Ångest,relationer,destruktivit beteende,sexmissbruk?

Anonym skrev:

Om han hotar dig med stryk för att du vill lämna ska du kontakta kvinnojour. Om det är bråk och tjafs utan hot om våld (som det lät som här) måste du vara tydlig med att du inte accepterar hans beteende. Säg att du gör slut om han fortsätter så. Jag har själv en kille som det ofta blir gräl med. Men en sak vet jag säkert och det är att han aldrig kommer slå mig. Om han skulle det (eller hota mig) skulle jag lämna direkt. Vi har varit tsm i 5 år så jag vet vart jag har honom. Jag står inte ut med förnedring. Min kille är deprimerad och har ångest. Bråken handlar ofta att jag inte får svar på mina frågor och att han inte orkar prata när jag behöver stöd. Men han är inte kontrollerande . Jag känner mig ensam helt enkelt. Men utan honom skulle jag vara ännu mer ensam. Jag har ingen familj och inga vänner. Hoppas du orkar bryta dig loss!

Han hotar inte med stryk, då hade det kanske varit lättare att gå(Han talar dock ofta om vad han har gjort och vad han kan göra då han har en del kriminellt förflutet).Däremot har det sexuella våldet ökat och lämnar fler märken. Vet inte om jag skulle vilja säga att vi tjafsar, det känns mer som han läxar upp mig eller fryser ut mig när jag inte gör exakt som han vill. I helgen talade han om för mig att det kanske inte är så att killarna skulle flirta med mig om jag inte tittade på dem på ett speciellt sätt så att det kanske indirekt är mitt fel att dem stöter på mig.

Igår vart han sur på att jag hade pratat med mitt barns pappa (angående barnet) och gav mig iskall tystnad som gjorde att jag hade ont i magen hela kvällen tills dess att han tog till orda och talade om att han inte kan acceptera att vi har kontakt och att han kommer att se till att det blir en del ändringar framöver men att det är för mitt eget bästa.

Precis som dig skulle jag bli väldigt ensam utan honom då min enda sanna vän tagit avstånd från mig och när han backar upp mig och visar alla sina fina sidor finns det ingen som kan få mig känna mig lika älskad som han. Dessutom har han sett till att dra i sina kontakter (han själv sitter på chefsposition i ett stort bolag) så att jag kommer att få ett nytt jobb som avdelningschef på ett medelstort företag i samma bransch. När jag kom på intervju fick jag än en gång klart för mig hur brillierande han är, alla är så imponerade av honom och talar om vilken enastående människa han är och vilken tur jag har som har fångat en sådan toppenkille. Kanske överdriver jag hans kontrollbehov? Kanske är det bara så att han verkligen bara vill se till att ge vårat förhållande en riktig chans?

Min känslor är så oerhört mixade.. jag känner å ena sidan att jag bara borde anpassa mig och ge honom allt han så önskar för att då kanske vi kan bli lyckliga men å andra sidan ringer det så många varningsklockor och jag känner hur jag sakta men säkert förlorar mig själv, mina vänner och min familj. Jag vet inte ens hur det gått så långt men tidigare hade jag kontakt med familjen och ytliga vänner var och varannan dag…nu minns jag inte ens när jag hälsade på min egen mamma sist. När jag protesterar och säger att jag ska göra något med andra så säger han att givetvis ska jag umgås med mina vänner och familj och sedan blir han iskall i ett bra tag. Min vän som tagit avstånd tar han varje tillfälle han kan för att tala om hur dålig hon är för mig för en sann vän skulle väl inte bete sig som hon?

Jag väntar fortfarande på kontakt med terapeut och hoppas av hela mitt hjärta att jag ska kunna se saker klarare snart för just nu känner jag mig bara så jäkla svag, trött och korkad. Kanske har jag det bra men är för dum för att inse det?

” Din kille följer den kontrollerande personens manuall till punkt och pricka. Hoppas du får din KBT snart – det är du värd. kram tillbaka”

Tack för ditt svar,

Du får mig att känna att jag kanske inte är inbillningssjuk trots allt. Vad som än händer så ska jag se till att komma till KBT, sedan får jag ta det därifrån. <3

 

Hej!

Jag ramlade in i din tråd och har läst allt du skriver. Och jag håller med det som någon annan skrev om att din kille gör precis som misshandlande personer i en relation gör.

Det går sakta, så att beteendet normaliseras men för mig som utomstående är inte det beteende som du beskriver sunt. Han verkar få dig att isoleras från ditt sociala nätverk och hittar mycket fel i det du gör och säger. Och beskyller dig för att flirta med andra män.

Din vän har ju sagt att hon finns för dig om du behöver henne och om du vill lämna honom. Så du är inte ensam. Jag hoppas att du hittar orken att lämna honom innan han tar till knytnävarna.