Hem > Forum > Ångest > Att leva med GAD

Att leva med GAD

Visar 8 inlägg - 97 till 104 (av 104 totalt)
103
  • Reagerade på det du skrev om psykoterapi och stesolid.Jag har blivit nekad terapi i flera år för att jag tar benzo vid behov.Läkarna vet att det är vid behov ,jag får bara det minsta antalet som finns och bara varannan månad.Trots det nekas psykoterapi.Alla har sagt att forskning visat att man inte är mottaglig för psykoterapi när man tar benzo, inte ens om man tar 5 mg stesolid i veckan…Jag åt xanor vb tidigare men den läkaren som skrev ut det var privat och gick i pension och nu har jag äntligen lyckats få en annan läkare att skriva ut stesolid, som hjälper snabbare vid panikångest.Men det var extremt svårt att få benzo, har försökt i ett halvår….fick köpa på nätet för att klara mig, är helt sjukt att jag skulle behöva det! Men vad skulle jag göra??? Stesolid hjälper bra vid riktigt svår ångest. Tar den bara då.Men jag är utestängd från all hjälp. Fick inte ens fortsätta hos psykoterapeuten i primärvården, då hon menade att jag ändå inte kommer jobba (vill ha sjukskrivning för att jag inte klara att jobba ) och att man då inte prioriteras lika mkt som en ung person som har ett arbetsliv framför sig.Det är tre anledningar att jag aldrig får prata med någon! Benzo, att jag är för gammal och att jag inte kan arbeta! Stödsamtal kan man inte få längre, det har tagits bort! Så jag får alltså ingen hjälp alls!Hon hänvisade mig till kyrkan och träfflokal i kommunen!Psykiatrin är jag utestängd från, försökt få remiss flera ggr.Är det någon annan som varit med om samma? Känns som alla är emot mig! Min kille har GAD och själv tror jag att jag oxå har det,är rädd för det mesta…Har väldigt mkt ångest på nätterna särskilt. Sover mkt dåligt. Har mardrömmar.

    Det finns inga belägg alls för att bensodiazepiner ihop med psykoterapi är dåligt på något som helst sätt. Snarare tvärtom. Det kan vara ett oerhört effektivt sätt att bryta ångesten genom att få gå på stesolid exempelvis i 1,2,3 månader tillsammans med psykoterapi och sen påbörja nedtrappning när man fått lära sig metoder att hantera ångesten. Men tyvärr ser psykiatrin inte ut så idag. Och tyvärr ser läkarna istället till att man får gå på mediciner som läkemedelsindustrin tjänar miltum på, gör människor beroende och i många fall krävs livslång medicinering för att man inte kan sluta. SR P1 tog upp frågan för inte så längesedan och intervjuade forskare på ämnet. Det har ju skett en explosionsartad ökning av utskrivning av SSRI och SNRI och långtidseffekterna börjar synas nu. Jag tror att det va 25% av de som börjar med antidepressiva inte kan sluta trots att de vill. Anledningen är svåra utsättningssymptom. Ytterligare 25% lyckas att sluta men med svåra utsättningssymptom och lång nedtrappning. Svensk forskning visar att beroendeproblematiken med bensodiazepiner knappast är av den grad som framställs i media. Beroende av bensodiazepiner som kräver beroendevård är i princip helt uteslutande kopplat till blandmissbruk. Vi pratar alltså om missbrukare som blandar alkohol, benso, kanske kokain, amfetamin, marijuana osv. Det finns alltså väldigt få belägg för att bensodiazepiner till ångestladdade människor skulle leda till beroende eller missbruk. Inte ens vid mycket lång användning.

    Jag har gått i psykoterapi i 4,5 år hos privat vårdgivare samtidigt som jag åt venlafaxin.

    sa upp bekantskapen med psykiater/psykoterapeut då hon vägrade sjukskriva mig efter jag blivit inlagd 14 dagar i början av sommaren samtidigt som venlafaxin sattes ut då det var blodtryckshöjande. Tog tre mån innan fick läkarkontakt på öppenvården.

    Som sagt använder jag oxascand vb och har tagit ca 55×5 mg sen 11 juni. Vissa menar det är mycket men andra menar det motsatta. Vet inte vad jag ska tro på.

     

    Det finns inga belägg alls för att bensodiazepiner ihop med psykoterapi är dåligt på något som helst sätt. Snarare tvärtom. Det kan vara ett oerhört effektivt sätt att bryta ångesten genom att få gå på stesolid exempelvis i 1,2,3 månader tillsammans med psykoterapi och sen påbörja nedtrappning när man fått lära sig metoder att hantera ångesten. Men tyvärr ser psykiatrin inte ut så idag. Och tyvärr ser läkarna istället till att man får gå på mediciner som läkemedelsindustrin tjänar miltum på, gör människor beroende och i många fall krävs livslång medicinering för att man inte kan sluta. SR P1 tog upp frågan för inte så längesedan och intervjuade forskare på ämnet. Det har ju skett en explosionsartad ökning av utskrivning av SSRI och SNRI och långtidseffekterna börjar synas nu. Jag tror att det va 25% av de som börjar med antidepressiva inte kan sluta trots att de vill. Anledningen är svåra utsättningssymptom. Ytterligare 25% lyckas att sluta men med svåra utsättningssymptom och lång nedtrappning. Svensk forskning visar att beroendeproblematiken med bensodiazepiner knappast är av den grad som framställs i media. Beroende av bensodiazepiner som kräver beroendevård är i princip helt uteslutande kopplat till blandmissbruk. Vi pratar alltså om missbrukare som blandar alkohol, benso, kanske kokain, amfetamin, marijuana osv. Det finns alltså väldigt få belägg för att bensodiazepiner till ångestladdade människor skulle leda till beroende eller missbruk. Inte ens vid mycket lång användning.

    Jag lyssnade oxå på det programmet, brukar lyssna på ”kropp och själ”. Ja jag vet att läkemedelsbranchen vill tjäna på sina mediciner….Det är bara att se hur det ser ut I USA med opioid krisen där folk dör i mängder.Läkemedelsbolag mörkade att man blir beroende av preparaten. Nu har de  miljard skadestånd att betala ut…Jag fick SSRI när zoloft kom för ganska längesen.Hjälpte ingenting. Fick cymbalta sedan. Inte heller den hjälpte.Jag blev inlagt på psyket vid den här tiden, den enda gång jag blivit det.Sedan dess har jag inte tagit SSRI. Provat snri men blev bara extremt speedad och uttorkad i munnen, var tvungen att dricka var 5e minut och vaknade på natten med svår muntorrhet. Hjärtat slog i bröstet trodde jag skulle dö…benzo är det enda som funkat och jag gillar att jag inte behöver stoppa i mig tabletter varje dag. Är rädd om min lever. Min husläkare oxå sagt att forskning visat att benzo o terapi inte funkar. Alla säger det. Så jag lär inte få gå i terapi iaf! Får nöja mig med hjälp från kyrkan!

    .

    Jag förstår att det är förvirrande. Jag har varit i din situation.

    Och jag kan bara tala utifrån men egen erfarenhet och eftersom du frågar här på forumet kan jag bara säga vad som fungerade för mig och vad JAG tror är rätt. Det behöver inte betyda att det är detsamma för dig och oavsett vad du gör/tycker ska du hantera mediciner tillsammans med läkare.

    Att lyssna på psykiatrin och tro att de gör vad som är bäst för en är enligt mig ett recept på katastrof. Inte förrän jag själv tog kommandot över min medicinering och terapi kom vändningen. Jag vet att det är lättare sagt än gjort när man mår dåligt. Alla har inte de resurserna som krävs för att hålla reda på forskning och mediciner. Men tyvärr blir det också då man blir ett lätt ”byte” för psykiatrin och deras, vad jag kallar, experiment.

    Vi vet att bensodiazepiner verkar direkt. En tablett. Och då vet du, funkar den eller funkar den inte. Omedelbar lindring och väldigt få biverkningar. Tillsammans med snabb insättning av psykoterapi är jag 100% övertygad om att många många av de som experimenterar med sin serotonin och noradrenalin-nivå skulle slippa enormt mycket lidande. Istället experimenteras med mediciner som ÖKAR ångest-nivån för att sedan efter 4-8 veckor kanske kanske fungera. Efter att ha provat en massa mediciner, ökat/minskat dos osv så vet man till slut varken vad som funkar/inte funkar och hur man ska komma ur sin ångest. Man är mer förvirrad av psykiatrin experiment, upplever jag, än vad man från början var.

    Som sjuk, vare sig det är ångest eller fysisk sjukdom, förlitar man sig på läkarkåren och deras kunskap. Sanningen är att modern medicin bygger mer på pengar än på ren vetenskap. Läkemedelsföretag är lika mycket vinstdrivande som företag som tillverkar bildäck, frukostflingor och mobiltelefoner. De är alla intresserade först och främst över att tillfredsställa aktieinnehavarna. En Italiensk forskare kom i sin forskning fram till slutsatsen att övergången från bensodiazepiner till antidepressiva vid behandling av ångest är den största propaganda-operationen som någonsin uppnåtts i modern psykiatri. Läkemedelsföretagen lyckades sprida en myt om bensodiazepiner som mycket farliga och inge bilden av att antidepressiva va helt ofarliga. Fler borde ställa sig frågan varför.

    I en svensk studie där forskare och läkare sammanfattar en mängd olika studier av beroende av bensodiazepiner framkommer bland annat följande: ” Tolerans utvecklas snabbt mot den initiala sedationen och koordinationsstörningen vid användning av anxiolytiska bensodiazepiner, men inte nödvändigtvis mot den anxiolytiska effekten.”.

    De skriver också: ”I dag finns en betydande kunskapsbas rörande hjärnans belöningssystem. I motsats till många narkotiska medel har bensodiazepiner en dämpande, icke euforiserande, effekt på centrala nervsystemet. När patienter uttrycker tillfredsställelse med behandlingen, och därför vill fortsätta, uppfattas det ­ibland felaktigt som tecken på beroende. I själva verket förbättras vanligen patientens funktionsförmåga.”

    Summa summarum, vi som lider av ångest bör ha andra behandlingsriktlinjer.

    Jag kan inte riktigt råda dig att ta ett visst steg i den situationen du är i nu. Det är det som är så svårt med psykiatri och när man börjar med antidepressiva går det inte att bara göra hur som helst och sluta/börja från en dag till en annan utan att få mycket svåra biverkningar. Därför är det viktigt att du tar dina steg tillsammans med läkare. Men utifrån egen erfarenhet skulle jag börja om från noll. Inga mediciner. Det är den hårda vägen till återställning. Därefter en bensodiazepin tillsammans med psykoterapi med en psykolog du trivs med och känner förtroende för. Det är oerhört viktigt att välja psykolog utifrån personlig kemi. Men återigen är det samma sak där. Brist på psykologer kan göra även det svårt.

     

    Lycka till med allt. Jag lider själv av ångest, bland andra psykiska sjukdomar. Och jag vet att vägen inte är lätt. Men jag vet också att det går att komma framåt. Oavsett hur djupt och mörk ångesten känns så går den att ta sig ur. Men jag vet också att läkemedelsångest är genomvidrigt. Fullkomligt genomvidrigt.

    Jag lyssnade oxå på det programmet, brukar lyssna på ”kropp och själ”. Ja jag vet att läkemedelsbranchen vill tjäna på sina mediciner….Det är bara att se hur det ser ut I USA med opioid krisen där folk dör i mängder.Läkemedelsbolag mörkade att man blir beroende av preparaten. Nu har de miljard skadestånd att betala ut…Jag fick SSRI när zoloft kom för ganska längesen.Hjälpte ingenting. Fick cymbalta sedan. Inte heller den hjälpte.Jag blev inlagt på psyket vid den här tiden, den enda gång jag blivit det.Sedan dess har jag inte tagit SSRI. Provat snri men blev bara extremt speedad och uttorkad i munnen, var tvungen att dricka var 5e minut och vaknade på natten med svår muntorrhet. Hjärtat slog i bröstet trodde jag skulle dö…benzo är det enda som funkat och jag gillar att jag inte behöver stoppa i mig tabletter varje dag. Är rädd om min lever. Min husläkare oxå sagt att forskning visat att benzo o terapi inte funkar. Alla säger det. Så jag lär inte få gå i terapi iaf! Får nöja mig med hjälp från kyrkan!

    Instämmer i precis allt du skrev! Opiodkrisen i USA ett färskt exempel på hur läkemedelsföretag bokstavligen manipulerar både befolkning och läkare att läkemedel är på ett visst sätt och sen visar sig sanningen vara en helt annan efter 10-15 års användning. Men jag tror inte många reflekterar över det.

    Jag förstår att det är förvirrande. Jag har varit i din situation. Och jag kan bara tala utifrån men egen erfarenhet och eftersom du frågar här på forumet kan jag bara säga vad som fungerade för mig och vad JAG tror är rätt. Det behöver inte betyda att det är detsamma för dig och oavsett vad du gör/tycker ska du hantera mediciner tillsammans med läkare. Att lyssna på psykiatrin och tro att de gör vad som är bäst för en är enligt mig ett recept på katastrof. Inte förrän jag själv tog kommandot över min medicinering och terapi kom vändningen. Jag vet att det är lättare sagt än gjort när man mår dåligt. Alla har inte de resurserna som krävs för att hålla reda på forskning och mediciner. Men tyvärr blir det också då man blir ett lätt ”byte” för psykiatrin och deras, vad jag kallar, experiment. Vi vet att bensodiazepiner verkar direkt. En tablett. Och då vet du, funkar den eller funkar den inte. Omedelbar lindring och väldigt få biverkningar. Tillsammans med snabb insättning av psykoterapi är jag 100% övertygad om att många många av de som experimenterar med sin serotonin och noradrenalin-nivå skulle slippa enormt mycket lidande. Istället experimenteras med mediciner som ÖKAR ångest-nivån för att sedan efter 4-8 veckor kanske kanske fungera. Efter att ha provat en massa mediciner, ökat/minskat dos osv så vet man till slut varken vad som funkar/inte funkar och hur man ska komma ur sin ångest. Man är mer förvirrad av psykiatrin experiment, upplever jag, än vad man från början var. Som sjuk, vare sig det är ångest eller fysisk sjukdom, förlitar man sig på läkarkåren och deras kunskap. Sanningen är att modern medicin bygger mer på pengar än på ren vetenskap. Läkemedelsföretag är lika mycket vinstdrivande som företag som tillverkar bildäck, frukostflingor och mobiltelefoner. De är alla intresserade först och främst över att tillfredsställa aktieinnehavarna. En Italiensk forskare kom i sin forskning fram till slutsatsen att övergången från bensodiazepiner till antidepressiva vid behandling av ångest är den största propaganda-operationen som någonsin uppnåtts i modern psykiatri. Läkemedelsföretagen lyckades sprida en myt om bensodiazepiner som mycket farliga och inge bilden av att antidepressiva va helt ofarliga. Fler borde ställa sig frågan varför. I en svensk studie där forskare och läkare sammanfattar en mängd olika studier av beroende av bensodiazepiner framkommer bland annat följande: ” Tolerans utvecklas snabbt mot den initiala sedationen och koordinationsstörningen vid användning av anxiolytiska bensodiazepiner, men inte nödvändigtvis mot den anxiolytiska effekten.”. De skriver också: ”I dag finns en betydande kunskapsbas rörande hjärnans belöningssystem. I motsats till många narkotiska medel har bensodiazepiner en dämpande, icke euforiserande, effekt på centrala nervsystemet. När patienter uttrycker tillfredsställelse med behandlingen, och därför vill fortsätta, uppfattas det ­ibland felaktigt som tecken på beroende. I själva verket förbättras vanligen patientens funktionsförmåga.” Summa summarum, vi som lider av ångest bör ha andra behandlingsriktlinjer. Jag kan inte riktigt råda dig att ta ett visst steg i den situationen du är i nu. Det är det som är så svårt med psykiatri och när man börjar med antidepressiva går det inte att bara göra hur som helst och sluta/börja från en dag till en annan utan att få mycket svåra biverkningar. Därför är det viktigt att du tar dina steg tillsammans med läkare. Men utifrån egen erfarenhet skulle jag börja om från noll. Inga mediciner. Det är den hårda vägen till återställning. Därefter en bensodiazepin tillsammans med psykoterapi med en psykolog du trivs med och känner förtroende för. Det är oerhört viktigt att välja psykolog utifrån personlig kemi. Men återigen är det samma sak där. Brist på psykologer kan göra även det svårt. Lycka till med allt. Jag lider själv av ångest, bland andra psykiska sjukdomar. Och jag vet att vägen inte är lätt. Men jag vet också att det går att komma framåt. Oavsett hur djupt och mörk ångesten känns så går den att ta sig ur. Men jag vet också att läkemedelsångest är genomvidrigt. Fullkomligt genomvidrigt.

    ok, jag hör vad du säger. Håller i grund och botten med dig i resonemanget ang antideppmediciner. Trodde i min enfald att efter uts av venlafaxin i slutet av juni att jag var ren fr mediciner. Tänkte inte att det jag fått för att sova bra på även var en antidepp. Det var ju min livlina för sömnen bara…..

    sen när läget förvärrades radikalt för 1,5 månad sedan tar desperationen överhanden på förnuftet och den ursprungliga planen och nu sitter jag där jag sitter. Enda positiva i detta h-e är att ja endast har en medicin att utvärdera om x veckor samtidigt som jag är sjukskriven samt att jag har psykologkontakt (vet ej om personkemin stämmer än).

    Instämmer i precis allt du skrev! Opiodkrisen i USA ett färskt exempel på hur läkemedelsföretag bokstavligen manipulerar både befolkning och läkare att läkemedel är på ett visst sätt och sen visar sig sanningen vara en helt annan efter 10-15 års användning. Men jag tror inte många reflekterar över det.

    Tack för svaret. Jag har försökt få terapi hur många ggr som helst, och ett av skälen att jag inte får det är att jag då och då får recept på benzo,  och det är inget jag kan övertala dem om. Jag vet att de få tabletterna  jag tar aldrig skulle bli ett hinder för att tillgodogöra mig terapi,  tvärtom.Men det är ingen som lyssnar på det örat.Så jag har gett upp vården helt. De förstör mitt liv.Jag har inte råd att gå till privata terapeuter.Jag fortsätter med mina benzo vid behov som jag gjort de senaste 25 åren. Och jag ser helt enkelt till att inte bli beroende. Tar aldrig tabletter varje dag. Ibland går det t.om veckor emellan. Det är inga problem. Jag har klarat av massor av saker för att jag haft tabletterna, saker som jag aldrig hade tagit mig igenom utan tillgång till dom. Jag har inte behövt belasta slutenvården. Tabletterna har gjort mig såpass lugn att jag kunnat ta mig igenom ångesten hemma.  Och det är jag tacksam över. Jag är oxå tacksam att jag slipper genomlida helvetesångest i timme efter timme. Att jag kan pausa ångesten och vila ibland är livsviktigt för mig.

    Har left med min GAD under många år. En period hade jag svackor flera gånger per år. Men efter medicinering med hjälp av sertralin 200mg samt quentianpin 200mg så har jag under två års tid ,, kunnat leva ett lugnt och harmoniskt liv. Med framtidsplaner och mål. Men p.g av många yttre förändringar så som flytt som har varit allt annat än lätt. Så har jag ramlat pladask tillbaka igen. Med en kraftig panikångest som ledde till magbekymmer . Som ledde till hälso ångest som jag just nu är det enda jag tänker på . Ex att jag har cancer ,  lider av ALS , hjärtsjukdom . Ja allt som har med sjukdom å göra. Blivit ordinerad med att  äta lergigan 50mg . Men känns som jag inte kommer förbi  ångesten. Kan nån ge mig tips . Allt slutade funka . mat och sömn . Äter nu . Går till jobbet. Motionerar.. Men inget hjälper

Visar 8 inlägg - 97 till 104 (av 104 totalt)
103

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.