Åter upplever mitt inre kaos ön en gång.. Maktlöshetens avgrund
Dissonansen inom mig med olösbara problem.
Att jag är en oregelbunden månghörming i ett formjutet pussel gör att jag skyffla runt utan att passa in. Och när det aldrig klickar får jag aldrig häjlp.
Även idag blev det acceptera svängen att ge upp och bara acceptera helvetets alla plågor. Kanske kan vara möjligt men ett problem men inte när de är dom ekon i en bergsdal där det aldrig blir tyst.
Jag vänder utoch in på mig i sökandet efter hjälp. När får jag ge upp? Accepterar jag ger jag upp.
Hatar mig själv att mina sjukdomar och svårigheter.
Jag vill ha ett nytt liv.
