Att inte vilja leva fastän man vill

Jag är fast i självmords tankar och det upprepar sig gång på gång, och räknar bara med dom allvarliga gångerna. Jag vill leva och har nått att leva för men står inte över makterna! Man mår så dåligt och orkar inte kämpa mer. Vem behöver kämpa för att leva. Bara där är nått fel! Provat på många olika medeciner och varit inlaggd några gånger. Men inget har hjälpt! Iaf när jag varit inlaggd så är det för mig som att vila upp sig, aldrig fått någon hjälp. Mer som en förvaring och träffat på personer som inte är lämpligt att lära känna. Så nästa gång så så är min “säkra plats” (inlaggd) inte ett alternativ. Man kämpar för att nån gång kanske man hittar rätt medicin. Man kämpar på i livet i uppförsbacke och försöker ha ett leende på läpparna. Jag vill inte ta livet av mig själv men hela min kropp säger något annat, hur ska man fixa det? I den stunden så längtar jag att bara få dö, slippa kämpa, alla besök på vc i hopp om andra mediciner, stå i kö för att få prata med nån. Vi borde bli tagna på allvar! Alla som varit där i mörkret vet att det spelar ingen roll hur många som man älskar och som bryr sig om en man är fast i mörkret och vill få slut på allt, man har gjort allt och mer än så. Krafterna tar slut och det svarta hålet  kommer vad ska man göra? Kämpa lite till, det kan bli bättre. Bara prova lite mer mediciner och kämpa. Det är inte vårat fel att vi känner som vi gör!!! Men vi behöver mer hjälp för att kunna överleva det!

Det låter som att du behöver reda ut lite hur det här ser ut. Du behöver ta reda på hur de här tankarna och känslorna kommer till, hur länge du lidit av de och fall de dyker upp oftare i vissa situationer än andra. Självmordstankar är tyvärr hjärnans metod för att lösa ett problem, såvitt organet i sig förstår saken finns det ju bara en utväg. Fast du och jag vet att det finns åtminstone tre eller fyra konstruktiva alternativ om du bara kunde få hjälp att kartlägga det hela. Jag inser att hela skiten är frustrerande och jag är helt sjukt jävla ledsen att somliga får god vård och i resten av landet skiter vi i varandra, fast du KAN lösa det här själv om du tar till vara på din förmåga att utesluta saker, betrakta saker och åsidosätta självmordstankar till fördel för ditt liv.

Jag led av en allvarlig ångestblandad depression förra året. Jag har återhämtat mig helt och tar inte längre medicinerna jag fick. Depressioner varar INTE för alltid. Det är INTE ditt fel. Din situation är INTE hopplös.