Ångest över ångesten

Vet inte riktigt vad jag ska skriva eller om det tjänar något till. Har inte lämnat lägenheten på ett halvår, förutom till psyk som jag besökt sedan två veckor tillbaka. Fått några piller som bara gör det värre. Kommer inte överleva det här. Pendlar mellan likgiltighet, längtan och ångest inför min död.

Ångest över att jag har ångest. Att tiden bara går och jag är kvar här i soffan. Kommer längre och längre ifrån att ens kunna komma tillbaka till en fungerande vardag. Har svårt att tro att kontakten med psyk hjälper. Allt går så jävla långsamt. Jag kan inte stå ut särskilt länge till. Undrar om det finns något som verkligen funkar.

 

 

 

 

Hej

förstår att det känns svårt. Det är en del av problemet med ångest – att det är så jävla tungt. Men det finns något på andra sidan ångesten, det kommer bli bättre, lättare. Något kommer hjälpa men det tar tid. Det är svårt att förstå att ångest är ett sjukdomstillstånd eftersom man inte ser det, man bara är i det och ser ingen väg ut. Men vägen ut finns och du kommer komma dit. Det är fakta att piller gör det värre i början, försök se det som så. Ren fakta – inte bara en känsla. Tiden går ja, men det finns massor av tid kvar. Vänta, andas och vänta lite till och andas lite till. Det blir lättare jag lovar. Det finns saker som funkar men det tar tid!