Att leva med GAD

Om du inte testat Melatonin/Cirkadin så be att få det utskrivet. Det är kroppens eget sömnhormon. Nu sover jag bra, men när jag hamnar i perioder med dålig sömn har de hjälpt mig bra. Tar en alt två tabletter ett tag tills sömnen ordnat upp sig och sen trappar jag ner. Inte beroendeframkallande. Först fick jag dem utskrivna utan förmån och de kostar typ 10 kr/st. Nu har jag fått det inom förmån. Vet inte om det har att göra med förpackningsstorlek, kolla upp detta med läkaren.

Tycker inte min medicinering mot ångest funkar så bra. Funderar på att testa Venlafaxin till hösten men har tyvärr googlat för mycket så vet inte om jag vågar… Kön till KBT verkar vara hur lång som helst här men nu har jag testat psykolog via webben, som jag hittar på egen hand. Har bara haft ett möte än men tyckte att det verkade ganska bra så ska ge det en chans.

Hej igen efter ett långt uppehåll. Tack för tips om sömnmedicin. Har testat Circadin och den funkade tyvärr inte för mig. Den hittills enda medicin som hjälpt mot mina sömnbesvär är Mirtazapin. Det är en bra medicin, ej beroendeframkallande, men tyvärr leder den till viktuppgång. Har mått ganska bra i sommar, och sömnen har varit bättre, men jag har fortfarande problem med insomningen. Kan ju tillägga att jag haft en jobbig vår, både jobbmässigt och med privatlivet, så kanske egentligen inte är så konstigt att jag haft sömnproblem. Önskar bara att jag kunde klara av svårigheter och motgångar i livet UTAN att alltid drabbas av sömnsvårigheter.

Bortsett från svårigheter med insomningen så har jag haft en fin sommar. Medicineringen med Venlafaxin fungerar bra! Hur går det för dig? Hoppas att du också mår bättre nu. Har du provat Venlafaxin ännu?

Hej.

Jag fick diagnosen GAD för något år sedan efter att ha mått dåligt i cirka 25 år….började runt 18-20 års åldern. Jag trodde i ett tidigt skede att jag var deprimerad och att det berodde på dålig självkänsla. Senare utvecklades det till att ha en konstant oro över ägande av olika prylar. Oroade mig konstant för att bilen skulle gå sönder osv. Detta har gjort att jag helst inte äger något alls. Jag har trots detta en båt som jag har sådan djävla oro ångest över men jag vägrar låta oron och ångesten vinna! Vet inte hur det är med er andra men jag känner ofta en ensamhet på något konstigt sätt, trots att jag har familj och väldigt mycket vänner. Någon sorts tomhet som är svår att förklara (kanske beror på något annat än GAD). Åt citalopram i typ 10 år men nu äter jag Venlafaxin sen ett par år sen tillbaks. Fungerar hyfsat men det går upp och ner. Har tyvärr aldrig varig tillfreds med livet, oron har tagit mycket energi som tidvis har gjort att jag har kämpat “för att hålla näsan över vattnet”. Väldigt många människor säger på dödsbädden att de skulle vilja leva livet igen och göra samma val. Jag vill inte det…inte en chans!

 

Jag kämpar också med generell ångest. Diagnostiserade mig själv med GAD (eller GÅS som jag gillar att kalla det – en icke-gängse förkortning av generaliserat ångestsyndrom 😉 ) för flera år sedan. Nyligen blev jag diagnostiserad av sjukvården.

Just ikväll känns det extra tufft att leva. Det beror nog inte bara på den generella ångesten – jag har andra problem också – men den tar mycket energi. Den ständiga oron.

Heja, heja oss! Låt oss utbyta erfarenheter och peppa varandra i det svåra!

Någon som har läst den här förresten?

https://www.adlibris.com/se/bok/hantera-oro-och-ovisshet-med-kbt-en-arbetsbok-vid-gad-9789127822443

Jag har sneglat på den, men vet inte om jag orkar tillgodogöra mig den just nu.

Anonym skrev:

Jag kämpar också med generell ångest. Diagnostiserade mig själv med GAD (eller GÅS som jag gillar att kalla det – en icke-gängse förkortning av generaliserat ångestsyndrom 😉 ) för flera år sedan. Nyligen blev jag diagnostiserad av sjukvården. Just ikväll känns det extra tufft att leva. Det beror nog inte bara på den generella ångesten – jag har andra problem också – men den tar mycket energi. Den ständiga oron. Heja, heja oss! Låt oss utbyta erfarenheter och peppa varandra i det svåra!

Min erfarenhet är att GAD gör att du hamnar i konstiga situationer och får andra “problem”. Jag har haft vansinniga problem med relationer och ensamhet som jag tror beror på min GAD. Man är helt enkelt inte riktigt klar i skallen för att fatta vettiga beslut för sitt eget bästa.

Tack för tips om bok från Adlibris!! Första boken jag sett om KBT för personer med GAD. Ska absolut köpa den. Kanske är något vi kan diskutera här i länken sedan.

Hej igen!

Tack för boktipset! Denna ska jag försöka läsa.

Sommaren har för mig varit bra, har levt som i en bubbla utan krav etc. Nu när sommaren lider mot sitt slut och barnen börjat skolan/dagis igen och vardagen kryper på ökar ångesten kraftigt. Har varit sjukskriven i flera år utan att bli bättre. Hur länge ska FK acceptera detta? Hur ska jag gå vidare? Många frågor och inga självklara svar.

Står fortfarande i kö till KBT men väntetiden verkar oändlig. Kvar finns då alternativet ny medicin. Har ju sedan tidigare Lyrica men vill inte höja dosen mer nu. Ska träffa läkare nästa vecka. Han har tidigare föreslagit Venlafaxin men efter mina tidigare misslyckanden att sätta in antidepp är jag livrädd! Skräckslagen! Har blivit så vansinnigt dålig!

Så min fråga är nu: Är det värt att testa Venlafaxin? Vad har ni för erfarenheter? Hur lång tid brukar upptrappningen ta? Hur långt helvete ska man räkna med innan det vänder?

Hej.

Jag äter Venlafaxin 75 mg om dagen, jag gick från Citalopram till Venlafaxin så jag fick inga insättningsproblem då de är snarlika. Däremot så är Venlafaxin den i särklass bästa medicinen som jag har ätit mot min ångest/oro. Dock så tar den inte bort ångesten men på något sätt så blir känslan dämpad. Torrhet i munnen är väl det värsta jag känner av den medicinen. När jag började med venlafaxin så åt jag hälften av 75 mg någon månad och sedan gick jag upp till 75 mg och legat där några år nu. Tycker att du ska prova den medicinen för den fungerar väldigt bra för mig. Dock så verkar det som att medicinerna fungerar väldigt individuellt.

 

Anonym skrev:

Min erfarenhet är att GAD gör att du hamnar i konstiga situationer och får andra ”problem”. Jag har haft vansinniga problem med relationer och ensamhet som jag tror beror på min GAD. Man är helt enkelt inte

Det känner jag också igen mig i, mitt grundproblem är nog GAD sen har jag lyckats samla på mig en hel del andra problem pga det.

Anonym skrev:

Tack för tips om bok från Adlibris!! Första boken jag sett om KBT för personer med GAD. Ska absolut köpa den. Kanske är något vi kan diskutera här i länken sedan.

Vad kul! Ja, om jag har orken och lusten så hänger jag gärna på.

Anonym skrev:

Det känner jag också igen mig i, mitt grundproblem är nog GAD sen har jag lyckats samla på mig en hel del andra problem pga det.

Vad intressant! Jag är lite nyfiken – vad är det som får er (= dig och Blue Higuli) och att tänka så? För mig är det nämligen inte lika enkelt att se vad som är vad eller vad som kom först. Jag tar gärna del av hur ni tänker. Det vore spännande.

Jag har förutom GAD en del problematik med emotionell instabilitet och ångest som är mer kopplad till relationer. Det ser jag som en separat grej som inte nödvändigtvis kommit av den generaliserade ångesten, utan som något som samexisterar med den. Dock tänker jag att en särskild kombination av arv och miljö i mitt fall har utvecklat både den generaliserade ångesten (som jag kopplar till ting och prestation) och den emotionella instabiliteten/relationsångesten (som jag kopplar till människor och relationer). En viss skörhet i mitt temperament har tillsammans med somliga olyckliga familjeomständigheter fått mig att utveckla både allmän ängslighet och relationell känslighet. Kanske då att jag tänker att min relationsproblematik, min anknytning, ligger till grund för GAD:en snarare än tvärtom. Men det kanske är att förenkla det alldeles. Det är ju inte heller så att alla har samma problem som jag. Vad har ni för “icke-GAD-problem”?