Att leva med GAD

Anonym skrev:

Har läst en hel del i tråden och börjar nog förstå att jag har GAD Jag har varit hos en terapeut som gick mig diagnosen men blundat för den och hoppas att måendet ska bli bättre men just nu är jag så spänd och min mage är katastrof har gått och mått så här nu i ca 3 år Funderar starkt på medicin jobbar heltid nytt jobb och vill väldigt gärna jobba men har ständigt värk och ångest för min uppsvällda mage Har blivit en ond spiral av oro som gnager i mig och jag får aldrig tillbaka kraften som jag hade förr har en jobbig barndom som jag tror gjort detta med mig men jag ska inte ge upp hjälper mig att läsa era inlägg Ta hand om er

Tycker absolut du ska sjukskriva dig! Min GAD ger mig magont, diarré och många andra symtom

Anonym skrev:

Tack för svar! Fint att veta att tråden lever:) Fattar absolut det där med fristad på jobbet. Så skulle jag gärna ha det och är väl i stort sett så det har varit hittills. Dock så tar det ju också på energin att till viss del behöva dölja hur en mår. Särskilt i perioder med hög ångestnivå. Men det positiva är att en då tvingas fokusera på annat. Är dock så trött på att känna skam pga av att jag ibland (rätt ofta:/) reagerar med ångest. Skulle det göra mig till en sämre anställd? Nä, det tror jag inte. Men som sagt, skulle vara intressant att höra hur ni andra med GAD/ångest/mm. hanterar situationen? Om ni inte jobbar, hhjälper det er att vara öppna med familj/vänner eller kan det vara skönt aatt inte alla vet och frågar hur ni mår? Har ätit medicin de senaste 10 åren minst, och det har hjälpt mig riktigt bra. Dock biverkningar som fick mig att testa SNEI I istället för SSRI. Vill dock byta tillbaka till sertralin som jag åt från början. Tycker att den hjälper mig mer mot ångest.

Det enda jag får är medicin o jag blir ej hjälpt av den. Äter Buspiron, Seroxat o nu även ytterligare en antidepp. Har sjukers o sambo men vill gärna ha någon annan att prata med

Det är bara ångest. Det är bara ångest. Det är bara ångest. Det är bara ångest. Det är bara ångest. Det är bara ångest. Det är bara ångest. Det är bara ångest. Det är bara ångest. Det är bara ångest.

Hej, snubblade på denna tråd efter googling. Är nu inne i en riktigt jobbig period med vidrig ångest och insättningssymptom av sertralin. Visst oroar jag mig och har ångest över allt och inget, men den över vardagliga saker tycker jag känns okej att hantera, den äe övergående så fort saken är avklarad. Mitt största problem är istället att jag lätt fastnar i mer existentiella frågor; typ, vad vill och kan jag göra med mitt liv, kommer jag trots GAD klara av att skaffa barn, kommer jag en dag bli så dålig att det blir långtidssjukskrivning och utförsäkring som följd? Någon som känner igen detta? Jag oroar mig alltså delvis över att jag kommer att må dåligt, vilket får till följd att jag mår dåligt.. tips på hur man kan komma ur den negativa tankespiralen? Testat kbt i grupp, men det var längesen och tyckte det var svårt att ta till mig

Anonym skrev:

Hej, snubblade på denna tråd efter googling. Är nu inne i en riktigt jobbig period med vidrig ångest och insättningssymptom av sertralin. Visst oroar jag mig och har ångest över allt och inget, men den över vardagliga saker tycker jag känns okej att hantera, den äe övergående så fort saken är avklarad. Mitt största problem är istället att jag lätt fastnar i mer existentiella frågor; typ, vad vill och kan jag göra med mitt liv, kommer jag trots GAD klara av att skaffa barn, kommer jag en dag bli så dålig att det blir långtidssjukskrivning och utförsäkring som följd? Någon som känner igen detta? Jag oroar mig alltså delvis över att jag kommer att må dåligt, vilket får till följd att jag mår dåligt.. tips på hur man kan komma ur den negativa tankespiralen? Testat kbt i grupp, men det var längesen och tyckte det var svårt att ta till mig

Det är ganska klassiskt för GAD att grubbla på det sättet du gör.

Men varför i hela fridens namn har du fått Sertralin? Jag förstår mig inte på sjukvården idag. Det borde vara otillåtet för primärvården att skriva ut antidepressiva.

Antidepressiva mediciner ska tillsättas efter att andra alternativ först utprovats. Som psykoterapi i alla dess former.

Har du fått tid hos psykolog?

Anonym skrev:

Det är ganska klassiskt för GAD att grubbla på det sättet du gör. Men varför i hela fridens namn har du fått Sertralin? Jag förstår mig inte på sjukvården idag. Det borde vara otillåtet för primärvården att skriva ut antidepressiva. Antidepressiva mediciner ska tillsättas efter att andra alternativ först utprovats. Som psykoterapi i alla dess former. Har du fått tid hos psykolog?

 

Tack för svar! Ja., den långa storyn är att jag gick hos öppenpsykiatrin för några år sedan. Där jag bla fick min diagnos. Har även depressioner som återkommer med några års intervall. Mådde bättre, slutade gå dit och nu när det blev värre för några veckor sen gick jag till vc. Läkaren fokuserade på mina depressiva symptom därav sertralin. Fick träffa en psykolog på vc sen som jag är välkommen tillbaka till. Vi klickade inte riktigt men ska dit igen efter insättningen tänker jag. Vet bara inte hur jag ska klara veckorna tills dess. Känner mig inte alls så låg/deprimerad längre men skyhög ångest, sömnsvårigheter, illamående och yrsel. Överväger om sjukskrivning ett par veckor är det rätta, men skulle ha svårt att se det som något annat än ett stort misslyckande, och det skulle i sin tur ge mig ångest.. alltid plågat mig till jobbet hur dålig jag än varit eftersom de få gånger jag stannat hemma en dag har jag skämts och fått dåligt samvete vilket gjort det hela värre

Hej! Ny här men haft GAD i säkert mer än tjugo år men antagligen hela livet. Förstod för några år sedan vad det egentligen är då jag fick låna en bok,  innan trodde jag att det bara var som jag är. Vilket det delvis är eller har blivit. Har även OCD misstänker jag. Har gått i terapi i två omgångar och KBT men funkar inget vidare bra i vardagen men snappat upp vissa grejer som funkar ibland. Ätit Atarax från och till i fem år. Funkar ju mot ångesten men täpper ju inte till hjärnaktiviteten helt som går på högvarv jämnt. Har även svårt att veta om man har en depression eller bara är låg i perioder.

Min fråga är vad för medicin funkar mot GAD? Har varit nära att prova annat men bangar ofta ur efter att läst för mycket om biverkningar överallt på nätet. Känns som ingen skriver något positivt. Alla går upp i vikt och tappar sexlusten och det är det sista jag vill. Så då kör jag på som vanligt igen och bara inser att det är så här man kommer vara hela livet och det kanske inte är så farligt eftersom det går upp och ner.

Det ända som verkligen hjälper är tyvärr alkohol. Är inte alkoholist och vet om att man lätt blir beroende så håller koll på mig själv och även min sambo. Men tyvärr är det sant. Drömmen vore att ha ett piller som motsvarade 2 öl för då är jag som mest i nuet och tänker lagom mycket 😄

 

Jag hatar att ha GAD. Jag hatar ångest, jag hatar att ha ångest över allt, stort som smått. Jag hatar att ha ångest över saker som ter sig som mikroskopiska detaljer för andra, och på så vis känna sig konstant missförstådd och därmed få ångest över det också. Jag hatar att min ångest förändrar och har förändrat mig, samtidigt som ångesten är så välintegrerad inom mig att jag vet inte vad som är jag och vad som är ångesten. Jag hatar att ångesten får mig att misstro alla andra och också mig själv. Jag hatar när människor lämnar mig på grund av min ångest. Jag hatar att ha GAD.

Väl uttryckt!

Anonym skrev:

Hej! Ny här men haft GAD i säkert mer än tjugo år men antagligen hela livet. Förstod för några år sedan vad det egentligen är då jag fick låna en bok, innan trodde jag att det bara var som jag är. Vilket det delvis är eller har blivit. Har även OCD misstänker jag. Har gått i terapi i två omgångar och KBT men funkar inget vidare bra i vardagen men snappat upp vissa grejer som funkar ibland. Ätit Atarax från och till i fem år. Funkar ju mot ångesten men täpper ju inte till hjärnaktiviteten helt som går på högvarv jämnt. Har även svårt att veta om man har en depression eller bara är låg i perioder. Min fråga är vad för medicin funkar mot GAD? Har varit nära att prova annat men bangar ofta ur efter att läst för mycket om biverkningar överallt på nätet. Känns som ingen skriver något positivt. Alla går upp i vikt och tappar sexlusten och det är det sista jag vill. Så då kör jag på som vanligt igen och bara inser att det är så här man kommer vara hela livet och det kanske inte är så farligt eftersom det går upp och ner. Det ända som verkligen hjälper är tyvärr alkohol. Är inte alkoholist och vet om att man lätt blir beroende så håller koll på mig själv och även min sambo. Men tyvärr är det sant. Drömmen vore att ha ett piller som motsvarade 2 öl för då är jag som mest i nuet och tänker lagom mycket 😄

 

Alltså har du haft GAD i över tjugo år så bör du ju förstå vid det här lagret att alkohol är definitivt inte rätt väg att gå eller att ens ha det i åtanke. Den medicin du borde ha i huvudet är fysisk rörelse såsom styrketräning eller motionslöpning. Det är nog bland den bästa medicinen som finns mot ångest och även andra sjukdomar/åkommor, vilket även är vetenskapligt bevisat. Jag tränar 3 ggr i veckan och det hjälper mig fruktansvärt mycket mot min ångest. Är det någonting du har funderat på, att börja träna?

 

Även jag har varit diagnostiserad med GAD i över 20 år.

Hej ny här på forumet.

Är inne i ett långvarigt (40 dagar nu) ångest skov där ångesten är ohanterbar. För att illustrera den så finns tankar nästan varje dag på att åka in till psykakut.

Min ångest har alltid historiskt sett lättat lite efter ett tag men inte denna gången utan bara blivit än mer intensiv.

Till råga på allt satte jag för en vecka sedan ut 25 mg saroten och igår satte jag in duloxetin (Cymbalta).

Är i princip oförmögen att göra ngt alls. Är så otroligt rädd att ångesten aldrig ska släppa – att aldrig få uppleva en dag med en icke förlamande ångest igen.

 

Anonym skrev:

Hej ny här på forumet. Är inne i ett långvarigt (40 dagar nu) ångest skov där ångesten är ohanterbar. För att illustrera den så finns tankar nästan varje dag på att åka in till psykakut. Min ångest har alltid historiskt sett lättat lite efter ett tag men inte denna gången utan bara blivit än mer intensiv. Till råga på allt satte jag för en vecka sedan ut 25 mg saroten och igår satte jag in duloxetin (Cymbalta). Är i princip oförmögen att göra ngt alls. Är så otroligt rädd att ångesten aldrig ska släppa – att aldrig få uppleva en dag med en icke förlamande ångest igen.

Hej,

Jag förstår dig, men det är inte ditt fel. Det är den svenska läkarkårens fel som i princip helt och hållet undergivet sig läkemedelsindustrins riktlinjer när det gäller behandling av ångest. En av de största propaganda-aktionerna någonsin inom psykiatrin där läkemedelsföretagen påstått att läkemedel som de tjänar mer pengar på är bättre.

Du behöver en bensodiazepin. Sobril är den svagaste man provar med. Bensodiazepiner är den enda ångestdämpande medicinen som är utvecklad mot ångest och det är den enda medicinen som kommer ge omedelbart lindring. Kontakta läkaren som skrivit ut duloxetin och såg att du vill ha en bensodiazepin istället, förslagsvis Sobril. Nästa steg är stesolid som är bättre enligt mig.

Har du kontakt med psykiatrin eller allmänvården gällande dina besvär?