Ångestmedicin, vad hjälper?

Hej! Jag har återkommande depressioner, mycket ångest, Add och sömnsvårigheter samt lite andra beskymmer i livet. Tänkte kolla här om det finns folk med tips på mediciner ni testat och hur de fungerar osv.

Träffar ofta nya läkare hela tiden och många väldigt okunniga så då måste jag vara påläst innan vad som mer finns att testa för annars vill dom att jag testar något gammalt igen … (som inte fungerar)

Ångest- fick artarax men tycker ej de hjälper något, har testat oxacand men får ej de längre eftersom de är beroendeframkallande. Och sen några tebletter för pollen som skulle göra mig lugn men kände ej någon effekt

Pink.

Det här kommer kanske att tas emot på fel sätt men jag vill ändå utmana dig med tanken att mycket ångest kan regleras med motion. Börja med promenader, joggingpass eller annan lätt pulshöjande träning innan du testar mediciner. Det är bättre att reglera ångest med fysisk aktivitet än att börja ta ångestmediciner. Vissa mediciner är dessutom beroendeframkallande på flera sätt. Andra ger biverkningar som muntorrhet med dålig tandstatus som följd, slöhet och ibland behövs ständigt ökade doser för att få ro. Hur kul är det att vara beroende av att andra som läkare när du behöver mer?

Hej i tråden 🙂

Jag lider av generaliserad ångest, depression och, bakom det, själva orsaken egentligen, PTSD (posttraumatisk stress) efter långvariga psykiska/emotionella övergrepp.

Jag har de senaste ca 20 åren lydigt prövat den ena antidepp-medicinen efter den andra och märkt av en massa biverkningar och absolut noll förbättring. Tänderna har tagit mycket stryk och det var pga det som jag sedan ett år tillbaka helt vägrat annat än sömnmedicin (Imovane och Propavan) och tillfälligt lugnande (Oxascand, Lergigan och Stesolid-ge-mej-frid). Jag förstår att det jag tar nu är beroendeframkallande – men å andra sidan har jag stått stadigt på samma dos av dem i ca 15 år och tycker inte jag behöver gradvis mer eller missbrukar dem på något sätt. Jag skulle tro att benägenheten att bli beroende ligger lite i generna, som det är med tex alkohol. Apropå det, när jag stött på läkare som inte velat ge mig dessa “triangelmediciner” har jag lite lätt “hotat” med att OK, då tar jag alkohol istället. Och då har jag fått dem på recept. (Gillar förresten inte alkohol)

På senare år har jag hört från bekanta och läst mej till, att antidepressiva ofta inte hjälper mot PTSD, det var skönt att få den bekräftelsen och skulden lättade enormt. Jupp jag kände det som ett personligt misslyckande att medicinerna inte hjälpte. Nu är jag förtidspensionerad men innan det var jag mer beroende av läkarna som skulle sjukskriva mej så jag stoppade i mej allt möjligt de ville, rädd för att de skulle tro att jag inte mådde dåligt, inte “behövde” medicin. Helt rubbat system.

Min depression och min läggning gör mej till en soffpotatis och eremit, vill inte alls ut och promenera eller gå på gym – men är helt säker på att Purple Tinoga har rätt i att motion är mycket effektivt.

Kämpar just nu med mej själv att komma igång med nån slags träning, har gått på gym lite i glesa omgångar och jag vet ju egentligen att det hjälper enormt mycket på så många sätt. Men jag har så svårt att ändra min inställning till det, från ett måste, ett tvång, ett borde, ett måste, till en glädje, ett utlopp för känslor, ett välmående, att skaffa mej en grundstyrka, som verkligen behövs! Jag är så svag i kroppen nu, sitter bara hemma vid datorn och försöker stänga av mina känslor och tankar. Har börjat få en massa mystiska krämpor som jag vet går över om kroppen bara får jobba litegranna. Gått upp i vikt, har värk och problem med blodcirkulationen och ändå väljer jag att ignorera det med genom att tröstäta ännu mera och använda kroppen ännu mindre… Och så skäms jag inför mej själv. Så svårt att bryta en vana som man skäms så mycket för att man gör allt för att inte ens se. Nån som har tips och pepp till mej för att börja röra på mej? 🙂