[Yellow Sikuvi]

Purple Qequmi skrev:

Jag går ut ensam och dricker, är nyinflyttad och känner inte många här. Jo visst bör psykiatrin hitta på aktiviteter: ska skriva det till dem nu!

Då är det såklart extra svårt, någon form av sysselsättning borde Arbetsförmedlingen kunna fixa om du inte redan har jobb eller studerar såklart. Men det täcker bara upp en viss del av dagen. Kanske någon form av idrott, träning, kampsport etc.

[Yellow Sikuvi]

Purple Qequmi skrev:

Jag klarar inte av ett ”vanligt liv”, dvs att vara hemma och titta på TV på kvällarna som de flesta gör. Spelar ingen roll hur mysigt jag gör det hemma; jag mår dåligt och går ut och dricker öl. Psykiatrin kräver att jag är nykter för att jag ska få tillbaka min ADHD-medicin. Men hur ska det gå till, när jag mår så dåligt av att vara hemma?!

Finns det inget mellanting? Vara hemifrån utan att det innebär alkohol? Såklart sätter covid och restriktioner köppar för vissa saker. Har du personer som du brukar dricka med som du kanske kan hitta på andra saker med?
Låter också som en dålig spiral, bli av med ADHD-medicinen och behöva sitta hemma, känns som att psykiatrin borde hjälpa hitta aktiviteter för att underlätta att du har något att göra.

 

[Yellow Sikuvi]

Kanske var lika bra att det blev så då, även om man såklart helst vill gå isär på ett bättre sätt. Om ni båda har dåligt med pengar så borde han förstå att du inte bara kan låna ut pengar hur som helst, det måste räcka till dig och dina behov i första hand.

Tror du att ni kan få tillbaka kontakten igen? Om du vill det alltså.

[Yellow Sikuvi]

Red Govota skrev:

Slut med mitt ex/pojkvän ledsen och har ångest. Men jag var arg på honom och så kom vi i bråk och nu är det slut vill skada mig försökt sova men då grubblar jag har även självmordstankar

Beklagar att ni gått isär. Måste ha varit ett ordentligt bråk om det slutade så.
Vill du berätta vad som hände? Vad ni bråkade om som ledde till att ni gjorde slut?

[Yellow Sikuvi]

Det är hemskt hur illa du blivit behandlad och utnyttjad, särskilt av personer som du ska ha kunnat lita på.
Jag förstår verkligen om du har en dålig syn på sex eftersom det verkar som att det sällan eller aldrig sker för att du faktiskt vill det.
Du ska inte behöva känna att du har en skyldighet att ge någon sex, du förtjänar att bli älskad och kramad på rätt sätt.

Jag vet inte hur ditt liv ser ut i övrigt, men kanske skulle du kunna testa att flytta till en annan ort för att studera t.ex. Få en nystat med nya människor och såklart försöka att inte falla tillbaka i samma onda cirkel. Du ska kunna säga nej till sex och om det är en person som verkligen tycker om och respekterar dig så ska han lyssna, annars är han inte värd dig eller din tid.

Vill inte få det att låta enklare än vad det är, för det vore verkligen inte ett enkelt steg att ta. Det innebär också att flytta ifrån de vänner du har och riskera att tappa kontakten med dem också.

Du får gärna berätta mer, eller om du behöver ventilera så gör gärna det.

[Yellow Sikuvi]

Det han gjorde är ett svek och han har gjort enorma fel, han skulle inte förtjäna fler chanser och han förtjänar inte din omtanke. Jag är ledsen att du behövt genomlida allt detta.

Till din fråga. Jag anser inte att det klassas som våldtäkt så länge du frivilligt velat ha sex med honom från gång till gång.
Att han haft sex med dig efter att han på nytt var otrogen är en överenskommelse enbart mellan dig och honom och han har definitivt brutit ditt förtroende. Dock är det inget lagbrott.

Vet inte om han har några specifika problem som gör att du låter så förlåtande mot honom.
Jag tycker verkligen inte att otrohet har några ursäkter, du förtjänar bättre än så.

[Yellow Sikuvi]

Vad menar du med ett lyckligt slut? Är du i en relation som du vill ska ta slut? Eller mer “lycklig i alla sina dagar” slut?

[Yellow Sikuvi]

Jag håller med ovanstående, försök att berätta för någon i din närhet som du känner förtroende för och som vet din historia. Jag har en kompis som varit med om hemska grejer och ju längre tiden går desto mer började hon ifrågasätta vad som hände och tillslut ifrågasätta hur, vad och t.o.m om det hände.

Det är så frustrerande när den andra parten inte kan eller vill minnas, och det inte finns bevis. Men om du inte känner förtroende för din närmaste krets så är det nog dags att dra sig undan och hitta en bättre grupp. Vilket såklart oftast är enklare sagt än gjort.

Inget som hände är ditt fel, bara så att det är sagt.

Det är inte okej skratta bort en övergrepps historia och enligt mig låter det inte långsökt att en person, som annars är blyg och tillbakadragen, agerar raka motsatsen när den blir ordentligt berusad. Oavsett om det är medvetet eller ej.

Har du någon du kan prata med? Annars så kan du alltid skriva mer här, låt det inte stanna inne så att det tar kol på dig bara.

[Yellow Sikuvi]

Jag tycker helt klart att du ska fullfölja din tanke där. Hitta en dräkt som ser ut som ett träd och fördriv din tid med att stå i olika parker och grönområden. Tro mig, jag är betydligt mer seriös än jag låter, det skulle helt klart bli ett samtalsämne inom kort.

[Yellow Sikuvi]

Hej!
Trist att du inte har några vänner som är mer i din sociala nivå om man säger så, spel kan definitivt vara ett bra alternativ. Hur kommer det sig att du inte spelar tillsammans med din sambo?
Vad gillar du att spela för något?

[Yellow Sikuvi]

Pink Diholo skrev:

Jag har fått en inneboende. Hen äter inte frukost, säger att hen ska äta någon annanstans och har inte köpt mat. Jag känner den personen sedan innan väldigt väl. Jag har tidigare läst att det finns saker man inte bara kan säga som ”ät bara”. Jag har lust att säga ”ät bara” eller att mindre mat gör en arg, deprimerad, ger psykisk ohälsa osv. Men det känns inte rätt. Jag har erbjudit den personen att jag kan bjuda på frukost. Men jag fick ett nej. Jag tror att den personen har erkänt att den har haft problem med att väga för lite. Det är inte bra för oss båda om en av oss inte tar hand om sig. Jag har själv haft psykiska problem och hamnade i kriser där jag inte funkade med någon, så jag vet nu att jag måste ta hand om mig själv. Jag tycker att det är viktigt att någon svarar för jag vill inte hamna i en svår konflikt med den personen för att jag inte vet hur man kommunicerar om varför den personen inte äter. Finns det någon jag kan ringa om råd?

Hej!
Du ska som du själv sa inte förminska problemet genom att t.ex. säga “ät bara” eller liknande. Att bjuda på maten hjälper inte heller om vi nu kan utgå från att hen har en ätstörning. Hen skulle isf säkerligen inte äta ens om du betalade hen för att äta.
Att ta sig ur något sånt är extremt svårt, ibland en livslång kamp. Tror inte att du ska lägga energi på att få hen att äta, det leder nog bara till att ni blir osams. Bättre att försöka sätta sig in i varför hen inte vill äta och visa ett stöd och förståelse för det.

Startades en tråd för bara några timmar sen av en som har anorexia. Den personen kanske kan hjälpa dig i hur du ska göra samtidigt som personen i fråga kan få prata av sig om situationen. Win/win verkar det som.

https://forum.mind.se/forum/diagnoser/trad/anorexia

[Yellow Sikuvi]

Anonym skrev:

Har kämpat mot denna jävla depression i flera år nu. Varför vågar jag inte bara ta steget och avslutar allt? Jo jag har en spärr. Två barn snart 10 och 6 år gamla. Jag hatar mig själv för att deras barndom drabbas av mitt mående. Jag hatar mig själv för att de inte får det lov de förtjänar. Jag hatar mig själv att jag är så feg och inte vågar avsluta de skulle få det mycket bättre utan mig.

Det är inte sant, jag förstår att du mår dåligt men tro inte att du ska göra det enklare för dig att avsluta allt genom att säga att DE skulle få det bättre. De skulle må dåligt resten av livet och antagligen behöva psykiatrisk vård från väldigt ung ålder för att bearbeta det hela. Samt risken att de själva tar på sig skuld för att du är borta.
Det sagt, om du anser att du är i så pass dåligt skick att du inte klarar att ta hand om dem så kan det vara bättre att försöka få hjälp. Har du pratat om det här med någon som är professionell? Och då menar jag hjälp för barnen. Om du får hjälp med dem så kanske du kan lägga mer tid på att jobba med dig själv och mindre skuld över att du inte tycker att dina barn inte har en bra barndom.