Det var som att plötsligt leva med en annan person

Min fru drabbades av en utmattningsdepression. Det var en tuff period för mig som inte kunde förstå vad som hände med henne. Men kärleken fick mig att fortsätta kämpa.

Mitt namn är Manuel Quiroga Savareza. Jag är gift och har en son i 15-årsåldern. Till vardags arbetar jag som mekaniker och på helgen är det viktigaste för mig att hinna umgås ordentligt med familjen.

För två år sedan träffade jag kvinnan som i dag är min fru. Hon var en person som strålade av energi och alltid gjorde hundra saker samtidigt. Vi spenderade mycket tid tillsammans och hennes glädje till livet var någonting jag aldrig hade sett förut. Hon bara log och allt var möjligt.

Från glädje till mörker

Vi köpte en lägenhet ihop och förde samman våra familjer. Det var en tuff omställning för barnen, och deras svårigheter att hantera situationen tog speciellt hårt på min fru. Detta, i kombination med andra svårigheter i hennes liv, gjorde att hon till slut inte orkade. Förändringen gick fort. Plötsligt kunde jag inte se något leende eller någon glädje hos henne längre. Jag förstod ingenting och tänkte “vad är det här?” Hon orkade ingenting, vi kunde inte ens promenera längre. Det uppstod diskussioner som slutade i bråk.

Över en natt var det som att jag levde med en annan person. Jag som hade hittat kvinnan som jag ville dela mitt liv med, men plötsligt fanns hon inte längre. Det var en tuff period då jag kände att livet inte var schysst. Alla planer rasade och ett tag ångrade jag att vi hade flyttat ihop. Samtidigt såg jag på min fru hur otroligt sliten hon var och hur dåligt hon mådde. Jag tänkte att det här är allvarligt och att jag måste göra någonting.

Kampen om att försöka förstå

Visst hade jag hört talas om människor som “gått in i väggen”, men tidigare hade jag inte lagt så mycket vikt i det. Jag hade nog tänkt att det hade med dålig arbetsmoral att göra och förstod egentligen inte vad det innebar. Än mindre är det något man pratar om i mitt hemland Peru där jag bodde fram till år 2002. Jag började läsa på om utmattningsdepression men det var fortfarande svårt för mig att förstå.

Det kändes som att jag var på väg att förlora henne. Jag var väldigt ledsen och sörjde det som kunde ha varit. Men med all den kärlek som jag kände för henne ville jag inte ge upp. Jag lovade att stanna och göra allt för att hjälpa till, bara hon lovade att hjälpa sig själv – genom att börja säga ifrån och lära sig att göra en sak i taget.

Hopp om framtiden tillsammans

Sedan dess har det blivit bättre och bättre och nu är vi gifta. På ett sätt är min fru sig själv nu men ändå inte riktigt. Det händer att hon faller tillbaka i gamla hjulspår och då försöker jag påminna henne om att backa. För även om hon aldrig till 100 procent blir som innan, så lär jag mig att älska henne för den otroliga person som hon är. Vi kämpat framåt tillsammans.

Efter att ha gått igenom detta har jag fått en annan bild av vad utmattning innebär. Nu vet jag hur mycket lidande det orsakar den drabbade personen, men även omgivningen. Till andra anhöriga i liknande situation vill jag därför säga att det alltid finns hopp, att det kommer bli bättre. Det är lätt att bara gå sin väg men det är ingenting man gör mot den man verkligen älskar.