[Yellow Viveqy]

Tack. Har du fått annan hjälp än KBT inom landsting eller har du sedan sökt dig till privat terapeut? För min del så har jag haft psykodynamisk terapi men det var inte någon bra personkemi mellan mig och terapeuten och därför gick jag ett helt år utan att sen bli bättre. Då mina problem rör sånt som en terapeut inte kan ändra på som arbetslöshet och brist på relationer så har det allt mer blivit så att jag bara resonerar kring olika problem, de försöker vara stöttande men det är inget som leder någonstans i längden.

Jag har flera år i arbetslöshet och är snart 40 så även om jag har utbildningar är det inget som värderas, arbetsgivare väljer de som varit arbetsföra sen gymnasiet, inte såna som har hål i CV:et eller varit sjukskrivna.

Anonym skrev:

Blir ledsen att läsa hur du har det och att allt känns hopplöst. Hemsk känsla, som jag kan känna igen mig i, även om jag inte är där just nu. Jag upplever också att det är svårt att få hjälp för vissa typer av depression/psykisk ohälsa inom vården idag. Man måste passa in i deras diagnosmall annars ramlar man mellan stolarna. För att inte tala om besattheten av KBT! Fantastisk metod – för vissa, inte för alla. Vilken typ av samtal har du blivit erbjuden av psykiatrin? Varför har den inte hjälpt? Tycker ändå det låter positivt att du har kvalificerad utbildning. Om du får adekvat vård för din depression och blir frisk från den så finns inget som hindrar dig att skapa ett bättre liv framöver? Skickar varma tankar till dig!

[Yellow Viveqy]

Tack. Jag tycker att psykiatri och primärvård kan vara till hjälp när man nyligen blivit sjuk i t ex depression men för att verkligen bearbeta en problematik på djupet så tror jag det är väldigt få, även bland privata terapeuter, som klarar av att stödja en person på ett sådant sätt. Det blir mest att resonera kring problem, något som fått mig att bara må sämre och få än fler självmordstankar och hopplöshetstankar.

Anonym skrev:

Det luriga är att både stenrika och utfattiga begår självmord. En del är lyckliga trots omvärlden men det är in i h*vete mycket svårare att hålla ihop när man man får nej på anställningar. Psykiatrin kan inte ge dig jobb men (borde kunna) kan ge verktyg och stöd att orka och hitta glädje och styrka. Ja. Vet inte vad jag försöker säga 🙂 Ngn lite kraft i att dina ord är lästa och att jag önskar dig lite ljusglimtar. kramar.

[Yellow Viveqy]

Volontärerna klarar inte av situationer där man inte bara följer med i deras metodik, om man inte hittar svar på deras standardfrågor som du beskriver här så kan de inte hjälpa. För att få stöd i chatten krävs att man svarar på vad man kan göra och om man bara vill ha ett känslomässigt stöd och någon som förstår så funkar oftast inte det.

Anonym skrev:

Tacksam för mer stöd ifrån samtalen i chatten. Inte bara fraser som ”hur hade du velat må” ”hur hade du kunnat uppnå det” ”hur kan du hjälpa dig själv just nu” Förlåt för att jag inte kan vara mer specifik ifråga om mer råd och stöd, känner mig svag och har en rätt så jobbig kväll.

[Yellow Viveqy]

Det finns ingen sådan verksamhet eftersom arbetsplatser med kvalificerade arbetsuppgifter inte tar in personer som ska arbetsträna och vara närvarande enbart på ett fåtal procent. Det är ju knappt välutbildade som kan arbeta på 100% som får kvalificerade arbeten, åtminstone inte utan att ha ett stort kontaktnät eller att ha jobbat sig upp under många år.

Anonym skrev:

Låter som ett område som kräver att man gräver vidare – hur skulle en sådan verksamhet se ut?

[Yellow Viveqy]

Nej, då skulle jag sökt sådan hjälp. Arbetsförmedlingen är enbart för dem som kan klara ett arbete på en viss procent, inte om man är sjukskriven och ska man få mer specifik hjälp krävs permanenta funktionsnedsättningar, exempelvis ADHD. Man kan alltså inte få extra hjälp baserat på psykisk ohälsa som depression och ångest.

Anonym skrev:

Hmm har inte arbetsförmedlingen på din ort någon förmedlare som är specialiserad på personer i din situation? Vad skulle en sådan hjälp innebära för dig?

Anonym skrev:

Hmm har inte arbetsförmedlingen på din ort någon förmedlare som är specialiserad på personer i din situation? Vad skulle en sådan hjälp innebära för dig?

[Yellow Viveqy]

Jag har nyligen varit med om följande händelser i chatten:

Volontär som när jag berättat om det jag ville prata om svarade att “Det är så att du inte alltid kan få som du vill”.

Volontär som vägrade att tala kring det jag behövde prata om och som efter en stund ansåg att han/hon inte gillade min ton och ansåg att vi skulle avsluta samtalet.

Volontär som efter en stunds samtal började att ignorerade chatten och mina meddelanden och efter drygt 10 minuter utan svar valde jag att själv stäng ner chatten.

Sen finns alla de exempel där volontären inte klarar av att samtala utan att använda sig av motiverande samtal trots att det inte finns belägg för att alla som söker stöd svarar på den metoden eller känner sig hjälpta av den.

Det här är ingen slump då jag mött beteenden från volontärerna på den här nivån tidigare. Det går att tydligt se att det finns ett flertal som inte är lämpade att sitta i samtal med personer som behöver stöd då det går att jämföra med de som klarar av uppgiften på ett vänligt och kunnigt sätt.

Återinför direkt feedback på varje chatt och låt den stödsökande sätta betyg på hur chatten varit kombinerat med exempelvis en kort mening på 10 ord om vad som varit bra/mindre bra. Då blir det lätt att sedan välja ut vilka som behöver vidareutbildas eller omplaceras pga låga betyg och sämre omdömen.

 

 

[Yellow Viveqy]

Indigo Dykaga: Ja, det är ju ett sätt att engagera sig men just användarperspektivet får man ju när man själv söker stöd. Flera metoder har vetenskapligt stöd, inte bara motiverande samtal som volontärerna använder sig av. Det behöver heller inte vara långa utbildningar i olika samtalstekniker men däremot behöver volontärerna ha förmågan att byta perspektiv mellan att t ex ge råd om var man kan vända sig inom vården till att kunna ge stöd på en djupare och mer känslomässig nivå.

Själv upplever jag att det ofta förekommer standardfrågor kring familjesituation och intressen när man söker stöd kring något helt annat eller att vissa vill hänvisa vidare till exempelvis vården, diakon i kyrkan eller liknande. I båda fallen blir jag som stödsökande inte lyssnad på eftersom volontären själv har ett upplägg han eller hon följer och det stämmer ofta inte överens med varför jag söker stöd i chatten.

Även om volontärerna inte har en behandlade eller botande funktion går det att utvärdera sådant som lyhördhet, vänlighet, sättet att ge stöd på osv utifrån den ram som innebär att stödet ges i form av text och under en begränsad tid. Ett kort tag fanns möjlighet att betygsätta varje chatt från 1-5 men det togs snabbt bort.

Anonym skrev:

Teal Nudyjo har en poäng – om man vill ändra ett system så måste man nog kanske engagera sig mer som volontär. Att driva frågorna inom MIND borde ju vara effektivare än att utifrån försöka förändra en organisation som bottnar i en gammal myndighet. Jag funderade lite över det här med utbildning – om man ska ha en utbildning i flera samtalstekniker så krävs det mycket tid och när jag läst på lite om MIND så inser jag att de vill arbeta med de metoder som de förmedlar till sina volontärer visat sig ha vetenskapligt underlag (även om jag inte orkar gräva ner mig i dem här vid datorn). En enstaka metod leder till att volontärer som lärt sig en enda samtalsteknik så blir samtalen likformiga och kan kännas opersonliga. Men är det inte lite tanken med självmordschatten att du som volontär ska vara utbytbar, så att inte människor fastnar för en person och hänger upp sitt liv just på en specifik person eller samtals typ. Men jag kan hålla med om att kunskap om olika samtalstekniker borde vara effektivare för att nå en större antal personer i deras livssituation, men det finns naturliga begränsningar på hur mycket volontärer hinner att lägga in i sina liv av utbildning i sina liv utanför chatten. Sedan är det ju det här med vetenskapligheten – om man ska lägga ner dyrbar fritid på att lära sig många olika tekniker så måste det finnas vetenskapliga belägg för att de fungerar på en stor del av befolkningen. Min erfarenhet från verkligheten är att många så kallade metoder är kvickfix som inte håller vid närmare granskning trots att många använder sig av dem och själva tror att de hjälper folk. Jag kan inte tänka mig att MIND inte har något utvärderingssystem för sina samtal i vare sig chatt eller telefonsamtal. Självklart måste en verksamhet med en sådan budget som MIND har kunna utvärdera sin verksamhet. Men MIND ska inte efter vad jag läst mig till bota folk utan bara ge dem avlastning en kort stund för att ge personer andrum att hitta andra lösningar till att hantera sina liv och det mörker som många efter vad jag förstår går och bär på.

[Yellow Viveqy]

Teal Nudyjo: Tack för stöd. Ja, kanske att en del synpunkter når fram men jag tror att det inte är så populärt att visa att man inte är nöjd med det stöd man får då det sker ideellt och stödet är kostnadsfritt. Jag har länge tyckt att de som ska ta emot personer med självmordstankar eller i en psykisk ohälsa bör ha mer utbildning och att de ska känna till olika samtalsformer utöver motiverande samtal. Utbildningsnivån borde likna den som personal har vid exempelvis Kris- och traumacentrum i Stockholm. Chattarna borde också vara möjliga att utvärdera av den som tagit emot stöd så som skedde en kort tid med betygsättning och eventuell kommentar för att kunna fortbilda volontärerna.

Anonym skrev:

Supertråkigt att du upplevt chatten på det sättet. Jag är säker på att det är det sista som volontärerna vill, men det tar inte ifrån dig upplevelsen av att det är på det sättet. Förhoppningsvis kan de ta till sig dina ord och lära sig utav dem. Tror det är jätteviktigt att våga lufta även dessa tankar och känslor. Kanske kan du, om eller när, du mår bättre anmäla dig som volontär? Eller på något sätt hjälpa till och utbilda de som ska bli volontärer? Bara en tanke 🙂

[Yellow Viveqy]

Indigo Dykaga: Det är enbart chatten jag menade i mitt inlägg, alltså inte forumet.

 

Anonym skrev:

Hmm funderar på om du talar om Minds självmordschatt eller pratar du om forumet? Här på forumet har jag fått för mig att det inte är volontärer som ska ”prata” med oss här i forumet. Jag har fått för mig att deras roll är bara att vara passiva deltagare som inte ska delta i samtalen. Här är det vi som är användare som ska prata med varandra. Vi vanliga användare finns av alla sorter. Jag skulle tro att några av oss också är engagerade i MIND andra av oss har egna erfarenheter och tycker det är intressant att skriva med dem som kommer in här. Men jag skulle bli förskräckt om jag skulle samtala med MIND moderatorer. För mig känns det som att jag då skulle tystna och vare sig skriva korta frågor eller längre utlägg runt inlägg som intresserar mig om jag skulle känna mig övervakad här. Om jag vill chatta med volontär skulle jag gå till chatten där det finns aktiva volontärer. Jag har ju inte något behov av att delta i chatten så jag kan inte uttala mig om hur volontärerna arbetar där. Men här är jag tacksam för att MIND volontärerna inte syns och inte pratar för mycket – det ger mig frihet att diskutera vad jag vill

[Yellow Viveqy]

Tack Pink Nohuhe för tips och medkänsla. Jag har tittat lite på fonder och funderat på det men då terapi kostar närmare en tusenlapp per gång känns det nästintill omöjligt att få ihop så mycket pengar så att det går att bekosta en längre terapi som jag behöver, kanske runt ett år eller liknande. Det brukar ju även vara så att fonderna kräver att man har någon som styrker detta, t ex en befintlig kurator eller liknande och det har inte jag. Inte för att vara negativ kring ditt förslag men just att “få pengar” till terapi tror jag är svårt om man inte har någon som kan intyga ett medicinskt tillstånd, det är kanske annat om man söker t ex 1000 kr till vinterkläder eller liknande. Har du någon gång sökt fondpengar för vård?

 

Anonym skrev:

Usch, vad jobbigt! Jag lider verkligen med dig. Har du provat att söka pengar ur fonder för att kunna bekosta privat terapi? Jag tror att det finns en del sådana fonder. Om du inte ännu har provat, så är ett tips att söka på Global Grant. Det är en databas över massor med fonder. Med hjälp av bibliotekskort brukar det gå att söka gratis hemifrån. Jag skulle tro att de flesta bibliotek erbjuder denna tjänst. Även länsstyrelsen har en databas över fonder.

[Yellow Viveqy]

Det har inte gått bra, när jag väl kom till mottagningen och fick träffa den nya terapeuten var det enbart stödsamtal som de erbjuder. Trots att det i remissen från min tidigare mottagning samt i internremiss inom den nya mottagningen tydligt framgått att det är terapi jag söker har de ändå skickat mig till en affektiv mottagning där de alltså bara ger stödsamtal, ca 10 ggr.

Jag var dessutom med om att den terapeut jag fick scannade in ett diagnosdokument i journalerna utan min vetskap eller samtycke. Jag delade diagnosdokumentet med henne i förtroende för att hon menade att vi kunde tittat på diagnosen tillsammans men hon nämnde aldrig att hon tänkte scanna in den i journalen. Diagnosdokumentet hade jag spärrat i mina journaler sen innan och tog med en papperskopia till henne att titta på.

Det och flera andra saker gjorde att jag efter två gånger avslutade med den här terapeuten så nu står jag utan terapeut igen. Jag har bett om en annan då det enligt enhetschefen ska finnas fem stycken med en psykodynamisk inriktning men problemet med att de bara ger ett fåtal samtal kvarstår.

Så jag anser att man inte bör uppmana personer att söka vård eller att vården finns, menar nu inte dig utan mer allmänt.

Anonym skrev:

Jag har inte varit inloggad här på forumet på ett tag. Hur har det gått för dig, Yellow Viveqy?

[Yellow Viveqy]

Jag sökte inte förklaringar utan jag sökte svar på frågan hur ni definierar “öppet dygnet runt”?

 

Anonym skrev:

Hej Yellow Viveqy, Tack för att du delar med dig! Jag känner din frustation genom texten och jag förstår den. Det är mycket tråkigt att höra att du har haft svårt att komma fram både på telefon och chatt. De samtal vi tar emot på Självmordslinjen/chatten är ofta långa och antalet volontärer på plats varierar. Detta innebär att vi tyvärr inte kan garantera att man alltid kommer fram till oss via dessa kanaler. Däremot är forumet alltid tillgängligt och du kan även nå oss via mejl: [email protected]. Kom också ihåg att vi en ideell förening som ska fungera som ett komplement till vården. Vid akuta lägen kan du alltid kontakta psykiatriska vården i ditt landsting. Det är möjligt att det finns andra sätt att formulera sig på hemsidan så att det är tydligare vilka förutsättningar som finns bakom Självmordslinjen och chatten. Tack återigen för att du tog dig tid till att ge oss dina synpunkter!