Är en vuxen tjej på 20 år, har problem med allt! Men allra främst är jag en hypokondriker som jag nämnt ett par gånger här. Vill bara att det skall ta slut, pallar verkligen inte mer, börjat skada mig själv igen… Orkar inte med detta livet, klarar inte av det, är inte denna personen alls egentligen och det känns hemskt men jag pallar verkligen inte mer. Minsta lilla symptom gör mig rädd för att jag skall ha något nytt och det behöver inte ens vara något stort, är rädd för minsta lilla men det är ett sätt av mig att hålla mig kontrollerad över min hälsa fast det låter sjukt.
Varje dag känns som en jävla berg och dalbana, klarar mott plugg men snart kommer jag kollapsa med det också, det är allting och inget samtidigt. Min mammas cancer kanske kommit tillbaka och det triggar igång en hel del, varför vet jag inte. Kan inte äta och sova, panickattacker, sökt hjälp och processen är igång hoppas jag.
Just nu önskar jag att jag var 15 igen och inte kände såhär, inte kände att gå upp ur sängen var en uppgift, istället för att leva försöker jag överleva. Det låter konstigt men så är det tyvärr.
Mvh en dyster vuxen fucked up individ.
