En anledning att leva, Atarax är skit btw.

Jag tycker inte synd om mig själv och det känns positivt. Jag har pratat till många psykologer, socialtjänsten, kurator, lärare, mina föräldrar, släktingar, och kompisar. Några mot min vilja. Jag har haft ett SIP möte med socialtjänsten, min mentor, mina föräldrar, min psykolog, rektorn och skolans kurator där allt vi pratade om var att jag var påväg att hoppa från balkongen. Jag ristar in sträck på min arm som jag sedan skrapar upp om och om igen tills det bildas tjocka ärr. Jag har pendlat från att inte känna någonting till att känna precis allt. Jag får panikattacker för att jag ser våldnader och skuggor.

Jag gick tidigare på Atarax (och melatonin) vilket är en beroendeframkallande medicin, även om de säger att den inte är det, jag går nu på naturlig medicin som jag fått via homeopati. Jag skulle fått antidepressiva men va rädd för att det skulle bli ännu värre.

Jag har så många möjligheter, jag har mat på bordet, pengar, ett tak över huvudet, kläder m.m… Och det ända som håller mig vid liv är tanken på vad som händer efter döden. Tanken på att jag skulle födas igen och uppleva mer skit. Att jag inte har lärt mig tillräckligt för att dö förgott.

Men jag vet inte vad jag ska göra, jag har inga planer för framtiden och jag vill dö. Jag vill dö så jävla mycket. Jag vill hoppa från min balkong och försvinna så fort jag slår i marken. Tills jag gör det fortsätter jag att tatuera mig med hjälp av en vass sten. Fast det borde inte vara såhär eller hur.

Nej, det borde inte vara såhär! Jag kan väl få tycka lite synd om dig, även om du inte gör det själv? 🙂

Får jag fråga varför du inte vill prova antidepressiv medicin? Det är något helt annat än ångestdämpande. Nu har jag slutat med antidepressiva, men de hjälpte verkligen när jag behövde dem. Det var inget quick fix, inget “ta-da-här kommer solen”, men jag fick kraft och ork att ta tag i livet och det svarta bleknade.

1. Anonym skrev:

   Nej, det borde inte vara såhär! Jag kan väl få tycka lite synd om dig, även om du inte gör det själv? 🙂 Får jag fråga varför du inte vill prova antidepressiv medicin? Det är något helt annat än ångestdämpande. Nu har jag slutat med antidepressiva, men de hjälpte verkligen när jag behövde dem. Det var inget quick fix, inget ”ta-da-här kommer solen”, men jag fick kraft och ork att ta tag i livet och det svarta bleknade.

2. Tack för svaret:) de erbjöd mig antidepressiva men jag var rädd för konsekvensen eftersom att de sa att jag skulle behöva ta full dos Atarax för att klara av den🤔 och eftersom Atarax får mig att må ännu sämre avstod jag.