Ångest och skam över det förflutna

Jag är en tjej i 30 årsåldern som brottas med jobbig ångest. Har ångest över hur jag levt sedan jag var 18. Alkohol som gjorde en personlighetsförändrad, många sexpartners, solat solarium, bränt mig ute i solen, feströkt.  Jag skäms så över den personen jag var när jag var onykter. Allt jag gjort har gett mig sån ångest. Har fått sån hälso ångest också pga av hur jag levt innan. Nu känns det som allt kommer drabbas mig.

 

Idag har jag min egna familj, sambo, barn. Är jätte lycklig, men ändå går jag runt och tänker på hur jag levde då vilket gör mig så deprimerad och nere.

Behöver prata med någon i samma situation känner jag. Finns det någon som känner igen sig kanske?

Jag har gjort allt du skrev där och jag har överlevt!  När jag var ung var det inte ovanligt att festa varje helg, röka och sola tills man brände sig och sola solarium..Det var normalt på 80,90talet.Jag kände knappt någon som inte gjorde det. Man ansågs hälsosam om man inte rökte och drack. Idag räcker det inte att vara nykterist  och rökfri för att man ska anses hälsosam. Det krävs så mkt mer, att man inte äter snabba kolhydrater, att man tränar helst varje dag osv Det är jättestor skillnad från förr! Och ändå överlevde vi som växte upp då, så du kan vara lugn! Jag blev vegetarian i början på 90 talet och det var en stor grej folk trodde jag skulle bli sjuk osv..För att inte tala om veganism, det var typ samma sak som att tillhöra en sekt! Det är sån skillnad idag! Det är fr.om idag du ska leva,du är ju fortfarande ung!

Vad skönt att höra att någon har gjort desamma. Vill du prata mer så kanske vi kan maila till varandra?

Anonym skrev:

Jag har gjort allt du skrev där och jag har överlevt! När jag var ung var det inte ovanligt att festa varje helg, röka och sola tills man brände sig och sola solarium..Det var normalt på 80,90talet.Jag kände knappt någon som inte gjorde det. Man ansågs hälsosam om man inte rökte och drack. Idag räcker det inte att vara nykterist och rökfri för att man ska anses hälsosam. Det krävs så mkt mer, att man inte äter snabba kolhydrater, att man tränar helst varje dag osv Det är jättestor skillnad från förr! Och ändå överlevde vi som växte upp då, så du kan vara lugn! Jag blev vegetarian i början på 90 talet och det var en stor grej folk trodde jag skulle bli sjuk osv..För att inte tala om veganism, det var typ samma sak som att tillhöra en sekt! Det är sån skillnad idag! Det är fr.om idag du ska leva,du är ju fortfarande ung!

Anonym skrev:

Jag är en tjej i 30 årsåldern som brottas med jobbig ångest. Har ångest över hur jag levt sedan jag var 18. Alkohol som gjorde en personlighetsförändrad, många sexpartners, solat solarium, bränt mig ute i solen, feströkt. Jag skäms så över den personen jag var när jag var onykter. Allt jag gjort har gett mig sån ångest. Har fått sån hälso ångest också pga av hur jag levt innan. Nu känns det som allt kommer drabbas mig. Idag har jag min egna familj, sambo, barn. Är jätte lycklig, men ändå går jag runt och tänker på hur jag levde då vilket gör mig så deprimerad och nere. Behöver prata med någon i samma situation känner jag. Finns det någon som känner igen sig kanske?

Jag är också 30 (något 😉 ) och led av ptsd under tonåren vilket ledde till en del märkliga livsval som jag inte tror någon i sitt fulla bruk skulle göra.

Jag undrar varför du skäms? Jag har nog distanserat mig och ser det som ett annat liv. Jag är verkligen inte den människan idag men det var den vägen mitt liv tog. Sen är jag kanske inte helt frisk nu heller men åtminstone gör jag bättre livsval idag 😊

Jag ser det oxå som att jag var en annan människa då…många förändras radikalt med åldern,  det är inget konstigt.För min del handlar det om att jag tröttnade på det som var ytligt, vilket det ofta var när jag var ute och festade.Jag trodde i min enfald att jag skulle hitta lika djupsinniga människor där! Jag var inte lika rädd om mig då, det har kommit senare. Sen blev jag sjuk av allt festande oxå, insåg inte hur jag skadade mig själv, alla andra levde ju oxå så på den tiden! Och det var mitt enda sätt att träffa folk, jag var alldeles för rastlös för att umgås med lugna människor. Nu är jag tvärtom, behöver lugn och ro, gå i skogen och vill flytta till landet.

Anonym skrev:

Okej. Jag skäms för att jag inte var närvarande när jag var onykter och gjorde så många konstiga grejer och hade så mycket minnesluckor. Jag gjorde liksom misstag på misstag och trodde verkligen jag var odödlig. Idag inser ju man att tiden går fort och att man verkligen inte är odödlig. Jag är rädd att det jag höll på med i ungdomen kommer straffa mig nu och i framtiden.

Vissa dagar kan jag bara glömma bort allt och låta minnen rinna av mig och se det som ett annat liv. Men ångesten över det förflutna kommer tillbaka och orsakar så mycket ångest så jag knappt vet vart jag ska ta vägen.

 

Jag är också 30 (något 😉 ) och led av ptsd under tonåren vilket ledde till en del märkliga livsval som jag inte tror någon i sitt fulla bruk skulle göra. Jag undrar varför du skäms? Jag har nog distanserat mig och ser det som ett annat liv. Jag är verkligen inte den människan idag men det var den vägen mitt liv tog. Sen är jag kanske inte helt frisk nu heller men åtminstone gör jag bättre livsval idag 😊

Ja man var verkligen en annan människa då.

Tröttnade också på allt som var ytligt. Jag var inte heller rädd om mig själv. Kunde göra såna konstiga saker onykter. Dagen efter minns jag ingenting knappt. Så hemskt. Nästan så jag börjar tvivla ibland på om jag verkligen ville vissa grejer. Jag var också För rastlös för att umgås med lugna människor. Ville att det skulle hända något hela tiden, så som att gå ut och festa, dricka sig full. Hamnade alltid på efterfester.

jag börjar tveka på mig själv om jag verkligen är en bra människa. Jag vet ju att jag är världens snällaste egentligen och på den tiden var jag det när jag var nykter. Lever det liv jag vill leva nu men så trött på att ångesten tar över och låter mig inte leva fullt ut. Försöker leva i nuet, för man vet ju inget om framtiden.

 

Anonym skrev:

Jag ser det oxå som att jag var en annan människa då…många förändras radikalt med åldern, det är inget konstigt.För min del handlar det om att jag tröttnade på det som var ytligt, vilket det ofta var när jag var ute och festade.Jag trodde i min enfald att jag skulle hitta lika djupsinniga människor där! Jag var inte lika rädd om mig då, det har kommit senare. Sen blev jag sjuk av allt festande oxå, insåg inte hur jag skadade mig själv, alla andra levde ju oxå så på den tiden! Och det var mitt enda sätt att träffa folk, jag var alldeles för rastlös för att umgås med lugna människor. Nu är jag tvärtom, behöver lugn och ro, gå i skogen och vill flytta till landet.

Är också ca 30 och har ångest över att jag tycker jag levt så oansvarigt för 10-15 år sedan.

jag känner skam varje gång jag går ut i princip för det känns som alla vet vad jag har ”gjort” och hur illa jag betett mig när jag främst varit full och så. Jag mår dåligt för det känns som jag bör be nästan hela världen om ursäkt för vad jag har gjort. Det jobbiga är att jag kommer inte ihåg eller har förträngt mycket av minnena så jag vet inte alltid vilka personer som vet vad om mig och om jag ens har sagt förlåt för mitt beteende. Har nog mest ”skadat” mig själv men skäms ändå för de som har sett mig när jag vart full ..

Känner oxå samma sak. Känner sån skam att jag bara vill ägna resten av livet till gottgörelse… men är för vilsen i livet för å veta mina egna val. Patetiskt men sant