Jag var ner till den lilla affären för att hämta paket. När jag kom in så var en del folk där.
Jag gick mot kön för att ställa mig. Hela tiden gick tankarna hur jag skulle göra, om jag skulle vänta på att den längre kön skulle ta slut eller gå runt för att ställa mig sist. Valde att gå runt. Men sen visade det sig att de som stod där bara funderade på vad de skulle köpa.
När jag gick förbi så kände jag mig SÅ liten trots att jag närmar mig mitten av 30. Jag fick lite blickar mot mig, men det var inga obehagliga. Men just känslan att min styrka av mitt jag försvann och att det var som att jag nästan inte fanns. Kanske att jag också såg liten ut i min osäkerhet som andra speglade tillbaka.. Allt jag ville var att få göra det jag skulle göra och komma därifrån! Jag står inte ut så det är som att jag “håller andan” och stänger av för att klara det.
Efteråt fick jag SÅN fruktansvärd ångest och jag började tänka på hur människorna i affären hade uppfattat mitt lilla jag. Speciellt en person som tittade lite åt mig. Visste ej hur jag ska tolka det.
Bor på en liten ort så det var kanske för att den funderade på om den kände igen mig och jag tyckte jag kände igen den också. Men jag vågade inte fråga i rädsla för att jag skulle ha fel. Man känner sig så dum efteråt.
Vill tillägga att jag har autism och därmed svårt att hantera mycket intryck på små ytor, så jag undviker just den affären så långt det går. Har andra jobbiga minnen därifrån också så jag går bara dit när jag ska hämta paket och det känns fruktansvärt bara det. Får ofta en overklighetskänsla och jag måste anstränga mig för att övertyga mig själv om att jag är där.
Får ofta öva innan vad jag ska säga för att det ska låta så naturligt som möjligt. Andra som handlar har lite småkontakt med den som står i kassan, men jag har inte det. Det blir också utav det lite extra ångest då den kanske tycker det är konstigt..
Är det en större affär på annan ort så är det också jobbigt, men jag har ändå lättare för att hantera det, även om jag även där får samma symtom av overklighetskänsla.
Tror det kanske har och göra med anonymitet och större ytor.
Undrar bara om det är någon mer än mig som får dessa symtom och om någon är lika analyserande som mig om hur man själv uppfattas?
