Diskussion dödsångest!

Tack <3

Precis, det där låter precis som Mindfulness och det har jag provat en del 🙂 Gillar tanken på att kunna leva mer i nuet men håller med dig om att det på ett sätt blir som en distraktion i och med att man håller sig upptagen med andra saker som sker i nuet 🙂

Svårt alltså det här med denna typ av ångest. Fasen man måste ju som människa kunna känna sig mer avkopplad inför döden. Att man liksom kan känna mer “ja, det må vara lite läskigt men det är okej att dö”. Haha, vet inte om det är lite av ett mission impossible men nog borde man kunna hitta ett sätt som gör att man får ett mer avslappnat förhållningssätt till döden utan att behöva distrahera sig med annat (distaktion blir ju på ett sätt som att man flyr från verkligheten och man vill ju ändå vara okej med verkligheten).

På tal om något annat så tittade jag upp mot natthimlen under helgen och reflekterade lite. Nu vet jag att detta kan vara obehagligt för dig men tanken som slog mig var något I stil med “Universum är oändligt och det finns så jävla mycket som vi inte känner till eller har en aning om. Dels så talar detta mycket för att det finns något efter döden (möjligheterna är egentligen oändliga). Sedan så insåg jag också att jäklar vad liten och oviktig jag egentligen är i detta stora gigantiska kosmos. Jag är egentligen INGENTING i detta sammanhang“.

Vet inte riktigt vad jag försökte få fram men var nog att jag försökte att mjuka upp döden lite genom att konstatera att möjligheterna är oändliga men också att det spelar fasen ingen roll om mina tankar, minnen m.m upphör eftersom att jag egentligen är just INGENTING.

Som sagt, vet inte om det hjälpte något men en intressant tanke är det iallafall 🙂

Det är en jättevacker tanke och beskrivning du återger <3 Stort tack för det! Fick gåshud när jag läste det. Kollade därför upp på himlen under dagen och började känna likadant <3

Tänker att det beskriver en frihetskänsla att kunna känna sig som en liten del av något större – och mäktigare? Läser just nu på universitetet faktiskt om liten delkurs just om planeten bland annat. Det är ganska mysigt att ta del av såna föreläsningar där man vaggas in i stjärnhimlen och beskrivningar om att jorden är en endast en del av andra planeter. Delar din fascination där!

Ibland kan jag fundera lite på om man har den här friheten, som man ju “egentligen” har, i livet. Alltså att man är en människa som får göra det mesta man har lust med här så kan jag också känna att det borde öppna upp för motsatsen till döden? Alltså att få fiska, simma och leva mer primitivt nästan? Kanske dödsångest också kan handla om att man i dagens moderna samhälle är så avskild från sitt naturliga habitat?

Stjärnhimlen är verkligen ångestdämpande!!

Får du några speciella associationer när du tänker på just att “vara ingenting” i det stora hela? <3

Vad kul att den berörde <3

Ja, precis. Så tänker jag också. Det är en frihetskänsla för det som är så mycket större än oss och som vi inte har en aning om. Man kan ju också konstatera att stjärnorna som är så ofantligt långt borta faktiskt består av samma material som vi består av i form av t.ex kolatomer. Hur är det ens möjligt liksom? Om vi består av samma material som de här stjärnorna gör som är så ofantligt långt borta i ett oändligt stort universum. Ja, då är ju faktiskt vi en del av det här oändliga och okända vilket i sin tur säger att möjligheterna för att det finns något efter döden är just oändliga 🙂 Liksom…  universum består av samma sak i någon bemärkelse i en enda stor helhet och det är oändligt. Ganska häftigt ändå. Sen är det ju svårt att acceptera till 100% att man är just ingenting (vi människor försöker ju skapa mening för oss själva hela tiden) men skulle man kunna acceptera det på riktigt så tror jag att dödsångesten skulle minska ganska så avsevärt med detta resonemang 🙂

En annan sak som lite hänger ihop med detta är om man tänker plus och minus (ungefär som på en magnet). Då kan vi ju säga att livet faktiskt är begränsat (vi föds, vi lever och vi dör under en viss begränsad tid) som i sin tur sådana fall måste innebära att det som är efter döden faktiskt är obegränsat/oändligt i någon bemärkelse. Tänker vi på en magnet med plus och minus så måste det vara på det sättet. Haha, ska kanske inte skena iväg för mycket i tankarna här men spännnde idéer iaf. Tycker även att detta resonemang kan kopplas ihop iallafall lite med det du nämner med frihet och motsatsen till döden. Fast har svårt att avgöra om det säger emot ditt resonemang eller stödjer ditt resonemang? Lite både och?

Kul att vi delar den här fascinationen med stjärnhimlen m.m och ja, det är faktiskt ångestdämpande <3

Något som jag verkligen tror och som jag också håller med dig om är det här med att det moderna samhället ger oss mer dödsångest. Det tror jag verkligen. Har hört att vi är mycket mer oroliga idag än vad vi var för 10.000år sedan och ja, det lär bero nästan uteslutande på det moderna samhället. Vi kommer bort från vårt naturliga habitat men också att vi bombarderas med så jäkla mycket information om sjukdomar, olyckor m.m som man inte hade en aning om förr.

Oj, vilken novell det blev tillslut, haha. Du får läsa det du känner att du orkar läsa och svara på det du känner att du vill svara på 🙂

Det är kul, det känns lite som att sitta vid en lägereld och prata om stora filosofiska frågor <3 Fan vad man saknat det! Ny information för mig det om att vi består av samma material som stjärnorna. Otroligt! Minns när jag var barn att jag var uppe i ett torn och fick kolla i ett teleskop, det var mäktigt. En ingift släkting jobbade med det. Men jag kan nästan ingenting kunskapsmässigt fortfarande i ämnet. Du verkar påläst! =) Läser du om det på din fritid eller är du yrkesverksam – om du vill säga? <3

Ja, eller hur. På tal om att leva i nuet så kan ju knappast ett samtal runt en lägereld slå det. Mer närvaro i nuet lär det knappast bli <3

Det har blivit lite av ett nördigt intresse för mig det här med astronomi. Blir lite att man googlar då och då och sen så har jag en pappa som är väldigt intresserad så när jag växte upp så pratade han ofta med mig om detta och förklarade olika saker som han fascinerades av. Så mycket är nog tack vare honom. Just det med stjärnorna var det faktiskt en universitetspräst som berättade för mig när vi pratade om döden för ett par år sedan när jag pluggade. Idag så doktorerar jag vid universitetet 🙂

Idag så pratade jag lite med en kompis om döden och han lever tydligen efter mantrat “Om jag dör så är det meningen att jag ska dö. Det finns en mening med allting“. Sedan så kunde han känna en trygghet i att han inte har någon kontroll över döden (jag tycker just det är superläskigt). Tycker att det är fascinerande hur vissa människor kan finna en förtröstan i att tänka på det viset 🙂

Ja det låter som att du hittar tröst, lugn och fascination där i astronomin? Att det botar mycket av dödsångesten att tänka på det? Just att något är större än en själv? Kanske är det lite liknande metod som att uppleva att livet har en mening (som din kompis sa), att det finns större värden och betydelser med det som inträffar?

Idag har jag spenderat förmiddagen med att läsa om geovetenskap (läser 7,5 poäng vid sidan av heltidsstudier) och kan känna att det gör mig märkligt lugn också, haha. Ämnet är ju kanske inte så lugnande eftersom det handlar om vulkanutbrott men det finns en likhet i att göra världen större och bryta ner det till att man själv är en sådan pyttedel i det hela, precis som du varit inne på tidigare här i tråden.

Är politiskt aktiv också sedan en tid tillbaka och även där upplever jag en känsla av “mening”, “sammanhang”, och att få vara del i en större rörelse. Det är avväpnande och gör livslusten även mer närvarande.

Är det kanske ännu mer nörderi man ska ägna sig åt kanske när man får stark dödsångest? <3 På olika sätt ägna sig åt något “större än en själv”?

Ja, någon typ av förtröstan kan det nog kanske finnas i astronomin men fascination finns det absolut. Så kanske hjälper något iallafall när det kommer till dödsångesten. Precis tänker så jag också, om det finns en mening i det som inträffar så måste det ju finnas något större som skapar den meningen sådana fall tänker jag. Så finns ju absolut en koppling där emellan 🙂

Låter spännande med geovetenskap (även om jag inte kan någonting om det). Jag är istället inne i ekonomibranschen. Nu förstår jag vad du menar med att du har ett händelserikt liv med heltidsstudier, extra kurser, politik, motion m.m. Där kan man förstå att det inte finns så mycket plats för dödsångest, kul att höra 🙂

Intressant också att du hittar mening men också att du kan göra den kopplingen med att man är liten av något mycket större i andra saker som du tar dig för. I mitt fall har jag nog bara kunnat hitta den jämförelsen med hjälp av astronomin. Hur som helst så tror jag det finns en poäng i det som du säger för när vi människor får bidra till olika saker så mår vi ju bättre och känner oss betydelsefulla på något sätt, meningsskapande återigen. Så ja, kanske ägna sig åt fler saker där man känner att man är pytteliten i sammanhanget. Absolut en bra idé 🙂

Kan också tillägga att fler är välkomna att ta del av mina och Red Simynas idéer där ni också gärna får dela era egna reflektioner 🙂

Så ni andra är välkomna!

Hej. Ja jag känner igen mig och jag hatar det. Det enda som är bra med den är att den håller mig ifrån att själv ta mitt liv. Jag har ingen bra strategi för att motverka den. Och egentligen vet jag inte om jag vill att just den delen ska försvinna. När depressionen går riktigt lågt så är den en gåva. Hoppas allt blir bra för dig.

Hej Pink Koqusy!

Tråkigt att höra att du ej mår bra <3 Nej, det är svårt det där med strategier. Är det just för att du inte ska ta ditt liv som gör att du inte vill att den ska försvinna (där är den en gåva)? Eller finns det något mer sätt som det kan vara en gåva?

Önskar verkligen att jag kunde hjälpa dig med en riktigt bra strategi men då jag själv söker efter en bra strategi så år jag dessvärre oförmögen

Allt gott!