Jag är 19 år och avslutade gymnasiet HT 2020, inte det roligaste året för en student men vilket är.
Sedan dess har jag varit väldigt inaktiv, Jag har inte letat arbete även fast arbetsmarknaden har sett ljus ut för min utbildning. Det jobb jag har haft har varit på grund av min mors kontakter som varade i endast en månad som vikarie över julen, jag har ingen ork eller vilja av att arbeta, själva tanken får en grop att sätta sig i magen, när jag väl arbetar så känner jag mig helt borta, ibland när kollegor eller annan personal hälsar så märker jag inte av dem.
Jag umgås inte med kompisar, jag ser deras snaps, deras sms och samtal för att försöka nå mig, men jag har så svårt att öppna, läsa och svara på dem ibland kan det ta mig flera timmar före jag har öppnat en snapp dem skickar mig bara för att jag får en klump i magen varje gång min telefon darrar till av ett meddelande.
Jag har börjat sova en groteskt mäng, bara igår så vaknade jag 05 på morgonen gick upp till köket och åt en snabb korv och återvände till sängen, jag steg inte upp ifrån sängen förens 08 idag. Sömnen påverkar dessutom min kost, det är sällan jag äter mer än 1 gång per dygn ibland så väljer jag att inte äta eftersom jag inte vill väcka andra i huset när jag väl är hungrig.
Om 2 månader i april så kommer jag fylla 20, då är jag inte längre en tonåring. Före jag gick ut skolan lät det som en längtan, nu finns det inte mycket jag fruktar mer, det är inte en rationell rädsla det vet jag, men det är ett symboliskt nummer för yngre personer, när man äntligen kommer ifrån tonåren och blir vuxen.
Jag vet inte vad jag vill, vet inte varför jag skriver allt detta eller vad det skall åstadkomma. Allt jag vet är att jag är trött och tanken av att vara pigg skapar en otrolig känsla av ånger och ångest.
Hoppas ni har en trevlig vecka, Mvh Indigo Gykuby.
