Har sådan ångest över det liv jag lever, att jag lever fel liv. Jag har valt fel utbildning, fel bostad, jag måste bryta från allt och börja om men det är för sent, jag är 40 år. Och jag vill inte bryta från min sambo, jag vill inte lämna mina barn, jag vill bara fortsätta där jag är och vara nöjd men det går inte.
Får ofta upp citat tankarna
“se ditt liv som en film, bli ditt bästa jag, att inte utvecklas är att gå bakåt, hur vill du bli ihågkommen efter din död, lev ett liv som är värt att minnas, om man aldrig vågar chansa kan man aldrig vinna” osv osv..
Allt detta ger mig sådan fruktansvärd ångest, jag känner att jag bara står still och se alla runt omkring mig göra karriär, utvecklas som personer, vara fina föräldrar, överkomma svårigheter osv. Jag orkar inte ens med vardagen. Allt har lett till ett stort självhat och jag drar mig undan alla i min omgivning för jag skäms så för att jag inte lyckats i livet. Jag skäms för jag inte gjort mina föräldrar stolta. För att jag inte är en bra pappa till mina barn, jag är en värdelös sambo som gör henne olycklig, hon skulle ha det bättre med någon annan.
Önskar så att få känna inom mig att det är ok att vara som jag är och att jag inte måste prestera, men när jag intalar mig detta känner jag bara att det är en lögn.
Jag har börjat med mindfullness och meditation, så fort tankarna om att jag inte duger eller att jag lever fel liv kommer upp så försöker jag notera dem och säga att det bara är tankar, acceptera att dem finns. MEN på natten vaknar jag upp med panikångest och inser att detta jag håller på med är bara att trycka undan mina innersta tankar mitt inre jag istället för våga. Jag är en fegis som bara glider med den lättaste vägen.
Jag vet inte ens vem jag är, jag har ingen personlighet. Jag söker efter något men jag vet inte vad. Jag är så otrygg. Rädd för att kasta bort mitt liv, och det är ju precis det jag gör varje dag när jag mår så här dåligt…
