Hej!
Jag har en snart 14-årig dotter som sen ett år tillbaka lider av sömnproblem och ångest. Hon har gått hos psykolog på BUP men har valt själv att avsluta terapin, terapeuten nämnde också att vissa barn helt enkelt inte är mottagliga för terapi. Hon har fått propavan utskrivet mot sömnproblemen, och Atarax för ångesten. Vi lever separerade sen 8 år, jag och hennes pappa, och det är mestadels hos sin pappa som sömnproblemen är riktigt jobbiga. När hon är där ringer hon mig och är ledsen och ångesten skenar inför natten – att fastän hon tagit 2x25mg propavan så vill sömnen inte infinna sig. Det här begränsar hennes privatliv – hon kan inte vara med kompisar på kvällen då hon är orolig för att inte kunna somna om hon kommer hem sent. Det påverkar även tiden för när hon som senast kan äta middag – senare middag = energi = svårare att somna. Vi börjar nu båda två, jag o pappan, att tappa hoppet. När hon är hos sin pappa isolerar hon sig på sitt rum direkt efter middagen för att förbereda sig inför natten, komma ner i tempo osv. Är hon orolig ringer hon mig för att få tröst när tabletterna inte gör sitt. När hon är hos mig funkar sömnen för det mesta utan problem – vi kan även äta middag senare än hos pappan – utan problem!
Jag vet inte vad vi ska göra – hon begränsar sin bonusfamiljs liv genom att inte kunna äta senare än ett visst klockslag. Och hon begränsar även mitt liv – att ständigt oroa mig är om hon kommer att ringa, vara ledsen, orolig osv.
Någon som har erfarenhet?
