Neuropsykiatriska diagnoser

Tourettes syndrom och tics

Tourettes syndrom och tics börjar oftast runt sjuårsåldern och beror på obalanser i hjärnan. Att få en diagnos kan kännas som en livstidsdom, speciellt som förälder till ett drabbat barn. Men faktum är att de flesta tillfrisknar eller lär sig att hantera symptomen i framtiden.

Vad är tourettes syndrom?

Tourettes syndrom tillhör gruppen av diagnoser som kallas neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, det vill säga att hjärnan inte fungerar som den ska. I detta fall ger det symptom i form av motoriska och verbala tics. Tics är reflexliknande rörelsen som till exempel blinka med ögonen, rycka på axlarna och vidröra föremål. Även läten som att hosta, harkla sig eller vissla till.

Många associerar tics med att slänga ur sig fula ord och opassande kommentarer. Det kallas koprolali och drabbar långt ifrån alla med tourettes syndrom.

Tics uppstår oftast i barndomen mellan fem och sju års ålder men behöver inte betyda att barnet kommer utveckla tourettes syndrom. De kan vara övergående och inte kräva behandling. För att få diagnosen tourettes syndrom krävs att ticsen förekommit under minst ett år samt minst tre månader utan avbrott. Sjukdomen drabbar främst pojkar och är ärftlig.

Hur påverkar tourettes syndrom livet?

Tourettes syndrom kan vara extra besvärligt för barn som precis börjat skolan. Förutom tics är det vanligt med koncentrationssvårigheter, överaktivitet och dyslexi. Sjukdomen kan variera mycket och gå från svåra perioder med tics till andra när de knappt märks. Stress brukar trigga symptomen.

För de flesta minskar eller försvinner symptomen i vuxen ålder. Om inte så kan många behärska sina tics så pass att omgivningen inte märker dem, för att sedan låta de bryta ut på hemmaplan. De flesta kan leva ett bra och socialt liv med sjukdomen. En förstående omgivning har stor betydelse.

Med touretttes syndrom är det vanligt att vara impulsiv, lida av tvångssyndrom, ångest eller depression. Sjukdomen påverkar inte personens intelligens eller begåvning. Det har diskuterats om det finns en koppling mellan tourettes och musikalisk begåvning, till exempel hos Mozart.

Bör jag söka hjälp?

Om du upptäcker ett barn som besväras av tics under en längre tid, bör du söka hjälp. Det kan vara svårt att själv komma underfund med vad barnets beteende beror på, och ju tidigare barnet får en diagnos desto lättare blir sjukdomen att hantera under uppväxten. Med information och mer kunskap inser omgivningen att den drabbades beteenden inte styrs av egen vilja.

Beroende på barnets ålder kan du kontakta vårdcentralen, skolhälsovården, BUP eller barnavårdscentralen. För att diagnos ska kunna ställas måste läkare utesluta andra anledningar till tics samt konstatera att den drabbade lider av både motoriska och verbala tics.

Hur kan behandlingen se ut?

Om barnets tics upplevs som mycket funktionshindrande finns professionell hjälp att tillgå. Förutom extra stödinsatser i skolan kan medicinsk behandling och kognitiv beteendeterapi (KBT) hjälpa vid tourettes syndrom. Även anhöriga kan behöva stöd och utbildning för att kunna stötta den drabbade.

Faktagranskare: Marie Åsberg, senior professor i psykiatri vid Karolinska Institutet. Senast ändrad 2017-10-20