt. Hela min självbild rubbas av dejting. Jag har dåligt självförtroende i grund och botten av olika faktorer som gjort att mitt utseende förändrats de senaste åren och där jag enligt mig själv inte längre är vacker enligt samhällets normer. När någon sedan väljer att totalt ignorera mig efter en träff har detta varit som ett kvitto för mig på att allt negativt jag tänker om mig själv stämmer. Jag slutade därför dejta killar genom Tinder för några år sen för att det inte gav mig något bra.

Men för några veckor sedan bestämde jag mig för att träffa en kille från Tinder som jag pratat med under en månads tid. Vi hade långa sms-konversationer om allt möjligt och vi kom bra överens och kom underfund med att vi hade många gemensamma intressen. Han verkade mogen och snäll och såg bra ut så jag bestämde mig för att gå emot alla regler jag satt upp gällande att dejta någon från Tinder för att ge honom en chans. Vår dejt var okej, den varade ungefär i två timmar och vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Visst, inga gnistor flög men vi hade ett bra surr och jag kände att vi ändå kunde prata om det mesta utan att det blev stelt. Men efter dejten blev allting konstigt och jag märkte hur han tog avstånd. Jag skrev till honom efter två dagar utan att han hade hört av sig och tackade för dejten. Han svarade efter ungefär ett dygn och tackade han också. Men efter ytterligare några dagar avföljde han mig överallt och han gjorde även så att jag inte följde honom längre. Ännu en gång blev jag ghostad. Jag hamnade på botten igen, men kom upp snabbare än jag gjort på länge. Kände mig stark igen, som att jag faktiskt klarar av att en dejt inte blir som jag tänkt mig. Så jag beslutade mig igår för att gå på en dejt med en annan kille som jag också träffat genom Tinder. Han har velat träffa mig ett bra tag, sedan november, men på grund av alla mina hjärnspöken och rädslan för att bli ghostad har jag haft ursäkter varje gång. Igår kände jag att jag inte hade något att förlora och bestämde mig för att träffa honom. Det var en avslappnad dejt där vi pratade och allt flöt på bra. Han var trevlig och följde mig ut och sa “vi hörs” som tycks vara allas standard-hejdå även om de inte menar det. Det gjorde inte han här heller. Inget ord från honom på hela dagen idag och för ungefär två timmar sen upptäckte jag att han avföljt mig på Instagram. Har gråtit sedan dess. Totalt nedbruten. Ångesten har tagit över varenda cell i min kropp och jag kan inte sluta gråta. Det känns som att hjärtat gör fysiskt ont och jag kan inte förstå att två killar har behandlat mig såhär inom loppet av några veckor. Jag fick även för ungefär en halvtimme sen en panikattack vilket jag inte fått på flera år. Nu är jag helt övertygad om att det är mig det är fel på. Ingen av mina vänner har blivit behandlade såhär av killar till den mängd som jag blivit.

Men någonstans inom mig förstår jag att det inte är mig det är fel på. Man kan inte vara intresserade av alla man träffar men jag tycker man kan ge alla en ärlig chans innan man tackar för sig. Jag förstår inte heller hur jag kan betyda så lite för dessa människor som jag ändå lagt ner tid och energi på att de inte ens kan säga tack men nej tack till mig? Är jag en så hemsk och vidrig människa som inte ens förtjänar det?

Hela jag är nere i botten och jag hatar att det är på grund av några killar på en dejtingapp. Jag känner mig så fruktansvärt töntig som har det som en trigger, men när sånt här händer blir jag övertygad om att jag är en helt horribel människa som ingen någonsin skulle kunna bli kär i eller leva tillsammans med.

Någon som kan relatera? Känns som detta bara är en sån sjuk trigger för mig och att många kan se det svart på vitt. Har så svårt för att se något ljus i detta just nu.

Tycker inte du är töntig! Att bli ghostad är fruktansvärt och tar hårt på självkänslan. Du har verkligen försökt och varit modig trots att du blivit ignorerad tidigare. Vill bara att du ska veta att detta är ett fenomen i dejtingdjungeln och inte har med dig att göra. Det verkar som dom flesta gör så här mer eller mindre. Själv skulle jag aldrig våga dejta, jag skulle gå sönder av att bli behandlad som luft. Så gör man inte, anser jag. Nog borde man ha såpass mycket värdighet att man kan säga varför man inte vill träffas eller höra av sig igen. Det är så omoget och lågt att bara låtsas som ingenting. Man kan åtminstone säga att man börjat träffa någon annan och tacka för dejten och önska lycka till. Man kan oxå säga att det var trevligt men att det inte klickade. Om man är vuxen borde man faktiskt kunna stålsätta sig såpass mkt att man säger det, även om det känns obekvämt. Många är som egocentriska barnungar, det verkar som många behandlar varann som varor, utan känslor. Usch vad arg jag blir!!! Hoppas du kan komma över detta i allafall och att du kan träffa någon utanför denna cyniska dejtkultur!

Det kanske inte hjälper så mycket, men du har inget att ha ångest om i fallet. Du är helt ok, du är ju en person med allt vad det innebär. Att folk beter sig illa har faktiskt inget med dig att göra. Det bästa för dig vore att lämna dejtingjungeln och fokusera på dig, det du vill och vad du gillar och sedan snubbla över någon du har saker gemensamt med. Om du vet vad du vill med livet utanför sängkamrater har du mer att ägna tid på. Worst case scenario är att ångesten börjar drabba annat som spelar roll (men som du lär dig hantera och blir riktigt bra på) och att folk börjar beundra dig för vad du är mer än vad man tror att du är utifrån en profil.