Ångesten och tvångstankarna blir bara värre med åren.

Hej

Jag käkar ssri, jobbar heltid, tränar mycke, äter bra. Men blir ändå aldrig bättre. Tvångstankarna och ångesten tar över mitt liv. Kan inte slappna av. Blir instängd. Är konstant orolig. Har tagit medicinen i över 10 år och gått hos ett antal psykologer och läkare genom åren. Nu har jag fått trappa upp medicinen igen till max efter att jag nästan gick in i väggen innan semestern. Har haft några riktigt mörka perioder senaste halvåret. Fan vad vidrigt det är. Man tycker att man borde bli starkare när man tar sig ur dom. Men icke. Ska träffa psykolog om ett par dar i alla fall.

Ensamheten gör ju allt värre oxå. Bott själv större delen av mitt vuxna liv (är nu 35) och har bara ett fåtal som jag kan prata med. Dom flesta fattar ju inte mina problem så där får man ingen hjälp. Jag vet ett jag borde ta upp kontakten med vissa personer som kanske kan förstå. Men orkar inte. Har noll motivation. Känns som man har fastnat.

Nån som har tips?

Jag har själv dagliga tvångstankar och handlingar.

Dom flesta dagarna blir de bara 2-3 ggr / dag och andra blir det många fler.

Det bästa du kan göra är det som är absolut svårast, att inte göra tvångshandlingen.

Det är skitsvårt många gånger men det är det enda som hjälper.

Mina tvång är kontrolltvång, måste se efter om elektroniska saker är avstängda osv och vissa starka färger förknippar jag med brand. Om jag kör bil och kör på ett gupp så måste jag ibland kolla så att det inte var en person och en massa andra konstiga tankar. För inte så länge sen så tog det en kvart 20 min för mig att lämna hemmet för att jag kollade hela tiden och gick tillbaka och kollade mer.

Det som jag lärt mig är att handlingarna fungerar som bränsle för tvånget, ju mer du ger desto större blir det.

Hoppas jag hjälpte nåt

• Detta svar redigerades för 2 år sedan av en moderator.

Absolut! Tack för svar! Har ju oxå märkt att när man väl börjar med tvångshandlingen så blir det alltid värre. Därför har jag jobbat bort handlingarna ganska bra genom åren. Men dom är absolut inte borta.  Jag hade oxå oerhörda problem förut att lämna hemmet, speciellt om jag skulle ut å resa. Tänkte att jag skulle glömma nånting påslaget och att nåt skulle hända nåt dåligt. Minns att jag några gånger inte ens orkade ta mig ut utan stannade hemma. Även bilkörningen hade jag problem med, exakt samma som du! Känns som man haft tvångstankar kring det mesta.

Men tankarna finns ju fortfarande där och stör och ger mig ångest samt att jag inte orkar ta tag i saker å ting.

Har insett att det sociala och kontakten med familj och vänner är oerhört viktigt om man ska må bra. Och då blir oxå tvången bättre.