Väldigt bra och starkt av dig att skriva. Jag har också stark ångest just nu, men har inget trauma som du har. Så jag förstår att du måste ha det tugnt. Jag hoppas du orkar ta tag i behandling när du känner dig lite starkare. Önskar jag kunde skriva något som hjälper, men det är svårt. Har du någon partner/vän/familj du kan prata med?
Ja, jag hoppas att jag kommer att genomföra traumabehandlingen. Jag försöker tänka att det är ju ändå inte bra. Så att låta bli kommer ju bara resultera i att jag fortsätter må dåligt. Det känns ju dock lättare att fortsätta trycka undan problemet, det har jag gjort i många år nu. Jag har levt med flashbacks och mardrömmar i många år och dom försvinner ju inte. Jag har en väldigt förstående sambo som stöttar mig väldigt mycket i allt. Kan dock känna att de blir för mycket för han att jag mår såhär, men han säger att han förstår och att han vet att det är tufft.
Ångest kan vara nog så jobbigt utan ett trauma i botten också. Hoppas du också har någon som förstår ♡
