Allt, på en gång, från alla håll, 24-7

Hej!

Jag bara undrar om det skall vara så här..
Jag är snart 30 år och bär med mig så mycket skuld och skam. Mestadels relaterat till att jag upplever att jag inte räcker till eller är god nog. Jag har alltid sett mig själv som en person med god självkänsla – men börjar nu tvivla på det.

Jag arbetar som fritidslärare på en stor skola. Älskar att undervisa men just nu känns det som om jag oftare fyller någon sorts vikareroll för att hjälpa kollegor. Och när jag inte gör det känner jag ändå att det jag gör inte räcker till. Jag vill göra mer. Vill vara/göra bättre. Jag hittar liksom aldrig känslan att jag är god nog.

Jag har ännu större skuld och skam i min relation. Detta då jag inte känner någon lust längre. Jag var kåt nästan jämt när jag träffade min sambo. Nu inte alls. Jag måste så gott som tvinga fram det. Detta får mig att känna mig helt värdelös som flickvän. Jag försöker arbeta med det och har till och med påbörjat en kurs för att öka min lust. Men orken efter jobbet är ofta väldig låg. Och skulden och skammen gör att jag skjuter det framför mig – vilket ger mer skuld och skam.

Nu är det snart också EU-val. Och med den kommer ångest över att jag inte har något grepp kring vad alla partier står för. Detta tillsammans med ett obefintligt förtroende partierna, som kan lova precis vad de vill men inte behöver hålla något. Jag vill ju göra något, och rösta på några, som på riktigt bryr sig om miljön. Inte bara har det som valfråga för att vinna röster. Miljöfrågan ger mig mer stress än någonsin!

Och barn – det känns så oerhört egoistisk att skaffa barn till en planet vi ändå kommer förstöra tills den går under. …Jag som alltid velat skaffa barn.

Jag är också HSP, högsensitiv person (highly sensitive person) och upplever alla känslor till tusen. Detta i kombo med allt ovanstående gör min migrän värre och har till och med fått det att gå så långt att beröring ofta är jobbig. Jag hatar det. Och det stressar mig ännu mer.

Jag är orolig att jag snart går in i väggen. Samtidigt som en del av mig tänker att jag då kanske kan få lite vila och lugn och ro (vilket ju är tokigt – vet människor som blivit utbrända och det är inget att ta lätt vid eller skoja om, och verkligen inget vilsamt). Jag vill bara slippa alla skuld och skamkänslor och få stopp på min stressade hjärna.. Några tips?

Hej

Om man läser lite mellan raderna i din text,så ser man en högpresterande person,med höga krav på sej själv.Strävan efter att hela tiden göra lite mer,vara lite bättre,aldrig kunna känna sej nöjd.Men man måste lära sej att tillåta sej själv stunder av återhämtning,annars kommer ju utbrändheten som ett brev på posten,förr eller senare.Om man vet med sej,att man gör sitt bästa och ger så mycket man orkar,så måste man också lära sej att vara tillfreds med det.Alla människor har ju en gräns för hur mycket man orkar.

Att din sexlust har gått ner är ju inte alls konstigt.Det är ju det första som försvinner,när man inte trivs med sej själv och sin livssituation.Om man tvingar sej själv,så får det ju lätt motsatt effekt och lusten minskar ännu mer,så det är nog ingen bra väg att gå.Kan du prata med din sambo om hur du känner?Kommunikation är ju lösningen på de flesta problem och om man har en partner,så tycker åtminstone jag att man har rätt att förvänta sej stöd och hjälp,när man har det jobbigt i livet.Det är väl därför man har en partner?

Kanske du ska prata med din arbetsgivare om att du känner dej överbelastad och riskerar att bli sjuk.

Sen finns det såklart mer allmängiltiga tips och knep.Unna dej stunder att göra saker som får din hjärna att slappna av.Saker man gör bara för nöjes skull och av lust.Det kan ju vara vad som helst.Läs en bok,ta en promenad,träna kanske,eller vadsomhelst,som du gillar att göra och som får dej att kliva ur ekorrhjulet du hamnat i en stund.Såna stunder behöver vi alla,men det är nåt man behöver öva sej på.

Var rädd om dej och lycka till.