Ångest och rädd

[Green Sufohe]

Jag är så rädd. Att inte få må bra igen.
Har haft ångest och depression flera ggr tidigare. Medicinerat med venlafaxin och mått helt bra på den. Men jag vill klara mig utan medicin och trappat ut den flera ggr.
Det har alltid slutat med att jag fått börja med medicinen igen.
Nu hade jag trappat väldigt långsamt, som jag blivit rekommenderad att göra.
Kommit långt i nedtrappningen. Då började min 14 åriga dotter att må dåligt i julas och jag har stöttat henne, sovit hos henne i två månader. Det har varit väldigt tufft. Jag har nu rasat själv och mår skit. tillslut höjde jag min medicin tillbaka till den dos jag mått bra på. Efter 4 v kände jag ingen större förbättring och läkaren tyckte att jag skulle höja lite till. Har nu stått på den dosen i två v.
Har haft någon lite bättre dag, men jag har så mycket ångest nu igen. Jag orkar inte må så här dåligt mer.
vill bara bli mig själv igen. Varför hjälper inte medicinen nu?  Jag vill egentligen inte ha den. Är rädd för medicinen. Men jag orkar heller inte må dåligt mer och den har ju hjälp tidigare.
jag gråter nästan varje dag.

[Pink Ninira]

Hej,

lider verkligen med dig och känner igen mig en del i det du skriver. speciellt om mediciner.
Men va inte rädd för dom. tänk såhär om du hade brutit benet och behövde gå på kryckor en längre tid framöver. skulle du då vara rädd för kryckan? Troligen inte för att du vet att de är ett hjälpmedel som kommer hjälpa dig framåt i livet och hjälpa dig att läka snabbare. Tänk likadant med medicinen, de är ett hjälpmedel som ska hjälpa dig framåt i livet och som ska få dig att må bättre. Det kommer troligen ta längre tid än vad du någonsin önskat att må bra igen men de viktigaste är att du ger hjälpmedlen en chans att stötta dig. Man vill alltid läka snabbare än vad man kan men vad har man egentligen bråttom till?  Vill du tillbaka till de du var innan du blev sjuk? det som tog dig dit du är idag? eller vill du hitta ett nytt sätt att leva på som får dig att hålla i längden och om de är med hjälp av en tablett en längre period så är de väl värt det, tänker iaf jag!

Tänk också på att de kan vara så att du behöver en annat medicin, de finns flera olika sorter och bara för att en har hjälp tidigare så kan kroppen vänja sig och då behöver man byta ut den.

Hoppas jag kunde ge något vettigt till dig. All lycka till dig i framtiden.

[Olive Hufuvi]

Känner också med dig. Det är så jobbigt att befinna sig där du är och med alla katastroftankar om att det aldrig kommer bli bra igen. Det är bra att du tar medicin nu när du har det så tufft. Längre fram när det är mer stabilt finns alltid möjligheten att trappa ner. Men just nu kanske du behöver den? Hoppas du även har annan hjälp, en bra samtalsterapeut eller psykolog. Andra i din närhet, vänner, familj som du kan prata med.

Rädsla är en stark känsla, jag känner den ofta själv. Den kan hindra en så mycket fast det egentligen inte finns så mycket att vara rädd för. Jag jobbar på att försöka utmana min rädsla i lagom takt. I morse när jag vaknade i svarta tankar slog det mig, jag har blivit bitter! Då fick jag fart och satte igång med dagen. Vill absolut inte hamna där. Att skjuta bort de tankarna genom att göra saker, funkar för mig . Hur gör du när det är som svartast?
All värme till dig!