Jag har haft ångest och mått dåligt sedan nioårsåldern.
Kom till psykiatrin vid tio års ålder, ätit mediciner i mängder sedan tonåren men aldrig har jag fått må bra.
Idag har jag passerat trettio och för ungefär en månad sedan gjorde jag två suicidförsök som resulterade i fyra veckor inom slutenvården.
Jag mådde bättre men inte bra när jag skrevs ut för några dagar sedan men nu börjar jag må ännu sämre igen.
Ångesten är löjligt kraftig och det känns som om jag ska bryta ihop vilken sekund som helst, jag känner mig skör som en fjärils vingar.
Har börjat med en ny medicin och antar att den mycket möjligt kan ha ett finger med i spelet men jag vet ju inte hur mycket.
Jag vill inte oroa min omgivning eftersom de senaste försöken var för så kort tid sedan men hur ska jag orka leva om det är såhär livet är?
Jag ser ingen glädje i någonting, allting är tråkigt och jag har ingen motivation till något.
Jag vet inte varför jag ens skriver men att skriva gör att jag i alla fall får berätta.
