Jag hatar nästan allt med mitt liv just nu.
Känner mig misslyckad på nästan alla områden som räknas.
Det finns få grejer som faktiskt får mig att må lite bättre. En av de sakerna är att progressa på gymmet men det spelar ju faktiskt ingen roll för min framtids skull. En annan sak är att umgås med min tjej. Men henne träffar jag inte så ofta längre. Bara på helgerna om ens det.
Jag måste hitta ett jobb till våren men har inte varit framgångsrik på den fronten
Mitt i all olycka får jag små signaler eller hintar om att min flickvän kanske vill separeras. En av de få personerna som faktiskt får mig att må bättre. Jag vågar inte ta upp det med henne heller då hon inte heller mår bra och har en massa att reda ut själv och sist jag gjorde det blev hon ledsen vilket gjorde mig bara ännu mer ledsen och ångestfylld för att ha gjort henne ledsen. Jag ville ju bara reda ut varför jag kände det jag kände. Reda ut om det fanns logiska förklaringar till allt. Inte såra henne. Men jag gjorde bara skada. Jag misslyckas ju trots allt med det mesta.
Idag var första gången som jag bara gav upp. Låste in mig i mitt hem och bara låg i mörkret i timmar. Har verkligen inte lust att fortsätta. Det är antingen ångest stress eller mera ångest i min vardag. Men tog mig iallafall till gymmet för om jag inte fortsätter där är jag rädd att jag inte kommer ha något kvar.
Jag vet verkligen inte vart jag vill komma med det här egentligen, vill väl bara få några stärkande ord eller råd.
