Att leva med GAD

Hur enkelt är det att träna helt ensam tror du? Det går inte ens hitta någon att rasta hunden med, suck

När ångesten tar över helt kan man inte företa sig något

Tycker absolut du ska sjukskriva dig! Min GAD ger mig magont, diarré och många andra symtom

Det enda jag får är medicin o jag blir ej hjälpt av den. Äter Buspiron, Seroxat o nu även ytterligare en antidepp. Har sjukers o sambo men vill gärna ha någon annan att prata med

Det är bara ångest. Det är bara ångest. Det är bara ångest. Det är bara ångest. Det är bara ångest. Det är bara ångest. Det är bara ångest. Det är bara ångest. Det är bara ångest. Det är bara ångest.

Hej, snubblade på denna tråd efter googling. Är nu inne i en riktigt jobbig period med vidrig ångest och insättningssymptom av sertralin. Visst oroar jag mig och har ångest över allt och inget, men den över vardagliga saker tycker jag känns okej att hantera, den äe övergående så fort saken är avklarad. Mitt största problem är istället att jag lätt fastnar i mer existentiella frågor; typ, vad vill och kan jag göra med mitt liv, kommer jag trots GAD klara av att skaffa barn, kommer jag en dag bli så dålig att det blir långtidssjukskrivning och utförsäkring som följd? Någon som känner igen detta? Jag oroar mig alltså delvis över att jag kommer att må dåligt, vilket får till följd att jag mår dåligt.. tips på hur man kan komma ur den negativa tankespiralen? Testat kbt i grupp, men det var längesen och tyckte det var svårt att ta till mig

Det är ganska klassiskt för GAD att grubbla på det sättet du gör.

Men varför i hela fridens namn har du fått Sertralin? Jag förstår mig inte på sjukvården idag. Det borde vara otillåtet för primärvården att skriva ut antidepressiva.

Antidepressiva mediciner ska tillsättas efter att andra alternativ först utprovats. Som psykoterapi i alla dess former.

Har du fått tid hos psykolog?

Tack för svar! Ja., den långa storyn är att jag gick hos öppenpsykiatrin för några år sedan. Där jag bla fick min diagnos. Har även depressioner som återkommer med några års intervall. Mådde bättre, slutade gå dit och nu när det blev värre för några veckor sen gick jag till vc. Läkaren fokuserade på mina depressiva symptom därav sertralin. Fick träffa en psykolog på vc sen som jag är välkommen tillbaka till. Vi klickade inte riktigt men ska dit igen efter insättningen tänker jag. Vet bara inte hur jag ska klara veckorna tills dess. Känner mig inte alls så låg/deprimerad längre men skyhög ångest, sömnsvårigheter, illamående och yrsel. Överväger om sjukskrivning ett par veckor är det rätta, men skulle ha svårt att se det som något annat än ett stort misslyckande, och det skulle i sin tur ge mig ångest.. alltid plågat mig till jobbet hur dålig jag än varit eftersom de få gånger jag stannat hemma en dag har jag skämts och fått dåligt samvete vilket gjort det hela värre

Hej! Ny här men haft GAD i säkert mer än tjugo år men antagligen hela livet. Förstod för några år sedan vad det egentligen är då jag fick låna en bok,  innan trodde jag att det bara var som jag är. Vilket det delvis är eller har blivit. Har även OCD misstänker jag. Har gått i terapi i två omgångar och KBT men funkar inget vidare bra i vardagen men snappat upp vissa grejer som funkar ibland. Ätit Atarax från och till i fem år. Funkar ju mot ångesten men täpper ju inte till hjärnaktiviteten helt som går på högvarv jämnt. Har även svårt att veta om man har en depression eller bara är låg i perioder.

Min fråga är vad för medicin funkar mot GAD? Har varit nära att prova annat men bangar ofta ur efter att läst för mycket om biverkningar överallt på nätet. Känns som ingen skriver något positivt. Alla går upp i vikt och tappar sexlusten och det är det sista jag vill. Så då kör jag på som vanligt igen och bara inser att det är så här man kommer vara hela livet och det kanske inte är så farligt eftersom det går upp och ner.

Det ända som verkligen hjälper är tyvärr alkohol. Är inte alkoholist och vet om att man lätt blir beroende så håller koll på mig själv och även min sambo. Men tyvärr är det sant. Drömmen vore att ha ett piller som motsvarade 2 öl för då är jag som mest i nuet och tänker lagom mycket

Jag hatar att ha GAD. Jag hatar ångest, jag hatar att ha ångest över allt, stort som smått. Jag hatar att ha ångest över saker som ter sig som mikroskopiska detaljer för andra, och på så vis känna sig konstant missförstådd och därmed få ångest över det också. Jag hatar att min ångest förändrar och har förändrat mig, samtidigt som ångesten är så välintegrerad inom mig att jag vet inte vad som är jag och vad som är ångesten. Jag hatar att ångesten får mig att misstro alla andra och också mig själv. Jag hatar när människor lämnar mig på grund av min ångest. Jag hatar att ha GAD.