Att leva med GAD

Hej.

Jag äter Venlafaxin 75 mg om dagen, jag gick från Citalopram till Venlafaxin så jag fick inga insättningsproblem då de är snarlika. Däremot så är Venlafaxin den i särklass bästa medicinen som jag har ätit mot min ångest/oro. Dock så tar den inte bort ångesten men på något sätt så blir känslan dämpad. Torrhet i munnen är väl det värsta jag känner av den medicinen. När jag började med venlafaxin så åt jag hälften av 75 mg någon månad och sedan gick jag upp till 75 mg och legat där några år nu. Tycker att du ska prova den medicinen för den fungerar väldigt bra för mig. Dock så verkar det som att medicinerna fungerar väldigt individuellt.

Det känner jag också igen mig i, mitt grundproblem är nog GAD sen har jag lyckats samla på mig en hel del andra problem pga det.

Vad kul! Ja, om jag har orken och lusten så hänger jag gärna på.

Vad intressant! Jag är lite nyfiken – vad är det som får er (= dig och Blue Higuli) och att tänka så? För mig är det nämligen inte lika enkelt att se vad som är vad eller vad som kom först. Jag tar gärna del av hur ni tänker. Det vore spännande.

Jag har förutom GAD en del problematik med emotionell instabilitet och ångest som är mer kopplad till relationer. Det ser jag som en separat grej som inte nödvändigtvis kommit av den generaliserade ångesten, utan som något som samexisterar med den. Dock tänker jag att en särskild kombination av arv och miljö i mitt fall har utvecklat både den generaliserade ångesten (som jag kopplar till ting och prestation) och den emotionella instabiliteten/relationsångesten (som jag kopplar till människor och relationer). En viss skörhet i mitt temperament har tillsammans med somliga olyckliga familjeomständigheter fått mig att utveckla både allmän ängslighet och relationell känslighet. Kanske då att jag tänker att min relationsproblematik, min anknytning, ligger till grund för GAD:en snarare än tvärtom. Men det kanske är att förenkla det alldeles. Det är ju inte heller så att alla har samma problem som jag. Vad har ni för ”icke-GAD-problem”?

Hej alla! Jag har precis som några av er redan skrivit upplevt en hel del problem när det gäller nära relationer, i synnerhet kärleksrelationen till min man. Svårt att vara nära, svårt att leva upp till alla förväntningar och (upplevda) krav. Drar mig undan när det blir för mycket runt omkring mig, vilket gör att min man vill komma ännu närmre, och då drar jag mig undan ännu mer och sen är det igång i en enda ond spiral. Den nära relationen tar så mycket energi (även om den självklart även ger energi) och jag har svårt att veta vad jag egentligen vill. Vill jag stanna? Vill jag gå? Stannar jag på grund av trygghet eller på grund av kärlek? Eller på grund av barnen? Med min oroliga läggning blir det ofta ett sammelsurium av tankar och det slutar med att jag accepterar läget och tänker att alla tvivel säker beror på ”Gadden”. Och dessutom är jag livrädd för att jag ska vilja bryta upp någon gång då jag inte litar på min förmåga att hantera omvälvande händelser i livet (rädd att Gadden ska ta överhanden och att jag ska trilla ner i ett djupt svart hål). Önskar att jag kunde känna mig trygg i mig själv, trygg i att jag klarar att hantera livets svårigheter, trygg att klara mig själv, oavsett vilket beslut jag tar i framtiden.

Hur ser det ut för er andra? Upplever ni också att det är energikrävande att vara i en nära relation?

PS Har köpt och börjat läsa boken om KBT och GAD från Adlibris. Mycket läsvärd!!

Vad skönt det är att få höra andras berättelser, att man inte är så ensam som man tror! Jag har nyss fått diagnosen GAD, men min läkare tror att jag har gått med det i ca 10 år med tanke på hur jag har mått under den tiden. Är sjukskriven för utmattningssyndrom just nu, och är mitt inne i processen med antidepressiva. Började med escitalopram i början av sommaren, men nu i veckan ska jag byta till Venlafaxin istället. Tack för boktipset! Har sett den tidigare och vart sugen på att köpa, men nu får jag nog göra slag i saken. Står ännu i kö till psykolog och känner verkligen att jag behöver nån att prata med. För mig handlar mycket av min GAD om att duga, räcka till. Därför har jag aldrig haft nån ”normal” relation till arbete, får jättemycket ångest av pressen och att bli bedömd. Någon annan som har liknande problem med arbete och som har något tips på hur man ska kunna hantera det?

Vad svårt! Själv har jag aldrig haft en partnerrelation, så jag har tyvärr inga erfarenhet där att dela med mig av. Kanske någon annan har? Men andra typer av nära relationer (till exempel vänskapsrelationer) har jag haft och de har kringgärdats av mycket rädsla och osäkerhet. Känner du liknande svårigheter med nära relationer i allmänhet som du gör i förhållande till din man? Har du några strategier för att hantera den ångesten?

Kul!

Ah, undrar om min GAD också kretsar mycket kring det temat, att räcka till. Det är någonting med att prestera som väcker ångest hos mig och det kan gälla att lönearbeta men också att göra saker som ingen annan än jag behöver se eller bedöma, som att t.ex. att städa mitt eget hem. Det är som att det jag gör aldrig är nog och jag har svårt att känna att saker är klara, att nu får jag vila efter ett väl utfört arbete. Och så fort något är avklarat så väntar nästa uppgift, nästa ångestmoment och det tar liksom aldrig slut. En grej som jag tror på är att försöka skifta fokus från att hela tiden blicka framåt och oroa mig för nästa grej till att se vad jag faktiskt har åstadkommit. Ett sätt att göra det på är att skriva tre bra saker med idag varje dag, för att synliggöra allt det man de facto har uträttat fastän man känner sig otillräcklig. Fick tips från min boendestödjare om den här boken: https://www.adlibris.com/se/bok/idag-ar-en-bra-dag-9789188585004

Har svårt för hela ideologin kring att ”du måste tänka positivt” eller ”du kan välja glädjen” typ, men tänker att det som boken lyfter fram inte behöver handla om det – alltså ett tvång eller en överdriven tillit till individens egen förmåga – utan att den kan utgöra ett verktyg bland andra att ta till ibland för att träna sig själv att se både det jobbiga i livet OCH det positiva. Och på något sätt landa i det, flytta fokus från sin framtidsångest. När jag skriver tre bra saker om idag kan det t.ex. se ut så här:

·      Idag städade jag och gick ut med soporna

·      Drack ett gott te

·      Ute var luften skönt krispig

Nu har jag beställt både KBT-boken och ”Idag är en bra dag”! Bam!

Nu har jag fått båda böckerna. Spännande. Ska kolla närmare på dem när jag känner att jag får lust till det.