Att leva med GAD

Väl uttryckt!

Alltså har du haft GAD i över tjugo år så bör du ju förstå vid det här lagret att alkohol är definitivt inte rätt väg att gå eller att ens ha det i åtanke. Den medicin du borde ha i huvudet är fysisk rörelse såsom styrketräning eller motionslöpning. Det är nog bland den bästa medicinen som finns mot ångest och även andra sjukdomar/åkommor, vilket även är vetenskapligt bevisat. Jag tränar 3 ggr i veckan och det hjälper mig fruktansvärt mycket mot min ångest. Är det någonting du har funderat på, att börja träna?

Även jag har varit diagnostiserad med GAD i över 20 år.

Hej ny här på forumet.

Är inne i ett långvarigt (40 dagar nu) ångest skov där ångesten är ohanterbar. För att illustrera den så finns tankar nästan varje dag på att åka in till psykakut.

Min ångest har alltid historiskt sett lättat lite efter ett tag men inte denna gången utan bara blivit än mer intensiv.

Till råga på allt satte jag för en vecka sedan ut 25 mg saroten och igår satte jag in duloxetin (Cymbalta).

Är i princip oförmögen att göra ngt alls. Är så otroligt rädd att ångesten aldrig ska släppa – att aldrig få uppleva en dag med en icke förlamande ångest igen.

Hej,

Jag förstår dig, men det är inte ditt fel. Det är den svenska läkarkårens fel som i princip helt och hållet undergivet sig läkemedelsindustrins riktlinjer när det gäller behandling av ångest. En av de största propaganda-aktionerna någonsin inom psykiatrin där läkemedelsföretagen påstått att läkemedel som de tjänar mer pengar på är bättre.

Du behöver en bensodiazepin. Sobril är den svagaste man provar med. Bensodiazepiner är den enda ångestdämpande medicinen som är utvecklad mot ångest och det är den enda medicinen som kommer ge omedelbart lindring. Kontakta läkaren som skrivit ut duloxetin och såg att du vill ha en bensodiazepin istället, förslagsvis Sobril. Nästa steg är stesolid som är bättre enligt mig.

Har du kontakt med psykiatrin eller allmänvården gällande dina besvär?

Tack för svar.

Jag har kontakt med psyk öppenvård. Jag har tidigare ätit venlafaxin men satte ut den i juni. Hade då bara kvar 25 mg saroten för sömnen.

Jag har oxascand vb men ångesten är så intensiv och förlamande att 5-10 mg inte biter. Vet inte riktigt hur mycket jag vågar ta för vill inte fastna i beroende

Försöker förstå varför ångesten framförallt accelererat senaste veckan och kanske en anledning är utsättning av saroten??

Hej och välkommen till forumet och tråden! Låter väldigt jobbigt det du beskriver. En sak jag tänker på när jag läser, är om en del av ångesten du känner just nu beror på insättnings-och utsättningssymptom? Vad tror du om det? Jag har erfarenhet av att insättning och utsättning av antidepressiv medicin skapat ohygglig ångest hos mig, en ångest som inte har betett sig som jag är van vid, utan varit starkare och svårare att rucka på, haft hög intensitet som varat längre än brukligt. Om man redan innan insättning/utsättning har ett ångestskov blir säkert symptomen särskilt jobbiga. Jag har GAD förresten. Minns inte riktigt hur lång tid det tog innan insättningssymptomen försvann för mig, men tror ett par veckor. Det gäller nog för utsättningssymptomen också. Med andra ord så släppte den fruktansvärda ångesten efter ett tag.

Har du kontakt med vården? Ibland om man har ovanligt hög ångest en period så kanske man behöver lite extra hjälp, utöver eventuellt mer långsiktigt stöd. En samtalskontakt eller vid-behovs-medicin som tar en igenom det värsta, tänker jag spontant. Om du inte har någon möjlighet att be om extra hjälp inom ramen för en pågående vårdkontakt eller om din situation känns så akut att det blir outhärdligt att vänta på den hjälp den kanske kan erbjuda, så tänker jag att psykakuten kan vara ett bra alternativ. Om inte annat för att få ett recept på lugnande.

Tack för snabbt svar,

Du har svaret till varför din ångest är som den är i dina egna inlägg. Medicinerna du slutat med och börjat med kan ge permanenta förändringar i hjärnans signalsubstanser. De är INTE harmlösa och icke-beroendeframkallande som läkemedelsindustrin fått påstå alldeles för länge. Jag kan inte din sjukdomshistoria eller läkemedelsbild men mixtra in för mycket med läkemedel som förändrar hjärnan. Det är bara en enda försökskanin-verksamhet. Man bara gissar sig fram till en massa signalsubstanser man försöker ändra och sen så ger de ingen omedelbar effekt heller. Och när du efter 2 månader märkt att de inte funkar så kanske du inte kan sluta utan får leva med biverkningar.

Mitt råd är att konsultera mod läkaren igen och INTE förlita dig på hans/hennes kunskaper. Ta del av det forskningsunderlag som finns som INTE är sponsrat eller utfört av läkemedelsindustrin så kan du bilda dig en egen uppfattning av vad som bör prövas och vad som kan få dig att må bättre långsiktigt.

Eftersom inte Sobril biter kan du antingen öka dosen eller be om att få stesolid. 5-10 mg är väldigt låga doser Sobril för så hög ångest som du beskriver. OBS! Gör dock ALLA steg ihop med förskrivande läkare. Informera denne om dina tankar och funderingar. Det viktigaste är att inte vara totalt opåläst och låta lökarna styra själva. Det tenderar till att man får en uppsjö av mediciner med extremt lidande som följd.

Mitt förslag är att du ber om stesolid att och påbörjar psykoterapi

Oj, du hann få ett svar innan jag hann skriva klart. Och i ditt svar på det svarar du på de flesta av frågorna jag ställde….

min förhoppning är ju att det kan handla om framförallt utsättning symptom men kan ju inte vara säker på det. Insättn symtom har nog inte börjat ännu.

är så fruktansvärt rädd för morgondagen hela tiden då hoppet om lindring inte finns där längre.

Tufft. : ( Har du möjlighet att rådgöra med vårdkontakt om hur du har det just nu?