Tack! Hur har du gjort för att leva med ångesten? (Om du vill berätta.)
Delar gärna av mig av mig själv 😉
Innan jag började med medicin så hade jag ett helvete…..ständigt ont i magen eller bröstet. Klarade knappt ringa och boka tid för klippning (social fobi) svara i telefon ska vi bara inte prata om *suck*
Dock har jag utåt haft en mask, en fasad som jag höll stenhårt på. Alltid glad och positiv, hjälpsam utan att beklaga mig. Fråga mig hur jag mår så svarade jag alltid att det är lugnt, inga problem alls…. Sedan gick jag hem och bröt ihop, kröp ihop i fosterställning och grät som ett barn. Samtidigt som detta har jag haft en oerhört stark ilska inombords, som jag inte har släppt ut tack och lov. Detta kommer nog från min barndom där jag dels blev mobbad och dels pga min väldigt dominanta far som aldrig bekräftade mig utan tog min närvaro för givet och att det va självklart att jag skulle göra som han sa….
För tio år sedan bestämde jag mig för att ta tag i detta. Gick till läkaren och började med medicin, sertralin, efter ett tag blev det faktiskt lite lättare att leva trycket i bröstet släppte bit för bit.
Sedan har jag dagar då livet är piss med stort P. Har även stundtals haft suicidala tankar, har ett rep gömt i garderoben. Nu mest för att påminna mig om att det har varit värre och det är bättre nu. Dessa mörka sidor har jag dock aldrig delat med mig av, förutom anonymt.
Träffar du mig på stan eller någon annan stans så kan du inte tro detta om mig då jag ter mig lugn och obesvärad av min omgivning. Är mångt och mycket en ensamvarg men med en otrolig förmåga att verka social ….
Det som ger mig själslig ro är naturen och österländsk filosofi….
Lite om mig och hur jag har det var jag kommer ifrån. Men jag brinner verkligen för att hjälpa andra att må bättre.
Kram ❤️
